Ulrika spelade in albumet i lägenheten
Berätta. Du har spelat in delar av albumet hemma?
– Jag har just flyttat, men i den gamla lägenheten har jag spelat in bitar till skivan. I den hade jag möjlighet att inreda och snickra lite så jag har haft fotosessions, skapat musikvideos alla möjliga projekt kopplade till min musik. Och så har jag repat mycket – dagtid då – så att man inte stör grannar, säger hon.
Grannarna har inte sagt någonting?
– Nja … (haha), det är nog ingen grannes dröm att ha en musiker som granne. Men de kunde då vara glada åt att jag spelar akustisk musik. Jag spelar i varje fall inte hårdrock och trummor. Och så självklart har jag ju så att jag kan repa på andra ställen också.
Hem & Hyra skrev om dig för några år sedan, just som du skulle ge ut ditt första album. Vad hoppas du nu med nya albumet?
– Ja, nu är det mitt andra album men mitt första på svenska jag hoppas att det ska öppna många nya dörrar och satsar på att spela över hela landet och vara aktiv live.
Hur kom det sig att du gick över till svenska?
– Jag skrev en låt till minne av min farfar och då kändes det helt fel att skriva på engelska för han hade ju knappt förstått ett ord av det. I och med det kom jag över den här tröskeln där det kan kännas för naket eller banalt att skriva på svenska. Man kan vara lite rädd först men jag hittade mitt sätt att uttrycka mig på. Nu skriver jag bara på svenska, det känns mycket mer jag och jag tycker det blir starkare, personligare och lekfullt. Jag är helt såld!
Titelspåret ”Krympta drömmar”, var kommer det ifrån?
– Jag ifrågasätter varför man som vuxen inte tillåts drömma lika stort som när man var barn. När jag var barn var det ingen som himlade med ögonen för att jag drömde om att ta OS-guld i konståkning. Man tilläts att ha stora drömmar då. Men sedan när man blir vuxen, då får man vara glad om man drömmer om att komma iväg och åka skridskor. Jag har också en tanke om att jag undrar om vi är medvetna om hur våra drömmar krymper, eller om vi inte vågar se att det är så.
– Jag har inspirerats mycket av min farfar. Han gick emot strömmen och testade på nya saker på ålderns höst. Många kanske hade tyckt att ”nu är jag för gammal” Men han byggde en egen fiol. Och lärde sig spela trumpet när han var över åttio. Han följde sin vilja och försökte göra det han drömde om. Det har betytt väldigt mycket för mig att se att man kan göra så också.
Ulrika spelar runt om på scener i Sverige men gör sin första spelning för 2016 på den akustiska tvådygnsfestivalen Folk at Heart. Den går av stapeln 8-9 januari i Örebro.
