Boris bor i ett mirakel – med cool igloo och eget torn
Vilken fantastisk lägenhet!
– Ja, jag vet! Den är ett mirakel. Jag är tacksam för den här lägenheten – den har många olika platser så jag tröttnar aldrig på att vara hemma.
Det är som olika oaser här inne – kan du beskriva dem?
– Det var det som var tanken. Varje plats i lägenheten har ett syfte som kan motiveras ”varför ska jag vara där – varför ska jag vara där”. De ska ha en egen dragning. Här ser jag på tv, här spelar jag piano, här spelar jag tv-spel.
Hur kom du på det?
– Jag funkar mycket så att jag gillar flow och syfte. När jag fick den här lägenheten såg jag att den hade så många utrymmen och då är det lätt att det blir döda zoner som bara samlar damm. Så jag tänkte ”Vad ska ske här och varför?”.
”En lägenhet med igloo måste vara cool”
Alltså. Hur fick du ens den här lägenheten?
– Det var i samband med att jag flyttade hem från att ha spelat i Gais i Göteborg. Jag hade en lägenhet i Örebro som jag hyrt ut i andra hand, men jag ville inte flytta tillbaka till den. Så jag hyrde en pytteliten etta medan jag funderade på vad jag skulle göra här näst.
– Sedan är jag sådan som älskar att kolla på lägenheter på Facebook bara för att se hur andra har det. Så en kväll såg jag en bild på själva ”igloon” här. Och insåg att om en lägenhet har en egen igloo – då måste den vara cool!
– Jag skrev en kommentar – men det var så klart 60 personer före mig. Men paret ville flytta snabbt så en efter en hoppade av. Så när jag fick frågan tackade jag ja direkt – fast jag ju egentligen redan hade två hyreskontrakt. Men man kommer långt med tron på att saker och ting löser sig, så jag slapp faktiskt trippelhyror.
Högtalare i kudden
Hur tänker du om att bo kvar i Örebro?
– Jag har ingen anledning att flytta och innan jag har det kommer jag bo kvar. Det här är hemma för mig. Det ligger även bra till rent logistiskt.
För karriären kanske det ändå skulle vara bättre att bo i… till exempel Stockholm?
– Jag får andnöd bara du nämner det. Ju äldre jag blir ju mer dras jag mot lugnet. Den här lägenheten omfamnar en. Här kommer jag att bo ett bra tag.
Men du bor efter Örebros raggarstråk. Om du gillar lugn – vad känner du när raggarna kommer?
– De är ändå sköna på något sätt. Jag tycker om att sätta mig in i andras världar och raggarna har en charmig grej: det här är vad de tycker är kul.
– Sen kan det vara lite speciellt. I somras, runt fem på morgonen, var det som att jag hade bilhögtalarna i kudden. Det är helt sjukt – men ändå undrar jag hur det känns för dem, för det har ju någon slags fin community. Och det kan jag unna dem.
Du kan väl göra en egen raggarlåt för dem att spela?
– Ja, haha, jag kanske ska göra det: ”Spela den här – i fall ni nu ska spela”.
Sätt inte upp murar mot glädje
Du har spelat både fotboll och musik. Många tänker väl att man måste välja en sak. Musik eller fotboll?
– Det märker jag extremt mycket! Folk vill att man bestämmer sig. Och jag ser att många tänker så om sig själva: Liksom ”inte ska väl jag?!”. Men varför inte? Min mamma är 65 och det går inte en dag utan att jag pratar med henne och hon säger ”nu ska jag bemästra det här”. Mamma säger alltid ”KÖR!”. Det är den världen jag kommer från: sätt inte upp murar mot det som får dig att känna glädje.
Men uppstår det aldrig problem med att inte välja?
– Jo. När Mello kom 2016 började jag slitas mellan två världar. Jag spelade i Degerfors då.
Vad tyckte mamma?
– Mamma sa bara ”Kör”. Och faktiskt Degerfors också. De sa att om du finner lycka i musiken så vill vi ge dig det utrymmet och så hittar vi en lösning på det här. Sånt händer egentligen inte på elitnivå. Jag har ju aldrig varit en bättre spelare än vad jag var då och det står folk på kö och vill ha din plats. Jag är enormt tacksam för hur de hanterade det.
Din plats var någon annans dröm. Och din dröm var Mello – och att spela fotboll…
– Exakt! Därför var jag väldigt ödmjuk inför vad laget ville. Men tack och lov såg de ett värde i att ha mig kvar och gav mig tid att ställa upp i Mello och sedan få fortsätta spela fotboll som vanligt. Men när spelningarna började trilla in och det krockade för mycket blev jag faktiskt tvungen att fatta ett beslut. Jag fick lägga skorna på hyllan 2017.
Mellokille blir fotbollsspelare
Du var artist på heltid i några år och sedan började du spela fotboll i Gais. Hur hamnade du på planen igen?
– Jag körde på med artisteriet fram till 2019. Under den perioden spelade jag fotboll med TV-laget för skojskull, men en person ville värva mig till Gais. ”ABSOLUT INTE – jag är klar med det”, sa jag. Jag hade gått upp 12 kilo i muskler – så det kommer aldrig hända.
– Men så när det började närma sig hösten minns jag att jag satt i bilen med mamma. Vi hade just parkerat och jag fick ett meddelande med frågan om jag ville provträna med dem. Jag visade mamma meddelandet och vad tror du att hon säger?
Kör!?!
– Haha – ja såklart!
Hur kände du när du snörde på dig skorna igen?
– Det var så speciellt! Gais var i en knivig sitts på väg att åka ur och så kommer jag från melodifestivalen. Du kan ju tänka dig… Det var sånt pådrag med deras fantastiska fans. Och när jag kom blev det fullständigt kaos: ”Skämtar ni?! Vi håller på att åka ur och ni tar hit en mellodifestivalkille som inte spelat fotboll på tre år!”.
– Första dagen var det sämsta jag presterat i hela mitt liv. Det gick så dåligt att tränaren sa ”ehh ja…du kan väl köra veckan ut”. Jag gick hem – helt knäckt – och undrade vad jag höll på med. Om jag ska göra något vill jag göra det ordentligt.
Jobbar underifrån
Vad gjorde du då?
– Jag är ju troende så jag satte mig ner och bad ”Gud, nu är jag på den här platsen. Nu ser du till att hjälpa mig så ska jag se till att lösa det här”. Så från den ena dagen till den andra började saker och ting hända. Jag kom på måndagen och på torsdagen hade de erbjudit mig ett kontrakt året ut. Sen blev jag kvar där i tre år – det var en häftig resa.
Du tar till tron – inga tårar?
– Min bakgrund är att jobba underifrån. Det är hela mitt liv på något sätt. Inget har kommit gratis. Så jag känner inte till något annat än att köra på när jag får in utmaning. Det kommer ju från mamma. Vi flydde hit från Kongo. Mamma började om från noll med fyra kids.
– Jag känner därför inte till något annat än att lösa saker. Känslor är inget som jag kopplar på i den stunden. Det finns bara en väg och det är framåt och det är det som har hjälpt mig i livet och karriären. Att sätta mig och gråta finns inte i mitt system.
– Det är så simpla grejer som att när jag var barn fanns det vissa som kunde få skjuts till träningar, men för mig var det ”hur ska jag ta mig till träningen? Mamma jobbar – bröderna försöker få livet att gå ihop. Så för mig var det hela tiden ”Hur ska jag lösa?”. I dag vet jag inget annat än ”Hur ska jag lösa?”.
”Jag tror du kan sjunga”
Du höll på med fotboll redan som barn. Men hur och när förstod du att du hade musiken i dig?
– Åh! Jag minns detta så tydligt. Jag var nog åtta eller nio. Min äldsta bror höll på med musik och jag såg upp till honom enormt. Jag gick hemma och sjöng som barn gör och han spelade låten ”Seven Days” och bad mig sjunga med. Så sa han: ”Jag tror du kan sjunga!”. Bekräftelsen från honom just då kändes som ett ”Ohhh – det här gillar jag!”.
Men dansen då? Man blir väl stel av fotboll?
– Jag är extremt stel! Jag stod hemma och tryckte in VHS-kassetter och imiterade Michel Jackson. Men jag kunde bara dansa så som min kropp ville – koreografin har kommit senare. Det har varit en riktig utmaning för mig: fem, sex, sju, ått… armen hit och benet dit… Det är svårt!
Ett högt pris för – någon annan
På väg ut visar Boris ännu några fördelar med sin lägenhet. Han öppnar en dörr:
– Kolla. Jag har många förvaringsutrymmen. Här kan man till exempel göra ett rum till och slänga in någon om det behövs.
En unge kanske?
– Ja, haha, absolut här kan man slänga in en unge. Det blir perfekt den dagen!
Hur är det med det? Familj?
– Det står väldigt still. Det är ett speciellt liv och en person skulle behöva anpassa sig mycket till mig nu. Jag vill inte att någon ska känna sig lurad eller osedd. Ska jag släppa in en person i mitt liv vill jag kunna ge den min närvaro. Kan jag inte det får det vänta.
Det är ett högt pris att betala kan nog vissa tycka.
– Jo, så är det. Men så är det med allt i livet. Det var ett pris att betala när jag spelade fotboll också, men jag har tyckt att det är värt det. Och just nu är ju alternativet att en annan person får betala priset genom att inte bli sedd – och det är det inte värt för mig.
Vad ska du göra nu när jag går?
– Jag åka hem till Vivalla där jag växte upp. Jag brukar träffa lite ungdomar som håller på med musik och försöka peppa dem. En del behöver en liten extra knuff med sin framtidstro. Jag hoppas kunna ge lite tillbaka och visa att det finns möjligheter.
Ålder: 33 år.
Familj: Tre äldre bröder utspridda i Sverige och mamma i Örebro.
Aktuell: Uppträtt hela hösten på Rondo i Göteborg med ”A Show Larger Than Life”. Medlem i Björnzone som inför julen 2024 släppte låten ”A Christmas Song”. Och med den en dokumentär i SVT om inspelningen av sången.
Bakgrund: Uppvuxen i Vivalla i Örebro, fotbollsproffs i DIF, ÖSK och Gais. Var med i Melodifestivalen 2016 och 2017.
