”Coronafika” i Trollhättan bryter ensamheten en stund
– Den här stunden betyder allt för mig, säger Gerd, som med sina 83 år, tillhör riskgruppen och inte träffar så många. Jag tycker det är så jäkla tråkigt annars, så det här är en viktig stund för mig.
Alla tre är engagerade i hyresgästföreningens LH i kvarteret på Hjortmossegatan. Och de har valt att hålla sina styrelsemöten här vid trädgårdsbordet, istället för lokalen intill. Det känns säkrare för dem att träffas utomhus, säger de.
Alla tre säger att de påverkas av coronakrisen på olika sätt, men framför allt är det just det personliga som är värst, att inte få träffa nära och kära. Men det handlar också om praktiska saker, som tandläkarbesök, skoinköp och apoteksbesök.
Lisbeth säger att man självklart oroar sig.
– När man är gammal och inte helt frisk undrar man ju självklart om man får uppleva fler barnkalas i familjen. Men annars är jag lugn och tar dagen som den kommer. Jag undviker folksamlingar och håller distansen.
Gerd har anlitat Hyresgästföreningens service Goda grannar, där medlemmar erbjuder sig att hjälpa till att handla matvaror, då hon bör undvika att gå till affären.
– Det har fungerat jättebra, säger Gerd. De erbjuder hjälp att handla i affären här intill, men de tar 100 kronor per gång och det tycker jag är för dyrt. Därför var det ju väldigt bra att hyresgästföreningen har den hjälpen. En kille som bor en bit bort handlade åt mig och det tänker jag utnyttja fler gånger. Min dotter har erbjudit sig att handla, men hon kan ju inte sköta allt åt mig.
Damerna tar en påtår och berättar om sina träffar här på gården, för det är inte bara styrelsemöten, utan dagligt umgänge.
– Vi avhandlar det mesta. Det blir allt från glada nyheter till bostadspolitik. Vi löser världsproblem och är inte alltid överens, men fortsatt goda vänner, säger Lisbeth och skrattar gott.
Själv oroar hon sig främst för hotet om marknadshyror. Det tror hon kan ställa till det för många, som inte tänker på vad det kan innebära.
– De här lägenheterna ligger ju perfekt, men närhet till allt, det är lugnt och fint och det är välskött. Här skulle marknadshyror göra att många inte har råd att bo kvar, säger hon och visar med handen mot husen i kvarteret.
Damerna ger ris och ros åt sin hyresvärd, kommunala Eidar. Och precis då kommer bolagets vd, Urban Blom och går förbi. Han kommer fram och hälsar på sina hyresgäster där vid trädgårdsbordet. Gerd, som inte är helt nöjd med bostadsbolagets hantering av hennes flytt, uppfattar inte att det är bolags-chefen, så han klarar sig undan kritiken.
– Det var ju synd att jag inte fattade att det var han, säger Gerd med ett skratt. Då hade jag gett honom en riktig känga.
– Jag tycker Eidar behandlade mig helt fel när jag skulle byta lägenhet. De var inte lyhörda eller smidiga och tog inte ett dugg hänsyn till att jag är 83 år.
Hon ska ta upp det med bostadsbolaget när hon har kontakt med dem nästa gång.
Annars är de tre ganska nöjda med sin värd. Ann-Christine berättar att hon bott här, på samma gård, i nästan hela sitt liv. Hon flyttade hit med sina föräldrar redan som tvååring och här har hon blivit kvar. Hon har bott i fem olika lägenheter under de 59 åren.
– Det är bra här, säger hon. Det är en blandning av åldrar och olika människor. Här är nära till allt och bussen går var tionde minut om man vill in till stan. Man kan inte ha det bättre.
Och så har hon engagerat sig i Hyresgästföreningen, vilket gjort att hon fått ett rikare socialt liv.
– Ja, verkligen. Jag önskar att fler engagerade sig. Det behöver inte vara så mycket jobb om fler är med och delar arbetet. Dessutom lär man känna sina grannar och man får chans att påverka, säger hon. Fler yngre borde ta chansen att vara med.
