Vem bryr sig om dem som måste flytta?
Ibland blir jag helt bedrövad. Jag får många mejl, handskrivna brev och vykort. Innehållet är ofta detsamma. Det är berättelser om hur tufft det är att få ekonomin att gå ihop hur de än räknar. Många är pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa eller låginkomsttagare och de har inget manöverutrymme. Pensionen är den den är till varje krona och öre. Orubblig och opåverkarbar. Och nu slår pensionsbromsen till. En del skickar med siffror och uppställningar. Många har nått utgiftstaket för länge sedan. Och nu sätter de sitt hopp till Hyresgästföreningen. Jag klarar inte fler höjningar, skrev en äldre herre. Måste hyran verkligen höjas vartenda år?
Då faller det ett tungt ansvar på Hyresgästföreningen att försöka hålla nere hyreshöjningarna. För nu är det vi som måste rädda hushållsekonomin. Tycker allt fler. Och det blir en allt tuffare match.
För när de som sett till att allt fler kommer i kläm inte låter sig bevekas och fastighetsägarna räknar på sin avkastning och kollar på vinstmarginalerna då sitter vi där vid förhandlingsbordet och svettas. Går det inte i lås ser fastighetsägarna till att hyresgästerna blir rättsfall i hyresnämnden och hovrätten.
Fastighetsägarna, Boverket, Bokriskommissioner och professorer är upptagna med att diskutera vilka välfärdsförluster samhället gör på vårt förhandlingssystem eller hur man ska öka rörligheten i hyresboendet. Rörlighet förutsätter att en del hyresgäster flyttar på sig så att andra kan flytta in. De som har lite mer luft i plånboken.
Några hyresgäster av kött och blod förekommer inte i den här typen av akademiska matriser och teoretiska modeller. Inga staplar över inkomstfördelningen förekommer. Inte ens som illustration till vilka konsekvenser det skulle få om förslagen till äventyrs går igenom.
Det är samma sak vid renoveringar. De ska göras och det måste få kosta pengar och man måste passa på att lyxrenovera och då kan tyvärr inte alla bo kvar. Några funderingar på vad som händer med varje enskild individ och hur det påverkar samhället förekommer inte. Det blir ofta hyresnämndens sak att avgöra om de fungerande köksluckorna måste bytas ut mot andra fungerande köksluckor, fast dyrare. Vart de tar vägen som inte klarar en hyreshöjning på 50 procent är oklart. Men flyttar gör de.
En medlem skrev och undrade över hur det kom sig att hennes dotter hade råd att byta kök och renovera huset flera gånger när hon själv var tvungen att flytta när hennes kök skulle bytas.
Den enkla förklaringen är att staten bidrar med 14miljarder till renoveringar i det ägda boendet och 0 kronor till dem som bor i hyresrätt. Med en sådan politik får en del nya kök medan andra måste flytta.
Ibland får jag brev där de beklagar att de inte längre kan betala den ”till synes ringa” medlemsavgiften på 75 till 80 kronor i månaden till Hyresgästföreningen.
Det är så många som berörs skriver en dam.
”Hyresgästföreningen behövs, och kommer förmodligen att behövas ännu mer i den närmsta framtiden. Det är så kraftiga hyreshöjningar, samtidigt som vissa grupper faktiskt lever på 6000 kronor i månaden. När de har betalat sin hyra återstår kanske 500 till
1 000 kronor. Så illa är det i Sverige i dag, utan överdrift. De har en framtid som bostadslösa att se fram emot. Fler skulle nog gå med om ni hade en lägre avgift för vissa grupper. Att man inte går med, behöver inte bero på att man inte vill bli medlem.”
Precis så är det.
