Önskas: en modig bostadsminister

För ett tag sedan ringde en ung man till mig. Dagen före julafton hade han fått besked om att den lägenhet som han och hans sambo hyrde i andra hand skulle säljas. Jag hörde desperationen i hans röst. Han sa: Jag ringer runt till alla nu för att höra om någon känner någon som ska hyra ut i andra hand. Tyvärr är den här situationen inte unik.

Enligt Stockholms studentkår tvingas studenter som antagits till utbildningar att tacka nej till studieplatsen eftersom de inte hittar någonstans att bo till en rimlig kostnad. Jag kan inte annat än att bli skitförbannad när jag konstaterar att svaret till alla unga stavas marknadshyror. För det är precis det beskedet som partierna bakom Januariavtalet ger till alla dessa unga som drömmer om att kunna tacka ja till en studieplats eller ett jobb i en större stad.

Bostadsdebatten borde i stället handla hur vi skapar förutsättningar för att det ska kunna byggas till en mer rimlig kostnad. Vi borde också på allvar sätta oss ned och fundera på hur den sociala bostadspolitiken kan utvecklas. Redan 2015 överlämnade jag ett förslag till finansminister Magdalena Andersson om att tillsätta en bostadssocial utredning. Jag väntar fortfarande på den.

Jag lovar att jag kommer ta fajten för en riktig politik som ger alla ett tryggt hem. Hyresgästföreningen kommer göra det tillsammans genom att mobilisera alla aktiva i vår förening. Vi kommer ta fajten och dela med oss av vår verklighet. Men vi kommer också att presentera våra bostadspolitiska idéer.

För Hyresgästföreningen vill bidra till kunskapsutvecklingen i en tid när kunskap lätt trängs undan av myter och falska påståenden. Vår målsättning är att söka svar på bostadspolitikens utmaningar i en ny tid. Men under tiden kan våra kommuner ta sitt ansvar för att bostadsbristen inte ska förvärras ytterligare. De kan börja med att sluta sälja ut hyresrätter. Sedan kan de använda verktygen de har till sitt förfogande. De kan införa en bostadsgaranti för unga – det ställer krav på ett långsiktigt bostadsbyggande. De måste se till att det finns färdiga planer för bostadsbyggande och de kan också använda sina allmännyttiga bostadsbolag för att producera nya bostäder. Med ett nytt investeringsstöd på väg kan också vi få se hyresrätter med något lägre hyresnivåer.

Enligt SCBs statistik blir en nyproducerad hyresrätt med investeringsstöd cirka 2 000 kronor i månaden billigare än den som produceras utan investeringsstödet. Men riksdagen och regeringen skulle kunna se till att hyrorna blir ännu lägre om de gjorde något åt skatterna. Det skulle kunna sänka månadshyran med ytterligare 2 000 till 3 000 kronor.

Jag vill se en modig bostadsminister som skrotar planerna på marknadshyror i nyproduktionen. Jag vill i stället se en bostadsminister som lägger fram en offensiv handlingsplan för hur Sverige ska förverkliga sitt mål att inom ramen för FN:s Agenda 2030, som innebär att alla senast år 2030 ska ha tillgång till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder. Då skulle jag och flera med mig slippa samtalen från desperata unga människor som återigen riskerar att bli bostadslösa.

Ett tryggt boende är en mänsklig rättighet och en av våra viktigaste framtidsfrågor.