Semesteridyllen på Öland dör långsamt – ”Inte många jobb här”
Degerhamn på södra Öland. Charmiga sten- och trähus längs vägen. Väderkvarnar och rastplatser med utsikt. Det är försommar och många av fritidshusägarna är på plats.
– Ja, nu börjar det att sjuda av liv, men du skulle vara här en tisdag i november. Då får man ringa på för att prata med någon, säger hyresgästen Staffan Lagerström, som bor i en trea av radhuskaraktär i byn Södra Möckleby i Degerhamns postnummerområde.
Att Degerhamn på södra Öland tappat över hälften av sin befolkning sedan 1970 är svårt att tro under bilturen längs väg 136 som för många slutar vid fågelskådarparadiset Ottenby.
Men så är det. År 1970, två år innan Ölandsbron invigdes, bodde här 684 personer. Nu är det 314 kvar. Och turismen räcker inte till för att täcka för den förlusten.
I december förra året gick Ica-butiken i Södra Möckleby i konkurs. Tidigare under året lade Cementa ner cementtillverkningen nere vid hamnen och omkring 70 personer miste jobbet. Numera jobbar enbart sju personer i fabriken som ser ut som en jättekoloss som landat från en annan planet. Inte en människa syns till, ljudet från en vindsnurra bidrar till den ödesmättade känslan.
Vid en liten vik nära fabriken finns en öde gräsplätt med ett litet hus i mitten.
Det finns en tavla med bland annat anslaget ”Årets ställplats 2014, tack alla ni som på olika vis medverkat till utmärkelsen”. Då var gräsytan en plats där husbilsfolket spenderade över 5 000 gästnätter.
Men det var då. För fyra år sedan sa länsstyrelsen nej till dispens från strandskyddet. Ställplatsen låg för nära stranden. I dessa två bakslag försvann många spenderade turistkronor i bygden, inte minst för Ica-butiken.
När Hem & Hyra är på besök är den som sagt bommad.
Men ölänningarna vägrar ge upp. När du läser det här har butiken öppnats igen – av byborna. Tvåhundra invånare har köpt aktier i bolaget. Eva Hansson Törngren är sockenföreningens ordförande och initiativtagare.
Hon är övertygad om att butiken kommer att gå runt den här gången.
– Jag går lite på magkänsla, lite på kunskap. Det vore ju märkligt om delägarna inte handlar i sin egen butik!
Staffan Lagerström och hustrun Anna-Britt flyttade hit från Jämtland för nio år sedan. I samma veva som Staffan gick i pension efter ett varierande yrkesliv där han bland annat jobbat som bonde, keramiker, journalist och kommunikatör. Han tillhör den stora grupp invånare som lämnat arbetslivet bakom
sig. Det bekymrar honom att det är så många äldre. Den enda lösningen på befolkningskrisen är enligt Staffan Lagerström att få hit unga som vill bosätta sig här permanent. Då behövs det arbetstillfällen.
– Bredbandet är bra utbyggt. Vi skulle satsa på ett IT-centrum. Ett öländskt Silicon Valley i miniformat. Där man bland annat kan jobba med sol och vindenergi. Att turismen är lösningen på allt tror jag inte på, men det ger inkomster för ett fåtal näringsidkare, säger Staffan Lagerström.
Dagarna som pensionär på södra Öland spenderar han till stor del ute på vägarna. Staffan Lagerström cyklar mellan tre och fem mil per dag. På hojen hinner han se saker som bara svischar förbi genom bilfönstret.
Häromdagen såg han några papper som låg på en åker. De visade sig tillhöra nyinflyttade Sara Hallström, 27, som bor två stenkast ifrån Staffan. En kartong var öppen vid flytten och papperen for åt alla världens håll. Hon är ett
välbehövligt ungt tillskott. Föräldrarna bor i närheten och de två bröderna i Färjestaden och Kalmar. Så när Sara erbjöds säsongsarbete på golfbanan på Grönhögen, en mil därifrån, så lämnade hon Hökarängen i södra Stockholm
och flyttade ner.
Ettan på 40 kvadrat fick hon efter några månaders aktivt sökande hos Mörbylånga bostads AB. Men om hon blir kvar i bygden är osäkert.
– Det finns inte så många jobb här och det är såklart en nackdel. Jag kommer bo här ett tag, sen får vi se.
