Ensam och psykiskt sjuk – då riskerar du gatan

Gång på gång dyker de upp. Bilderna på lägenheter som är ren misär. Matrester och sopor täcker köksgolvet, disken står i travar, ostädade toaletter. Bilder som gör att man instinktivt försöker vända sig bort.

Bilderna får vi ifrån hyresnämndens förhandlingar eller polisens utredningar. På Hem & Hyras redaktion dyker bilderna upp så ofta i vår bevakning att vi nästan vant oss. Men bara nästan. Skrapar jag bara pyttelite på ytan av misären anar jag ofta en hyresgäst som mår mycket, mycket dåligt. Och som nu kommer att mista sin allra sista trygghet och kontakt med samhället. Som kommer att förlora sitt hem.

Vi har grävt i högen av bilder och försökt ta reda på hur många som blir vräkta för att de lider av psykisk ohälsa. Resultatet är skrämmande. 2 000 av 33 000 hemlösa svenskar är idag hemlösa som en direkt konsekvens av psykisk ohälsa. De har mått så dåligt att de stört sina grannar med skrik om nätterna, eller skrämt grannar i trapphuset och på gården.
De har misskött sitt hem till den grad att de blivit av med sitt hyreskontrakt. Trots att det inte skulle behövas så mycket stöd för att de skulle kunna bo kvar.

Bakom siffrorna finns så många olika människoöden, människor som helt enkelt betraktas som för sjuka för ett eget hem. Kraven för att få behålla sitt hyreskontrakt har hårdnat och samarbetet mellan socialtjänst och fastighetsägare fungerar inte. Eller också tas kontakten först när det är för sent.

Stig Johansson i Lund riskerar att bli en av de tvåtusen. I 34 år har han bott i samma etta högst upp i en fastighet i Lund, men blev nyligen vräkt. Orsak: han har stört grannarna. Någon granne har fått sjukskriva sig för att hen inte kan sova på nätterna, andra grannar är rädda. Störningarna har eskalerat det senaste året.
Hyresnämnden har avgjort Stigs fall. Hans grannar har fått stå ut med mer än nog. För Stig väntar nu en oviss resa mot en framtid utan ett eget hem.

Vägen till hemlöshet har blivit kortare, det är Frälsningsarméns verksamhetschef Sofia Fållsten övertygad om. Inte minst är det många pensionärer som står i deras matköer. Att många äldre med demens hamnar på gatan, det är de experter vi talat med övertygade om. Det är en skrämmande tanke.

Jag förlorade min pappa i demens för två år sedan. Han fick bra omvårdnad sina sista år, mycket tack vare det stora sociala nätverk han hade omkring sig. Men om du är ensam och din sjukdom gör att du inte längre kan sköta ditt boende, då är risken att du hamnar på gatan.
Tanken på pappa, eller någon av hans olyckskamrater, hemlös sina sista år gör att det vänder sig i magen.

Det närmar sig jul, detta märkliga år 2020 som inte liknar något annat vi upplevt. Låt oss göra allt vi kan för att ingen som är psykiskt sjuk eller dement ska behöva tillbringa julen på gatan. Det är så lite som behövs.