400 dagar i ”tillfälligt boende”
På insidan av ytterdörren sitter klisterlappar. En som upplyser om att rökning inte är tillåten och en som påminner om att släcka levande ljus, ungefär som på ett hotell. Tvårummaren är färdigmöblerad med mestadels Ikea-möbler och ska egentligen fungera som tillfälligt boende för den som hamnar i akut hemlöshet.
Här bor Zuhra, Hassan och deras tre barn.
De är en av alla familjer som flydde krigets Syrien och kom till Sverige under flyktingvågen. I väntan på uppehållstillstånd bodde de först hos anhöriga på Nydala i Malmö. När väl beskedet att de fick stanna kom började jakten på en bostad. Det blev en tröstlös kamp med flera erbjudanden om att få köpa hyreskontrakt. Ett förstahandskontrakt hade blivit deras om de varit beredda att betala mellan 50 000 och 70 000 kronor. En omöjlighet.
När barnfamiljen riskerade att hamna på gatan stod hoppet till Malmö stad. I tio månader placerades de på hotell i Ystad, genom socialförvaltningen, innan de hamnade i lägenheten där vi nu befinner oss.
Zuhra kallar på yngste sonen Amir, 3 år, genom det öppna fönstret. Ute på gården är det cykeltävling. Barnens lek och måsarnas skrik hörs hela vägen in i lägenheten som varit deras hem i ett år nu. Jämfört med hotellet i Ystad är det ett rejält lyft. Här har de fått ett eget kök och ett stort badrum med plats för tvättmaskin. Inte riktigt ett eget hem, men en lägenhet som bara de har nycklarna till, i väntan på ett eget efterlängtat hyreskontrakt. Men priset är högt. I alla fall för den som betalar.
Familjen bor i en av de lägenheter som företaget APTS hyr ut i andra hand per dygn till Malmö stad. APTS hyr av den privata fastighetsägaren, en av Malmös större. Varje dag tickar 1 395 kronor skattekronor iväg, vilket ger en månadshyra på 41 850 kronor, trots att den förhandlade hyran för lägenheten egentligen är 9 313 kronor i månaden. Men vad socialförvaltningen betalar för lägenheten vet familjen inget om. Det sköter Malmö stad.
Som Hem & Hyra avslöjat betalar Malmö stad mångdubblade månadshyror för att ordna tak över huvudet för hemlösa. Det är saftiga dygnstaxor, jämförbara med hotellkostnader, trots att det handlar om vanliga hyreslägenheter. Lägenhetsjägare, eller mellanhänder, erbjuder snabba lösningar på akuta problem. Människorna som det faktiskt handlar om tillhör samhällets allra mest utsatta. En del är resurssvaga utan nätverk, andra har sociala problem och så är det de som är nya i Sverige. Som Zuhra och Hassan. Bostadsbristen slår mot samtliga.
– Vi borde egentligen inte använda den här typen av lösningar alls, särskilt inte med tanke på kostnaden.
Så kommenterar Sedat Arif (S), ansvarigt kommunalråd, lägenhetsaffärerna när vi låter honom ta del av vår granskning.
– Men med tanke på bostadsbristen och att hemlösheten ökar måste vi ibland ta till lösningar som inte är optimala. Vi har en socialtjänst som har jobbat med att lösa situationen natt för natt. Då har lösningarna blivit både dåliga och dyra ibland. Det är galet.
Läs Malmö stads hela bemötande här.
Zuhra och Hassan söker bostad på egen hand via den regionala bostadskön Boplats Syd, men det har hittills inte gett något resultat.
– Vi har stått i kö två år och har ännu inte fått något erbjudande, säger Hassan.
När vi berättar att det står 90 000 personer i kön stelnar han till.
I den rymliga hallen står de två äldsta barnens våningssäng och på kanten hänger färgglada mjukisdjur och väntar. I sovrummet finns förutom föräldrarnas dubbelsäng en extra madrass till familjens minsting, Amir. Det är det enda som inte är riktigt bra, att tvårumslägenheten är i minsta laget för en familj på fem. Ett extra sovrum hade varit perfekt. Annars spelar det ingen större roll var de bor. Det finns inget utrymme att drömma om något annat. Barnens behov kommer först.
– Det är det viktigaste för oss. Att barnen har det bra och att de kan känna sig trygga, säger Hassan.
Annat var det när de bodde på hotell i Ystad, i ett litet rum med delat kök och badrum. För barnens skull höll de fast vid invanda rutiner. De skulle inte behöva lämna kompisarna i skolan och förskolan i Malmö. Lösningen blev sex mils pendling enkel resa med tåg och buss varje dag i tio månader.
– Det här är mycket bättre. Inte lika litet som på hotellet. Vi slipper dela kök och badrum med andra och barnen har närmare till sina kompisar, säger Zhura.
Hassan beskriver en hektisk vardag som många kan känna igen sig i, med hämtningar och lämningar och sena kvällar. På helgen får de äntligen chans att umgås.
– Lördagar tillhör familjen. Vi är ute mycket, vi går till Folkets park eller någon lekplats. Har picknick. Vi hinner knappt träffas på vardagarna, säger han.
Föräldrarna får etableringsersättning från Arbetsförmedlingen och har fullt fokus på att skapa sig ett liv i Sverige: lära sig svenska och skaffa jobb. Hassan är svetsare och Zuhra vill bli biomedicinsk analytiker.
– Det är inte så svårt men man måste kämpa och jobba hårt, konstaterar Hassan.
De trivs bra i lägenheten och känner sig väl omhändertagna av lägenhetsföretaget APTS. I början kom de på korta besök varje månad. Men besöken glesnade.
– En dam kom hit och var här ett tag, satt i en stund i soffan och sedan gick hon. Hon var väldigt trevlig, säger Zuhra.
– I början kom hon en gång i månaden. Sedan varannan. Nu kommer vaktmästaren om vi ringer och felanmäler något, säger Hassan.
Framtiden då? Den ligger helt i händerna på Malmö stad så länge som inte platsen i bostadskön levererar resultat.
– Vår handläggare har lovat oss en större lägenhet. En fyrarummare. Men när det blir vet jag inte, säger Hassan.
Fotnot: Familjen vill vara anonym och namnen i artikeln är inte deras riktiga.
