Problemet är att det nybyggda är för dyrt
Nästan varje gång jag äter middag med goda vänner kommer frågan upp om hur vi ska bo. Några säger att de bor trångt och behöver större, för någon annan är situationen precis tvärt om, bostaden är för stor men de mindre tillgängliga bostäderna är alldeles för dyra. Vissa barn har eget rum, andra får dela med flera syskon. En del har hjälpt sina vuxna barn ekonomiskt för att kunna köpa ett eget boende, för andra unga vuxna är en dyr andrahandsmarknad eller att bo kvar hemma lösningen, i väntan på att få ett eget hyreskontrakt.
Trots att bostadsfrågan är ett naturligt samtal vid många middagsbord, verkar diskussionen inte ha nått våra styrande politiker. För svaret från regeringen är Januariavtalet och flera av förslagen motverkar en social bostadspolitik. Men två saker är ändå positivt. Att investeringsstöden återkommer. Dessa vet vi ger effekt på nyproduktionshyrorna, de blir cirka 2 500 kronor billigare i månaden, enligt SCB. Det andra är att om de vågar tillsätta en blocköverskridande skattereform som gör något åt de orättvisa skatterna mellan ägt och hyrt boende, då inger det förhoppning.
Men det som är det stora problemet i Januariavtalet handlar om de nya bostäderna som byggs. Dagens Nyheter beskrev situationen tydligt i en bildinsändare i våras. Bilden föreställer en man som går runt på tunnelbanan med en kopp. Hans budskap till medpassagerarna är ”Jag bor i en nyproducerad tvåa, kan någon hjälpa mig med en krona till lite mat å en fika”. Alltså att det nybyggda är för dyrt. Vad är då politikernas åtgärd? Jo, att göra boendet ännu dyrare genom att införa marknadshyror i nyproduktion. Detta, trots att ingen tror att förslaget kommer leda till fler bostäder, bara dyrare. Det behövs ett helhetsgrepp om bostadspolitiken.
Det här tycker jag politikerna borde göra i stället:
•Se till att bostadsproduktionen ligger kvar på en hög nivå. Staten måste ta ett större finansiellt ansvar, alla kommuner och jag betonar alla, måste bygga bostäder. Det behövs både hyresrätter, bostadsrätter, egna hem och till kostnader som människor med vanliga inkomster har råd att efterfråga.
•I områden där det är en majoritet av en upplåtelseform behöver det blandas. Det innebär att i bostadsområden med många hyresrätter behövs bostadsrätter och i områden med bara ägt boende behövs det kompletteras med hyresrätter.
•Jobba för minskade ekonomiska klyftor genom att se till att hyresrätten inte blir missgynnad skattemässigt samt komma med förslag på fördelningspolitiska åtgärder genom till exempel reformerade bostadsbidrag. Då kan klyftan mellan fattig och rik minska.
Satsar vi också ordentligt på skolan och ser till att fler kan gå till jobbet blir inte bara bostadsmarknaden bättre, då gör vi också något för att minska segregationen. Är det inte dags för ett nytt och bättre Januariavtal?