Casper, 25, en av 100 000-tals vuxna ”barn” som tvingas bo hemma
Familjen bor i Märsta, i Sigtuna kommun utanför Stockholm. Där bor mamma, pappa och deras två barn i en fyrarummare på 94 kvadrat. Helt normalt, kan tyckas. Men sönerna Dennis och Casper är 23 respektive 25 år gamla och bor i sina pojkrum. Dennis har det större rummet med uppbyggd säng och soffa. Inne hos Casper fastnar ögonen på ena väggen. På fototapeten, en karta över Stockholms alla tåg- och tunnelbanelinjer. Det är ett stort intresse han har haft i flera år och som betyder mycket för honom.
– När han var liten ritade han rälser och tåg och allt möjligt, säger pappa Anders Sördén.
Har inte lyckats hitta lägenheter
Men tanken var inte att bröderna i dag skulle bo kvar här. I flera år har Dennis och Casper Sördén letat efter egna lägenheter, men de har aldrig fått napp. Det har gjort att de fortfarande bor hemma hos mamma och pappa, trots sin ålder. I rummen som de växt upp i.
Casper har fast jobb som lagerarbetare på grannorten och Dennis är anställd på samma företag, fast på timmar. Varje månad får de ut strax över 18 000 kronor var, vilket gör att de inte har råd med en lägenhet som kostar 10 000 kronor i månaden. Det är där hyrorna ofta ligger.
Det här är en situation som Casper och Dennis Sördén delar med hundratusentals unga svenskar. Med hjälp av ny statistik från Boverket kan Hem & Hyra visa att över 170 000 hushåll i Sverige har minst ett hemmaboende barn över 24 år. Det här är ett stort och växande problem eftersom siffran ökat med 25 procent på bara åtta år.
– Det är inte så att det byggs för ungdomar i kommunerna i dag. Eller ja, det byggs för välbärgade ungdomar, säger Anders Sördén.
Bröderna står i kö hos Sigtuna bostadsförmedling, men där tar det i genomsnitt tio år att få en lägenhet. Och Casper och Dennis har stått i kön sedan 18-årsdagen.
– Chansen att hitta en egen lägenhet känns väldigt liten. Nära noll. De bygger mer och mer nytt och då blir det dyrare eftersom det blir mer och mer modernt. Men med våra löner så funkar inte det, säger Dennis Sördén.
Vill ha en ”första punkt att starta på”
Han kräver inte en topprenoverad lägenhet med alla möjliga tillval. Han vill ha tak över huvudet med de allra nödvändigaste faciliteterna; vatten, el och dusch.
– Varför kan man inte hyra ut äldre lägenheter, i stället för att riva, till ett billigare pris? Så vi kan få en första punkt att starta på, säger Dennis Sördén.
Att komma in på den privata hyresmarknaden är knappast aktuellt.
– Det är jättesvårt eftersom man måste ha kontakter överallt, det går inte annars. Och de som har hyreskontrakt i dag lämnar bara över till sina barn, säger Anders Sördén.
– Jag vill flytta hemifrån, men det som finns är för dyrt, säger Casper Sördén.
Hur ser du på framtiden?
– Den är iallafall inte ljus. Den ser väldigt mörk ut, säger Casper Sördén.
Känner du att du själv kan göra något för att ändra den bilden?
– Jag tror inte det, jag tycker att det har gått för långt.
Hur menar du?
– Att politikerna borde tänkt tidigare på att det är för dyrt att bo. Det är för höga hyror och det är bara vansinne. Det är inte kul att prata om det här, men man måste ju göra det.
Vill att barnen ska vara självgående
På andra sidan bordet sitter pappa Anders och lyssnar till sonen som förklarar och beskriver hur han ser på framtiden. Anders suckar och sjunker ihop i stolen.
– Det är frustrerande för vi vill ju att barnen ska kunna vara självgående. Att flytta är ett sätt att klippa navelsträngen. Men eftersom situationen är som den är så får man väl ta det som det är. Det är inte så mycket man kan göra åt det.
– Man vill ju det bästa för sina barn oavsett hur gamla de är. Sen kan man ju inte sparka ut dem heller, för vart ska de ta vägen?
Det är inte primärt det faktum att bo under samma tak som sina föräldrar som är det stora problemet, menar bröderna. Utan det handlar om vad det gör, eller inte gör, med den personliga utvecklingen som är det värsta.
– Man blir inte riktigt vuxen, säger Dennis Sördén.
– Inte för att deppa ihop helt, men det är ju krasst så. Man kan ju inte ta hem vem som helst, man kan inte starta familj. Ingenting, säger Anders Sördén.
Ja, kan ni ta hem en partner eller så?
– Nej, säger Casper Sördén och skakar på huvudet.
– Tekniskt sett, det går. Men det är inte kul ur den praktiska synvinkeln, säger Dennis Sördén.
Känner ni er begränsade?
– Mmm, man känner sig jävligt begränsad ska jag säga dig, säger Dennis Sördén.
I dag räknas över 463 000 svenska hushåll som trångbodda, enligt Boverket. Värst är det i Stockholm då de nio mest trångbodda kommunerna ligger i regionen. Och på samma sätt som problemet med hemmaboende vuxna barn är trångboddheten ett stort och växande problem i landet. Siffran har ökat med 16 procent på åtta år.
Trångt med hemmaboende barn
Men sedan finns det också många i Sverige som har problem med båda. Vart femte hushåll med hemmaboende vuxna barn bor dessutom trångt, enligt Boverkets definition.
För några år sedan bodde familjen Sördén i en trea i Märsta där föräldrarna tvingades sova i vardagsrummet. Under den tiden föll de in i Boverkets definitioner för trångboddhet.
– I längden är det jobbigt. Från början delade barnen rum, men sen växte de upp och då gick ju inte det. Då blev det trångt för oss och vi bodde typ i hallen, säger Anders Sördén och fortsätter:
– Barnen kunde ju inte riktigt ta hem folk, för man gick ju hela tiden igenom vardagsrummet där vi föräldrar hade vårt krypin. Det var inte alls optimalt.
Hem & Hyra har djupdykt i Boverkets senaste siffror över mått på bostadsbrist.
På 20-i-topplistan över mest trångbodda kommuner återfinns åtta stycken även på motsvarande lista för kommuner med högst andel hushåll med hemmaboende vuxna barn över 24 år.
Botkyrka är den kommun som toppar listan på högst andel trångbodda hushåll sett till kommunbefolkningen, där siffran uppgår till 19,0 procent. De toppar också listan för hemmaboende vuxna barn, med 7,4 procent.
Sigtuna kommun, där familjen Sördén bor, återfinns också på båda listorna, på plats fem och åtta när det gäller trångboddhet respektive hemmaboende vuxna barn.
Anklagar politikerna
Förutom att det är jobbigt att killarna fortfarande bor hemma är det främst ett politiskt misslyckande, menar Anders Sördén.
– Det är vansinnigt. Man borde på ett bra sätt kunnat se till att byggföretag kan bygga till rimliga priser där bostäderna skulle gå till ungdomar och där hyran inte får överstiga X antal kronor.
Tror ni att politikerna i dag kan sätta sig in i den situation som ni lever i?
– Nej. Det tror jag helt ärligt inte. De har bostad och mycket högre inkomst än vad vi har. Jag och min bror tjänar knappt 20 000 i månaden efter skatt, säger Dennis Sördén.
Hem & Hyra har sökt bostadsminister Andreas Carlsson (KD) för intervju, i god tid före pressläggning. Han har inte återkommit. Här är frågorna vi vill ställa till honom:
- Vart femte hushåll som har hemmaboende barn över 24 år är också trångbodda. Vad ska den nya regeringen göra för att tillgodose ungdomar med boenden framåt?
- Hem & Hyra har pratat med flera unga vuxna över 24 år som ser mörkt på möjligheten att flytta hemifrån inom snar framtid. Deras vuxenliv stannar upp; de kan inte ta hem kompisar eller dejter, de kan inte känna frihet. Vad vill du säga till dem?
- I Sverige har över 170 000 hushåll hemmaboende barn som är över 25 år. Många gör det för att de inte har möjligheten att flytta hemifrån. Vad tycker du att de ska göra?
- Trångboddheten i sig är också ett stort problem i Sverige där över 460 000 hushåll bor trångt. I Stockholm är det värst. Hur ser du på det? Vad vill du göra åt det?
- Hur hade du själv känt om du var 25 år och fortfarande bodde hos dina föräldrar utan hopp om att kunna flytta?
- Hur kommer ni säkerställa att det finns bostäder till rimliga priser framåt?
