Avlivar myter och fördomar om boende

Länsstyrelsens årliga bostadsmarknadsanalys visar att läget förvärrats med stor bostadsbrist och några särskilt utsatta grupper.

Totalt sett redovisar elva av Värmlands 16 kommuner underskott på lägenheter och hus.

Läs ocksåSå fortsätter bluffsajter lura bostadssökare med nytt knep – trots hot om böter

Hagfors, Munkfors och Säffle har kvar sin balans mellan tillgång och efterfrågan sedan förra året. Sunne och Filipstad har anslutit sig kommunerna med balans medan Eda och Storfors gått åt andra hållet och fått underskott. Alla andra har en bristsituation.

En ny tendens är att bostadsbristen på senare år spridit sig ut från centralorterna till landsbygden och de mindre tätorterna.

Sedan 2015 har Karlstad, Kristinehamn, Hammarö och Kil angett att de har underskott av bostäder utanför respektive centralort. I år har även Storfors och Årjäng rapporterat om samma fenomen.

Läs ocksåNytt hopp för Doris efter 10 år med värstingvärden: "Tror knappt att det är sant"

Filipstad är i dag den enda värmandskommunen som fortfarande har ett överskott utanför centralorten.

Låg omsättning, höga produktionskostnader och avskrivningskrav är, enligt boanalysen, faktorer som försvårar möjligheterna att frigöra bostäder på landsbygden och i de små tätorterna.

Men den stora förklaringen till den generella bostadsbristen är att Värmlands befolkning fortsätter att växa i snabb takt efter en period då det byggdes lite och revs mycket.

Läs ocksåS-politikern bodde i villa – men lyckades behålla lägenhet i centrala Östersund i 25 år

Förra året fick länet 1 065 fler invånare. Folkmängden var därmed tillbaka på rekordnivåerna från mitten av 90-talet.

Byggandet av nya bostäder har också fortsatt att ligga på en hög nivå. 991 lägenheter och småhus färdigställdes och 805 påbörjades under 2017.

Men byggtakten räcker inte för att täcka behovet. Det innebär att vissa grupper bli extra utsatta. I boanalysen pratas det om social, fysisk och ekonomisk utsatthet.

Länsstyrelsen lyfter också fördomar och myter som måste suddas ut eftersom människornas behov och önskemål ser annorlunda ut än tidigare.

Som exempel nämns att den traditionella kärnfamiljen i dag snarare är ett undantag än en norm och att bonusfamiljernas behov måste ges större uppmärksamhet i den framtida bostadsplaneringen.

På individnivå blir befolkningssammansättningen allt mer heterogen med människor med olika förutsättningar, bakgrund, kunskaper och kultur som behöver få sina bostadsbehov tillgodosedda, konstateras det i analysen.