Bokaktuella Malou von Sivers: Jag hade en pytteliten etta och badade i en balja i köket
Din nya bok tar avstamp i en svärmors svartsjuka. Varifrån kommer inspirationen?
– Som de flesta författare hämtar jag en del från egna erfarenheter och under arbetets gång har jag pratat med vänner och bekanta om temat för boken: det oidipusdrama som skapas i relationen mellan mödrar, deras söner och sönernas partners. Jag har mött mycket igenkänning; många kvinnor har haft problem med jobbiga svärmödrar eller svärdöttrar och flera män har berättat om att deras nära band till sina mödrar kan leda till konflikter med deras fruar. Jag har turen att ha två svärdöttrar som jag tycker mycket om. Men mina söner har ibland fått säga: Nej mamma, nu får du backa! Själv hade jag en svärmor som var ensamstående med två söner; hon ville vara med oss ofta och det var inte alltid så enkelt.
De flesta känner dig främst som mångårig programledare på TV4. Vad är den stora skillnaden mellan romanskrivande och rollen som journalist?
– Som journalist ska du hålla dig till fakta medan du som skönlitterär författare kan hitta på och ljuga hur mycket som helst – vilket är ganska underbart. I romanens värld blir det lättare att ta sig an svåra ämnen, vilket intressant nog kan göra att man kommer närmare sanningen. En annan stor skillnad mellan yrkesrollerna är att tv-jobbet är extrovert; du står framför en kamera och jobbar i ett team som blir som din familj. Författarjobbet är till stor del ensamt.
Vad är hemkänsla för dig?
– För mig kommer hemkänsla både med människor och saker som man tycker om. Jag vill ha det vackert omkring mig och varje vecka köper jag tulpaner i en speciell blomsteraffär. Jag tycker om att tända ljus och sätta på musik och skapa en trivsam stämning. Det får inte vara för stökigt. Jag växte upp med en bohemisk mamma och en pedantisk pappa och ligger väl själv någonstans däremellan.
Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Det knäppaste stället är nog den pyttelilla ettan på Kungsholmen som jag hyrde i andra hand när jag precis hade flyttat hemifrån. Det fanns ingen dusch så jag badade i en balja i köket. Men när jag upptäckte att killen som bodde mitt emot tittade in började jag gå ner i källaren i stället; där fick man stå i kö med sin handduk till det gemensamma badrummet. Jag har också bott på en del spartanska platser i Latinamerika där min man och jag reste mycket med ryggsäckar när vi var unga. Bland annat har vi sovit i hängmattor i djungeln för en dollar.
Berätta om en granne som du minns!
– När jag var 25 och kom tillbaka till Stockholm efter att ha bott i Grekland i många år flyttade jag och min blivande man in i en hyreslägenhet på Rådmansgatan. Från Grekland hade jag lärt mig att man blir vän med sina grannar om man stör dem på ett trevligt sätt och etablerar en kontakt. Så jag bestämde mig för att skapa mitt eget lilla Grekland och ringde på för att låna socker hos en granne som hette Barbro. Vi kom att bli riktigt nära vänner. Jag såg in till hennes kök från min lägenhet och när jag inte kunde sova sent på kvällen och jag såg att hon stod och bakade kunde jag gå över till henne i morgonrock och sätta mig på en pall.
Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Då skulle jag se till att det blev trevligare att bo i förorterna. Jag är god vän med Ingvar Carlsson (före detta socialdemokratisk statsminister reds anm). Vi fikar ibland och han har berättat att han är stolt över miljonprogrammet på 60- och 70-talet; i de nya områdena fick människor bekväma och rymliga bostäder. Nu ser vi ju stora problem med segregation i förorterna och om jag var bostadsminister hade jag nog anlitat arkitekter för att försöka blanda upp höghusen med mindre hus.
