De bestämmer sin hyra själva
– Den största vinsten är den sociala biten, det är en boendeform som gynnar grannsämja och samverkan, säger Daniel Höglund.
Han sitter i styrelsen för kooperativa hyresrättsföreningen Älvängen 1, med 37 lägenheter.
En blandning mellan hyresrätt och bostadsrätt, så brukar kooperativ hyresrätt beskrivas.
Den som vill flytta in får betala, precis som i en bostadsrättsförening. Men priset är betydligt lägre. Hos Älvängen 1 mellan 340 000 och 600 000 kronor.
När man flyttar därifrån får man tillbaka pengarna, men ingen vinst. Boendet är spekulationsfritt.
Kritiker tycker om att påpeka att man inte kan tjäna pengar, men väl förlora dem. Om avtalet med föreningen inte tar hänsyn till inflationen kan lägenheten i praktiken vara mindre värd när man ska flytta.
– Här är 31 av 37 hushåll pensionärer. Vi ligger inte direkt sömnlösa för inflationens skull, säger Daniel Höglund.
Det är Alebyggen som äger husen, men föreningen blockhyr dem och bestämmer med hjälp av revisorer hur mycket hyra medlemmarna ska betala. För de boende innebar det att hyran inte höjdes under en fyraårsperiod.
Medlemmarna är själva ansvariga för det inre underhållet i sina lägenheter. Vill man ha en ny kyl får man köpa den själv. Utomhus sköter de blomrabatterna, men allt annat underhåll har de valt att köpa in.
I Eriksberg på Hisingen planerar Riksbyggen 70–100 kooperativa hyresrätter med byggstart 2020.
– Vår målgrupp är unga med en begränsad ekonomi. Man har fått första jobbet, men har inte ekonomi för en bostadsrätt och det är väldigt lång kö till vanliga hyresrätter, säger Mikael Ahlén, marknadsområdeschef i Göteborg.
En annan vanlig målgrupp är äldre människor som säljer villan och hellre vill ha pengar över än göra en fortsatt boendekarriär.
Ofta byggs kooperativa hyresrätter som en byggemenskap, det vill säga att föreningen är med redan från början och bygger exakt det den vill ha. Inte sällan med uppbackning av ett bostadsbolag.
Bolaget behöver inte satsa lika mycket pengar, vilket ger förutsättningar att bygga fler bostäder.
Medlemmarna i föreningen kan välja om de till exempel vill sköta trappstädning och annat underhåll själva och på så vis få ett billigare boende, eller göra som i Älvängen och köpa in det mesta.
Win-win, i den bästa av världar. Fler bostäder, möjlighet till billigare boende och mer egenmakt.
Ändå har både Alebyggen och Varbergs Bostad, som var tidiga med att bygga kooperativa hyresrätter, valt att ombilda flera av sina kooperativa hus till bostadsrätter eller vanliga hyresrätter.
Bland annat har det varit svårt att hitta boende som vill sitta i styrelsen. Vissa hyresgäster har lämnat efter sig misskötta lägenheter och det har även varit problem för människor att få ta banklån.
Alebyggens vd Johan Redlund säger att bolaget inte planerar fler kooperativa hyresrätter.
– Vi har testat och det har varit en spännande resa. Men vi kommer inte att utveckla den här formen i fler hus. Det krävde mer administration än det gav mervärde, säger han.
• På 2000-talet fanns statligt stöd för att bygga kooperativa hyresrätter.
• Flera kommunala bolag i Göteborgsregionen lockades att testa. Så småningom slopades stödet.
I Göteborgsregionen finns det enstaka kooperativa hyreshus i flera kommuner, bland annat Ale, Mölndal och Varberg.
I Stockholm finns Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB), som grundades redan 1916 och idag har över 7 000 lägenheter.
SKB har kunnat existera i kraft av undantag från den gällande bostadslagstiftningen under större delen av 1900-talet.
1986 kom dock en försökslagsstiftning och 2002 permanentades lagen, som reglerar hur kooperativa hyresrätter ska fungera.
