”Inte ens djur ska bo så här”
Tvångsförvaltning, tvångsförsäljning och viteskrav. Turerna kring fastigheten Delfinen i Landskrona är många. Men för Thameena Hameed Jerri som står i hallen och hör vattnet forsa från toaletten, är läget i allra högsta grad oförändrat. Det heta vattnet har sprutat ur kranen i flera månader nu, dag som natt med oförändrad styrka. Hur mycket Thameena än bankar och vrider går det inte att få stopp på det. Hela badrummet är fyllt av vattenånga som letar sig ut i den redan fuktiga lägenheten.
– Jag har köpt en ny kran för mina egna pengar men de vill inte sätta upp den. Häromdagen var förvaltaren här jag försökte prata med honom men han sa att han inte hade tid och att vi fick ta det senare, säger Thameena Hameed Jerri.
Vattenkranen är långt ifrån det enda som är trasigt i den nedgångna bostaden. I ett av sovrummen är taket sönder och enligt sonen Waleed regnar det in på flera ställen i lägenheten.
– Mina föräldrar måste flytta, det är ingen bra lägenhet att bo i. Det luktar illa, det finns småkryp och det finns en risk att taket rasar ner. Inte ens djur ska behöva bo så här. Är det bara för att det är invandrare och flyktingar som bor här som inget händer, säger han.
På andra sidan väggen bor Hazem Khader med sin fru och deras barn, tio, sex, fyra år samt minstingen på fyra månader. När det regnar rinner det brunt vatten längs väggarna i de två äldsta barnens sovrum.
– Ibland kommer de in till oss på natten och säger att de inte kan sova i sitt rum för att det luktar så mycket, säger Hazem Khader.
När dottern var tre år och blev inlagd på sjukhus uppger Hazem Khader att han bad läkaren att skriva ett intyg att familjen inte kunde bo i lägenheten. I år fyller dottern sju år. Familjen bor fortfarande kvar i samma bostad.
Hazem Khader berättar att han betalar cirka 6000 kronor i månaden för lägenheten. Han är ständigt orolig för sina barns hälsa. Han är rädd för att de ska skära sig på det trasiga handfatet när de borstar tänderna. Han är orolig att mögellukten ska orsaka permanenta hälsoproblem och att något av fönstren ska ramla ut när barnen leker vid fönsterbrädan.
– Bor jag i Afghanistan eller i Sverige? Jag har en stor familj som gärna vill komma och hälsa på. Men jag skäms för mycket. Jag vill inte att de ska se hur vi bor, säger han och berättar att förvaltaren har sagt att de endast kan få hjälp med akuta saker så som att se till att elen fungerar.
Problemen i skandalfastigheten på S:t Olovsgatan och Rönnebergsgatan är välkända, flera av lägenheterna har stora brister. Senast fastigheten var på tapeten var i februari när mark- och miljödomstolen, i en unik dom, slog fast att Landskrona kommun ska få köpa huset av fastighetsägaren för cirka två miljoner kronor. Ägaren har överklagat ärendet som just nu ligger i Högsta domstolen i väntan på beslut.
Sedan två år tillbaka tvångsförvaltar Landskronahem hyreshuset.
– För att nödvändiga underhållsåtgärder ska kunna utföras driver bolaget sedan en tid tillbaka en process mot fastighetsägaren. Bolaget vill tvinga fastighetsägaren på rättslig väg att uppta lån för nödvändiga underhållsåtgärder. Vi tycker självklart inte att detta är ett boende som vare sig barn eller vuxna ska behöva bo i, säger Helena Fremle, vd Landskronahem.
Även Landskrona kommuns miljöchef, Jörgen Hanak, är välbekant med huset. Miljöförvaltningen har tittat på lämpligheten att bo i fastigheten och har övervägt att förbjuda boende i den men har tidigare bedömt att det inte är direkt olämpligt att bo där.
– Vi har inte haft möjlighet att granska alla lägenheter så det är möjligt att ni har tittat på en lägenhet som vi inte har inspekterat. Det låter direkt olämpligt för barn att bo så, men det har inte kommit till vår kännedom att det är så illa, säger han.
* En vecka efter Hem & Hyras besök i fastigheten berättar Waleed att hans föräldrars kran lagats för andra gången.