Birgitta kämpar mot orättvisor och leder chi gong
Var kommer du ifrån?
– Jag är född i Övertorneå och uppvuxen i byn Rantajärvi. Vi var nio syskon och jag var i mitten av syskonskaran. Jag fick hjälpa till mycket hemma, bland annat mjölka korna.
Vad gjorde dina föräldrar?
– Mor var hemmafru, men hon var en allt-i-allo i byn. Hon tog hand om de döda och ordnade begravningar. När barnen föddes och barnmorskan inte hann dit ringde de efter morsan. När folk fick skräp i ögat tog hon bort det och hon la om sår. Om korna kalvade och något gick fel då, var hon och hjälpte till där. Hon målade, tapetserade, lagade mat och sydde. Pappa var skogsarbetare. Han var lite bohemisk av sig, händig, men gjorde mest det han tyckte om.
Varför flyttade du till Luleå?
– Jag gifte mig och fick en son. Min man ville inte jobba som skogsarbetare i Övertorneå, så han började köra lastbil i Luleå.
När flyttade du till lägenhet?
– Det var 2008 när min andra man flyttade ifrån mig. Då var jag pensionär och varken ville eller hade råd att bo kvar i huset.
Vad har du jobbat med?
– Jag var hemma med barnen i början. Ett tag arbetade jag också som barnsamarit. Då gick man hem till familjer och tog hand om sjuka barm, för man fick inte ta ut vård av sjukt barn på den tiden. Sedan gick jag till arbetsförmedlingen och gjorde ett test för att ta reda på vad jag var bra på. Jag tänkte att jag skulle bli förskollärare, men de tyckte att jag skulle jobba i vården. Jag utbildade mig till undersköterska och arbetade med äldre. Det var jättebra, jag fick jobba nära människor.
Varför engagerade du dig fackligt?
– Det var när den integrerade städningen skulle införas. Vi undersköterskor ville inte städa, utan ägna oss åt vård. Det visade sig att när folk går ihop och argumenterar för någonting så händer det saker. Vi fick inte bort städningen, men vi fick det på ett annat sätt.
Var du stridbar?
– Ja, jag var ganska stridbar. Jag tycker inte om orättvisor och förtryck. Vi människor är lika mycket värda allihop.
Hur blev du aktiv i Hyresgästföreningen?
–Det kom ett par värvare och jag gick med direkt. Hyresgästföreningen är ju som hyresgästernas fackförening. I sex år har jag varit ordförande i vår lokala förening. Vi har inte kunnat ses under pandemin, men i vanliga fall ordnar vi möten, träffar Lulebo och för fram synpunkter och så är jag chi gong-ledare i vår lokal. Så fort pandemin är över startar vi igen och då ska vi ordna en gårdsfest också.
Hur kom du in på chi gong?
– Jag var till läkare och sjukgymnast för min värk men det hjälpte inte. Jag hade ont överallt, har opererat båda höfterna och väntar på knäoperation. Jag såg en annons om en kurs i chi gong och gick på den. Först fick jag mer ont, men ledaren sa att jag skulle prova ett tag till innan jag kunde avgöra om det hjälpte. Ett år senare kunde jag gå tillbaka på 50 procent på jobbet. Jag är fortfarande anställd som extravikarie inom Luleå kommun och som personlig assistent.
