Britt: mediet som bryr sig om både grannarna och de döda
Pandemin gör att vi träffas utomhus. Britt väntar på en trädgårdbänk utanför hyreshuset på Bussatorpsvägen. Hon har lagt tidningar som dynor på de kalla brädorna. Fyllt en termos med kaffe och serverar kanelbullar till.
– Där borta är vår föreningslokal, säger Britt och pekar mot en källardörr i huset intill.
– 2019 hade vi julpyssel för områdets alla barn. Det var lyckat och det kom massor med barn. Tyvärr blev det inget julen som var nu. På grund av coronan. Vi får satsa på årets jul istället, säger Britt och värmer händerna runt kaffemuggen.
Sedan ungefär ett år tillbaka har Bussatorpet en lokal Hyresgästförening. Britt är ordförande.
– Jag vill skapa gemenskap. Göra saker som är bra för barnfamiljerna på området. Barnen behöver en roligare lekplats. Gungorna där borta, de är inte mycket att ha, säger Britt och nickar mot en ensam gungställning mellan husen.
Föreningsmänniska
Britt har alltid gillat att vara med i föreningar. Det är något hon fått med sig hemifrån. Hennes pappa var politiskt aktiv och satt i byggnadsnämnden. Hyresgästföreningen gick hon med i så fort hon flyttade hemifrån. Och förutom att jobba med lokalföreningen så är hon med i Hyresgästföreningens kommunutskott i Skövde.
– Det är kul, vi träffar politikerna och för fram våra åsikter i bostadsfrågan. Vi slåss mot marknadshyror och allas rätt till en bra bostad, säger Britt och tillägger att det finns mycket att jobba med även inom Hyresgästföreningen.
Hon nämner föryngring och vikten av att släppa fram nya krafter och idéer.
– Om vi ska överleva som organisation måste vi bli bättre på att locka till oss yngre aktiva medlemmar. Men för att lyckas med det krävs det att vi tänker nytt. Det måste vara okej att jobba i tillfälliga aktionsgrupper eller att mötas via nätet. Det gamla traditionella styrelsearbetet passar inte alla. Särskilt inte stressade småbarnsföräldrar, säger Britt.
Men engagemanget i Hyresgästföreningen är bara en del av Britts liv. En annan handlar om andar, förfäder och kontakt med det okända. Britt säger att hon var udda redan som barn. Att hon såg saker som andra inte såg och hörde röster som andra inte hörde.
– Det var så naturligt och verkligt för mig att det tog ett tag innan jag förstod att alla andra inte var som jag, säger Britt.
I många år behöll hon sin hemlighet för sig själv. Visst kunde hon ibland se och höra inre röster som riktade sig till andra personer i hennes omgivning. Men det var inget Britt pratade högt om. Det var först när hon i vuxen ålder kom i kontakt med en kinesolog som allting förändrades.
– Jag hade värk och gick till en kinesolog som jobbar med kroppens rörelser och muskler för att lätta spänningar. Jag fick behandling och samtidigt var det som om en kanal öppnades mellan mig och andarna. Och den kanalen har varit öppen sedan dess.
I dag kallar sig Britt för ett medium. Hon åker på spiritistiska mässor och hon håller seanser. I bland med bara en person, ibland med hela grupper.
– Många vill få kontakt med en närstående som nyligen gått bort. De vill ha svar på någon fråga som de inte hann ställa. Eller så vill de veta hur det är där på andra sidan. Andra är mest nyfikna, säger Britt.
Röster i huvudet
Flera gånger under intervjun stannar Britt upp mitt i en mening. Hon tystnar, håller upp ett finger i luften och ställer sedan en fråga. Vid ett tillfälle undrar hon om det är jag eller fotografen som har ont i ryggen? Hon säger att hon känner av en smärta där, som kommer och går. När vi svarar att ingen av oss har särskilt ont undrar Britt om det är någon annan närstående som har ryggont. Kan det vara min pappa hon tänker på? Han har ju haft problem med ryggen.
Lite senare undrar Britt om den som senast gick bort i min släkt var en man. Om han var bra på att berätta historier och om han blev hastigt sjuk. Jag funderar en stund varpå Britt fortsätter, ”Han hälsar att han har det bra nu. Att du inte behöver oroa dig”.
Det är spännande att tala med Britt. Det är tvära kast och man vet aldrig vad som ska komma härnäst. Men kanske ser hon att jag inte är helt övertygad. För rätt som det är berättar hon om en kvinna i Stockholm som hon lärt känna lite mer efter en seans. För ett drygt år sedan frågade kvinnan Britt om hon kunde förutse om kvinnan skulle få några fler barn. Britt svarade att hon skulle vara gravid på nytt innan året var slut. Att hon och hennes man skulle flytta till hus och ett byte av jobb var på gång.
– Hon trodde inte på mig, men innan året var slut hade allt det där hänt, säger Britt och frågar om jag har lust att tala med kvinnan i fråga.
Det vill jag förstås och snart hör jag kvinnans röst i Britts mobil. Hon bekräftar allt som Britt just har berättat.
– Jag trodde inte ett dugg på allt det där som Britt sa. Jag ammade fortfarande vår äldsta dotter och tänkte inte bli gravid så snart ingen. Varken jag eller min man hade några planer på att flytta till hus. Men det visade sig att allt skulle slå in, säger kvinnan.
Vi avslutar telefonsamtalet och återgår till intervjun. Hur fungerar det att vara medium i pandemitider? Kan man hålla seanser på avstånd?
– Jodå, det går bra per telefon. Då bokar vi in ett samtal och innan vi drar igång så länkar jag upp mot andarna. Sen talas jag och personen i fråga vid och jag förmedlar vad andarna säger till mig. Jag tar 200 kronor för 20 minuter. Jag vill ju inte ockra, säger Britt.
Är det då bara roligt att ha kontakt med de döda? Eller är det rent av jobbigt och ansträngande ibland?
– Jag ser det enbart som en gåva. Ett sätt att leva för jag vet ju inget annat. Står det en döing i hallen när jag sitter och tittar på teve så nickar jag bara åt det hållet för att visa att jag sett honom. Inget mer än det, säger Britt.
Ålder: 62 år
Bor: I en hyresrätt i Skultorp utanför Skövde
Bakgrund: Har jobbat som svetsare och inom vården. Är i dag sjukpensionär.
Gör: Är ordförande i Bussatorpets lokala hyresgästförening och praktiserande medium.
