Då blev pappa arg på riktigt
Efter en hel sommarvecka på yogakurs i Värmland rullade jag tillbaka in i stan med lugn och harmoni i hela kroppen. Men i samma stund som jag satte foten på hallmattan var sinnesfriden över.
En söndertrampad skohylla var första tecknet. Sedan såg jag den trasiga duschen, den spräckta tvättkorgen, hålen i väggen efter den nedrivna brandsläckaren och glaskrosset i diskhon. Den skäligen misstänkte 16-åringen hade passat på när jag var borta. Sådant är han inte ensam om, visar läsarfrågan i detta nummer om urspårade hemmafester från signaturen ”Trött granne”.
Jag började sopa glas och försökte förgäves nå den tågluffande tonåringen någonstans mellan Skopje och Bratislava. Under tiden dök grannen från våningen under upp och fyllde i berättelsen.
Kvällen hade börjat som en rejält högljudd fest. Som sedan växte. Och växte. Och växte. Som värst var mina 71 kvadrat invaderade av över 70 ungdomar. Först kompisar och kompisars kompisar, sedan allt fler fullständiga främlingar.
Händelsen är allt annat än unik. Poliser och nattvandrare över hela landet vet hur sms, Instagram och Facebook sprider rykten om föräldrafritt snabbare än en vinterkräksjuka i bollhavet på Ikea.
En sommarkväll för två år sedan försvann prylar för 200 000 kronor från ett hem på Lidingö. Och i Örnsköldsvik polisanmälde en pappa sin egen son efter att bostaden blivit totalt sönderslagen.
Just de här första sommarlovsveckorna i juni är hemmafesternas högsäsong. Om ett helt gäng okända unga tränger sig på mitt i natten har en oerfaren tonåring inte mycket att sätta emot. Och att larma sina föräldrar drar man sig för om hela idén gick ut på att de skulle vara ovetande. Medan jag röjde upp där hemma gick det sakta upp för mig att jag hade allvarligare problem än en trasig skohylla. Någon festprisse hade gått in i mitt kombinerade sovrum och kontor och stulit den bärbara datorn. I den fanns hela mitt företag och försörjning. Utan backup.
Jag blir mycket sällan riktigt arg, men det som sonen mötte när han till slut svarade i mobilen kan bäst beskrivas som en ”hårtork”.
I dag har flera år passerat, datorskulden till pappa är avbetalad med studiebidrag och extrajobb och vi kan skratta åt historien båda två.
Han fick många viktiga lärdomar om hur man tar hänsyn till sin familj och sina grannar. Och jag lärde mig en nyttig läxa om säkerhetskopiering.
