Bostad först – succén som kom av sig
Helsingborg var först i Sverige med att införa Bostad först. Kommunen startade upp arbetsmetoden i augusti 2010. Målgruppen var hemlösa med missbruksproblem som hade stora hjälpbehov. Modellen går ut på att först ge den hemlösa en bostad och därefter ta itu med eventuella problem. Kraven är att vara en god hyresgäst, följa hyreslagen och ta emot hjälp. Men man behöver inte vara drogfri.
Både svensk och internationell forskning visar att 80–90 procent av de som har fått en Bostad först-lägenhet bor kvar i sin bostad. De kontrakt som sägs upp beror till största delen på uteblivna hyresinbetalningar. Metoden är dessutom mer kostnadseffektiv än andra akuta boendelösningar.
Ett akutboende i Helsingborg kostar cirka 1 100 kronor per natt medan en Bostad först-lägenhet kostar cirka 200 kronor per natt. Slår man ut det per år är det en besparing med 328 000 kronor per person. Då är inte ens den humanitära aspekten inräknad.
Både Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen rekommenderar att kommuner använder modellen, men det är endast 22 kommuner i Sverige som tillämpar den.
2018 hade Helsingborg 67 Bostad först-lägenheter, Malmö 60, Lund 3 och Kristianstad mellan 5 till 10. Totalt i landet fanns det 558 Bostad först-lägenheter. Varför går det då så trögt?
Michael Anefur är riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Han var regeringens nationella hemlöshetssamordnare mellan 2012 och 2013. Ett uppdrag som gick ut på att ge stöd till kommuner för att motverka hemlöshet. Bostad först var en metod han förespråkade redan då.
– Jag tror det ligger mycket i kulturen. Man har arbetat på ett visst sätt i så många år och då är det svårt att ändra på det. Jag har lagt en motion i riksdagen om att Bostad först ska bli det normala sättet att arbeta med hemlöshet.
Vem är det som äger frågan?
– Det är kommunerna.
Men långt ifrån alla är positiva till modellen. Pia Söderstjerna, verksamhetschef på kommunens individ- och familjeförvaltning i Landskrona är kritisk.
– Min erfarenhet av Bostad först är att man säger att man jobbar med det men man gör det inte. Jag vet inget exempel i Sverige där du får ett förstahands-
kontrakt och där du själv formar dina stödinsatser. Det finns alltid ett villkor.
Enligt Pia Söderstjerna fanns det för några år sedan en politisk diskussion om Bostad först i Landskrona men man kom fram till att det system man hade fungerade bra. Dessutom var fastighetsägarna inte villiga att ge förstahandskontrakt till ett sådant projekt.
Han menar att de flesta kommuner i Sverige arbetar med boendetrappor (se grafik). Det är en modell som går ut på att den hemlösa ska visa att den klarar av att bo genom att gå igenom olika typer av boenden innan den belönas med ett eget kontrakt. Många av insatserna är även tidsbestämda och kräver nykterhet. Om du tar ett återfall i missbruk åker du ut och måste börja om från början igen.
– Folk behöver inte bo på en massa ställen för att lära sig att bo. Det finns ingen forskning som visar att boendetrappan leder till ett eget förstahandskontrakt. Snarare leder det till inlåsningseffekter och att man snurrar runt i systemet. I en Bostad först-lägenhet åker du ut ifall du bryter mot reglerna i hyreslagen.
Marcus Knutagård tror att bostadsbristen, bostadsbolagens hårda uthyrningsregler och väl inarbetade arbetsmetoder, är faktorer som gör det svårt för kommuner att välja Bostad först.
– Vi har länge haft en sekundär bostadsmarknad med många olika typer av boendealternativ. Det finns ett inarbetat system för detta och dom som inte är kvalificerade hamnar i andra alternativ som exempelvis kategoriboende, kollektivboende eller träningsboende. I grunden tror jag att detta är en fråga om moral och att det finns konkurrerande modeller.
I Utah, Salt Lake city införde man bostad först 2006. Där räknade man ut att en hemlös på gatan kostade 22 000 dollar per år och om man gav den personen en bostad kostade den 12 000 dollar per år. Varför har det inte gjorts liknande beräkningar i Sverige?
– Internationellt brukar man prata om en halvering av kostnaderna. De som bor på härbärgen är en av de dyraste grupperna. Det har gjorts olika försök i Sverige att göra uträkningar men aldrig på helheten. Nu håller vi håller på att söka pengar för att se över vad de olika insatserna kostar.
