Bikupor och kolonilotter ska lyfta trivsel och miljö
Hundra meter från höghusen på Söderhöjd i Varberg går en liten stig. Följer man den en kort bit hittar man två gröna bikupor som står intill en dunge. Har man tur träffar man då också på Strebe Milenkovski, som sköter om de två bisamhällena i kuporna.
–Det har inte varit helt enkelt att hitta en bra plats. Men här är bina skyddade från vind och det finns ängar, säger han.
Bikuporna tillhör Varbergs Bostad och är sedan förra våren en del i bostadsbolagets natur- och miljöarbete.
–Det fanns en idé om att vi skulle placera ut bikupor men vi själva hade inte kunskapen. Jag visste vem Strebe var och frågade om han kunde tänka sig att sköta kuporna, säger Marina Nilsson, arbetsledare för trädgårdarna hos Varbergs Bostad.
Sedan dess fixar Strebe Milenkovski allt praktiskt kring kuporna och tar även hand om honungen som bina producerar. Han slungar den och fyller den på burkar som sedan säljs i receptionen på Varbergs Bostads kontor i Sörse. Denna säsong räknar han med att varje samhälle ska ge runt 30 kilo ängshonung.
–Det är ganska normalt. Men förra sommaren däremot, då misslyckades vi. Då fick vi bara ut runt 20 kilo, säger han och förklarar att bina alltid vet bäst och att det därför är viktigt att inte störa dem eller försöka styra dem för mycket.
På Varbergs Bostad har man fått en del reaktioner från hyresgäster sedan bikuporna sattes ut. Några enstaka har varit negativa men enligt Marina Nilsson tycker de allra flesta att det är bra.
–Många har ju också hört att det fattas bin i världen och tycker att det är viktigt att något görs, säger hon.
Planen är nu att försöka bygga ut projektet och hitta ett bra läge för ytterligare två kupor.
–Vi letar efter en bra plats, men det är inte så lätt eftersom det ju blåser en hel del här i Varberg, säger Marina Nilsson.
På gårdarna i området Sörsedammen, som ligger några minuters promenad från bikuporna, finns fler exempel på hur Varbergs Bostad jobbar för att öka miljömedvetenheten och samtidigt ge trivseln en skjuts. Stora träboxar står utplacerade lite här och där och flera av dem är fyllda med alltifrån potatisplantor till blåbärsris. Hyresgästerna kan få en egen lott att ta hand om eller nöja sig med att plocka bären som växer i de gemensamma boxarna.
–Här kan barnen lära sig var maten kommer ifrån och grannarna kan dela med sig av sina odlingskunskaper. Det blir en social grej, man träffas, pratar och hjälper varandra, säger Marina Nilsson.
