Därför är husdjuren så viktiga under coronakrisen

Britt Hansen i Kallinge tvekar inte när hon berättar vad hennes tolvårige hund Lex betyder för henne:

– Han är mitt allt. Om jag inte haft honom i dessa tider så hade jag suttit ännu mer isolerad. Jag tillhör riskgrupp för corona och det hade varit jobbigt just nu att sitta helt ensam i en lägenhet. Han är verkligen ett stort stöd för mig.

Läs ocksåDen vanligaste hunden är en labrador som ofta heter Molly

Foto: privat

Lena Lidfors är professor vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och forskar bland annat kring djurens beteenden och interaktionen mellan djur och människor.

– Vi får ett starkt band till våra sällskapsdjur, och det kan fungera som ett stöd i krissituationer och som social support. Just nu i coronatider är många oroliga och mår kanske så bra psykiskt. Ett husdjur kan vara ett starkt stöd, säger Lena Lidfors och fortsätter:

–  Det finns bland annat utländska studier där man mer detaljerat intervjuat hundägare och tittat på vilken hjälp de får från sina husdjur. Särskilt för barn och ungdomar är djuren viktiga. Djuret kan ge ett stöd som kanske inte vuxna kan. Djuret ifrågasätter inte och ställer inga krav på barnen utan de finns där.

Läs ocksåLämnade husdjur och åkte på festival – sägs nu upp: ”Bombnedslag med kattbajs”

Det finns även forskning som visar hur vi reagerar fysiologiskt när vi klappar en hund.

– Om man har en bra relation till sin hund och klappar den så frisätts det oxytocin både hos människan och hunden. Det är vad man brukar kalla lugn och ro-hormonet. Ju bättre relation man har till sin hund, desto högre oxytocin. Det är nog det som kan förklara varför den här sociala supporten fungerar så bra, säger Lena Lidfors.

Hundar visar kärlek till sin ägare utan att ställa krav.

Läs ocksåHotfull hyresgäst ville spränga värdens kontor – får kontaktförbud och kan vräkas

–  Hunden blir alltid blir glad när man kommer hem, den är i regel alltid positiv, och det kan också göra att man mår bättre psykiskt som människa, säger Lena Lidfors.

Hundar får oss också att gå ut.

–  Det är väldigt positivt, speciellt nu i coronatider då vi får rådet att vara ute i naturen och röra på oss. Har man en hund måste man det. Har man inte en hund kanske man kan säga ”näh, jag går ut en annan dag”.

Emil och Ida i Kalmar är två innekatter som alltid är vid Anita Berkhanes sida. Hon fyllde 81 år i maj så hon måste hålla sig från människor i den mån det går på grund av rådande pandemi.

– Mina katter betyder alltid mycket för mig. Jag är aldrig ensam och de ger så mycket. Jag har haft dem i 14 år nu. Jag bor på nedre botten och har hönsnät runt min uteplats så de kan vara med mig även där ute. Nu är de så gamla så de orkar inte leka men de följer med mig vart jag än går och sätter sig vid mig där jag sätter mig, berättar Anita Berkhane.

Under 40 år av sitt liv har hon haft hundar. Men så fick hon svårt att gå, så när sista hunden gick bort fick det bli katt.

– Jag är så glad för mina katter. Jag pratar med dem och de pratar mig. De är jättemysiga. Jag tycker att kommunen borde skaffa hund eller katt till alla äldre. Jag tror inte att så många skulle känna sig ensamma då. Man blir glad av djur, säger Anita Berkhane.

Foto: Håkan Åkervall

Det finns inte så mycket forskning kring kattens betydelse för oss människor. Till exempel om vi utsöndrar oxytocin på samma sätt som vi gör med hundar.

– Det tycker jag vore intressant att ta reda på. Om man hanterat katter ända sedan de var kattungar och de är sociala med människor så kan de bli nästan som en hund, att de följer efter och vill bli klappade och jamar och pratar med sin ägare. Katten kan också vara ett stöd. Om den ligger i knät och spinner, och man samtidigt klappar katten, kan det göra att man blir lugn, säger Lena Lidfors.

Lena Lidfors har haft många olika sällskapsdjur. Just nu två katter och hunden Bexton.

– Han ligger här under mitt skrivbord just nu. Vi har alltid brukat ha två hundar så nu håller vi på att fundera på att skaffa en till som en kompis till Bexton. Han är en tollare och det är en väldigt rolig ras. De har mycket energi, är smarta och behöver aktiveras och det är bra för mig också. Han ser till att vi kommer ut och att vi hittar på saker.

Madeleine Fridland, 73 år, i Kalmar är bästa kompis med innekatten Snurre som är drygt tio år. På grund av sin ålder är även Madeleine Fridlands sociala umgänge begränsat till följd av pandemin.

– Snurre är mitt allt. Han är så gullig så. Han pratar med mig dagligen. Han kan få för sig att busa lite på kvällen med sin tygapa så han är lite lekfull trots åldern. Han har lite olika vanor. På kvällen vill han till exempel upp i sängen och tvätta min arm och sedan hoppar han ned och lägger sig. Han är så rolig, säger Madeleine Fridland.

Att sällskapsdjur är viktiga, inte minst i kristider, kan hon skriva under på.

– Om jag inte hade haft Snurre så hade jag tagit in grannens katt för den älskar jag också. Tidigare hade vi en hund i huset som jag brukade gå ut med. Något djur hade jag nog skaffat mig i alla fall om inte Snurre fanns. Men jag har alltid tyckt om katter. Eftersom jag är ensam så är Snurre ett stort sällskap. Vi sitter i soffan och myser och har det bra tillsammans.