Bostaden viktig för skidprofilen Gustav

Det ser inte riktigt ut som man med en liten dos fördomar kan förvänta sig hemma hos en skidåkande elitidrottsman med drygt 700 träningstimmar per år.

Gustav Erikssons ljusa etta på Hagagatan i Falun med strategiskt läge nära Lugnets riksskidstation är välstädad och välorganiserad och känns därför större än den i verkligheten är.

Läs ocksåHon gräver guld i Sveriges mest skandaliserade nätforum

I rummet med hörnsoffa framför tv:n, köksgrupp och säng finns det inga drivor av svettiga träningskläder, vallaboxar eller kringslängda småprylar. Efter väggarna finns inga skidpar uppresta. Det syns heller ingen platskrävande prissamling. Däremot, naturligtvis, en hylla med dalahästar.  

– Jag är nog ganska ordningsam, säger 24-åringen, som överraskade med att bli tolva och näst bäste svensk i förra Vasaloppet, trots avsaknad av rutin som långloppsåkare, och som nu nämns med respekt inför årets stora folkfest inom skidsporten.

Gustav berättar att han exempelvis håller sams med grannarna i huset genom att alltid städa upp ordentligt efter sig när han sicklar skidorna i källaren.

Läs ocksåTv-kritikern Johan Croneman blickar inåt

– Det är ingen som klagat på mig. Jag har bara snälla grannar.

Den Borlängefödde allround-åkaren har bott i lägenhet sedan han flyttade hemifrån redan som 16-åring. Då för att gå skidgymnasiet i Mora. Han har därför hunnit lära sig att välja bostad som fungerar ihop med elitsatsningen i ett skede av karriären där inte allt för höga inkomster begränsar utbudet och storleken.

Nummer ett vid flytten till Falun var läget nära skidspåren och träningskompisarna, som alla är bosatta inom en radie på någon kilometer från Lugnet.

Läs ocksåIngwar och Rolf har rest jorden runt - kändisvägen

Nummer två var gott om extra utrymmen för kläder och utrustning med bland annat 20-25 par skidor samt ett väl fungerande kök.

– Här har jag allt som behövs. Två förråd och plats för att sköta skidorna i källaren, walk-in-closet så att jag kan få undan alla kläder och ett kök som visserligen är litet men där allt viktigt finns.

Bostaden betyder mycket för Gustav Eriksson. Han tränar två gånger om dagen, förmiddag och eftermiddag. Övrig tid tillbringar han oftast i lägenheten för att vila i sängen mellan passen, laga mat, koppla av med en film eller sova.

Med åren har han själv insett att det som tränarna och fysiologerna alltid predikat om är sant, nämligen att återhämtningen är minst lika viktig som själva träningen.

– Därför måste man ha en viss organisation hemma med var sak på sin plats. Annars blir det svårroddat och då tar det energi och tid i onödan så att jag blir en sämre skidåkare.

Vad är det som är så speciellt med Vasaloppet?

– Det är folkfesten och att vara en av 15 000 startande. Det är mäktigt. Jag beundrar motionärerna som orkar åka skidor i tolv timmar. Det vete tusan om jag själv skulle klara det, säger 24-åringen som i bra före stökar undan sitt eget lopp på mindre än fyra timmar.

Vad är det som krävs skidmässigt?

– Styrka eftersom det blir så mycket stakåkning. Med dagens teknik är det framför allt krävande för mage och rygg. Så i träningen fokuserar jag just nu extra mycket på styrketräning och stakning för att vara förberedd.

Extra krävande också att åka Vasaloppet när man heter Gustav Eriksson?

– Ha, ha. Jo, det blir jag påmind om ibland. Ett namn som förpliktigar, som det stod i tidningen förra året.

En tillfällighet att idrottsintresserade paret Eriksson döpte äldste sonen till Gustav eller planerade de tidigt för en Vasaloppskung?

– Det borde du egentligen fråga dem om. Men nej, jag tror inte de tänkte riktigt så.