Skriva sig på en fejkadress – för många ett brott lätt att leva med

En ung man ser sin bror med en hårsmån undvika drunkningsdöden på flykt över ett stort hav. Väl i säkerhet i Sverige väljer han att bryta mot lagen genom att skriva sig på en adress som han betalar för.

“Vi har inte gjort tillräckligt”.

Så säger finansministern när Hem & Hyra ställer henne mot väggen i frågan om den utbredda handeln med fejkade folkbokföringsadresser.

Sannolikt har hon rätt.

Men frågan om vart du skapar din framtid, för dig, för dina närmaste, är inte självklart något som går att styra med lagstiftning.

LÄS OCKSÅ: Jakten på en adress – här är människorna som betalar
LÄS OCKSÅ: Finansministern: ”Vi har inte gjort tillräckligt”

Lagen bygger landet. Den ska vara lika för alla, alla ska vara lika inför den. Så lyder själva grundfundamentet för ett utvecklat rättssamhälle. 

Vi måste följa lagen. Skulle vi någon gång bryta mot den är det ett val vi gör. Det går aldrig att bortse från det personliga ansvaret där. 

I Sverige har uppskattningsvis 200 000 personer valt den olagliga handlingen att skriva sig på en adress där de inte bor. Många har betalat för att kunna göra det. 

Vad säger det om den nyligen skärpta folkbokföringslagen?

Inte att den är dålig, nödvändigtvis. Att kriminalisera en företeelse kan absolut vara ett effektivt sätt att ändra folks beteende. Människor vill i regel inte känna sig kriminella, det är en stark drivkraft. Att kunna räta på sig och säga att du är en ärlig människa är fortfarande en statussymbol.

När vi som bilförare kommer till en öde korsning med en röd stoppskylt och ett heldraget streck i asfalten stannar de flesta av oss, trots att ingen ser oss och inga andra bilar är i närheten. 

Varför?

Vi vill känna oss hederliga, sannolikt. Det är vår drivkraft.

Och det är just drivkraften som är det intressanta här.

Vad driver en ung man som sett sin lillebror vara någon enstaka sekund från att sväljas av ett hav? Hur länge bär han med sig flykten över det där havet som ett slukhål i midjetrakten? Vad är han beredd att göra för att aldrig någonsin behöva möta det igen?

Ett folkbokföringsbrott, där en och annan människa i omgivningen fortsättningsvis ser dig som kriminell, kan kanske vara ett rätt billigt pris att betala. Ett sådant beteende går inte att försvara, men det går att förstå.

Det är svårt att inte se att det att frågan om adresshandel någonstans kommer ner till den gamla klyschan: Alla vet att det är fel att stjäla, men om dina barn svälter …

LÄS OCKSÅ: Efter Hem & Hyras artikel: riskdagen vill ha svar om folkbokföringskaoset

Som gammal redaktör för en tidning som bevakade byggbranschen känns frågan igen. Hela 2000-talet har vi fått rapporter om hur människor utnyttjas, blir blåsta på pengar, tvingas bo i containrar och på betongvalv, skadas eller dör i arbetsolyckor. I 15 år har facket ropat på ordning och reda. Tuffare kollektivavtalsskrivningar och hårdare arbetsmiljölagstiftning. 

Ändå fortsätter människor att komma.

Varför gör de det, varför ta risken? Drivkraften. Återigen. Chansen till ett bättre liv för dig och dina närmaste.

I det här läget: Räcker verkligen ytterligare skärpningar av lagen?

Eller ska vi börja tala öppet om våra drivkrafter också, oavsett vilka vi är och varifrån vi kommer?