De har sin trädgård på lotten
Solen tittar fram mellan molntussarna på himlen i Norrköping. I Skarptorps koloniområde råder lugnet. Här odlar trädgårdsintresserade medlemmar egna grönsaker, kryddor och snittblommor i en lugn miljö utan trafik och vardagens stress.
Kolonisterna Terttu Eriksson, Inger Sundström och Pia Ryberg har lämnat sina lägenheter i staden för att påta i jorden och njuta av tillvaron på sina kolonilotter.
– Det är underbart. Jag bara längtar efter att få komma hit varje år. Jag har bott här sedan vattnet sattes på i mitten på april, säger Terttu Eriksson och tittar ut över trädgården när hon sitter på kolonistugans veranda.
När hon och maken sålde huset på landet och flyttade till lägenhet i centrum saknade de en trädgård. Aldrig trodde Terttu att kolonilott skulle vara hennes grej. En söndagspromenad i Skarptorp fick henne på andra tankar.
– Grinden var öppen, blommorna var som vackrast, kiosken var öppen med våfflor och jag kände wow, vilket paradis. Jag sa till min man att här skulle vi köpa en stuga och på den vägen är det, säger Terttu Eriksson och berättar att barnbarnen ofta är på besök.
– De älskar att vara här. De springer till lekparken och det är inga bilar som man behöver vara orolig för. Det är jättehärligt, säger hon.
En veteran i området är Pia Ryberg. Hon är ordförande i Skarptorps koloniträdgårdsförening och har haft kolonistuga i 25 år. Hon har sett odlingstrender komma och gå, men också en förändring i vilka som lockas till kolonirörelsen.
Tidigare var det mestadels pensionärer. I dag även barnfamiljer. En annan skillnad gäller vem som äger stugan. Förr var det mannen.
– När jag skulle köpa stuga var det en man som inte ville sälja till mig, för att han uppfattade det som att jag var ensam men det var jag inte. Det är ingen som ifrågasätter det längre och i dag är det 60 procent kvinnor som står som stugägare, säger Pia Ryberg.
Att odla nära varandra och att vara med i en förening ställer krav på att hjälpas åt. För att undvika konflikter informerar styrelsen om vad som gäller – på möten, genom lappar och att prata med medlemmar.
– Jag tycker om själva idén med kollektivt boende, att man har ansvar tillsammans. Även om det alltid inte fungerar på topp gör det ändå det för det mesta, säger Pia Ryberg.
Några välkomna regndroppar landar på torra gräsmattor när Pia, Terttu och Inger tar en promenad till Inger Sundströms stuga. Den ligger som på en höjd med utsikt över områdets små stugor och prunkande trädgårdar.
Hon visar stolt upp sin grönkål, som hon ofta äter av. Förutom att byta asfalt mot grönska tycker hon om att odla sina egna grönsaker och gemenskapen i området.
– När man bor i staden, som jag gör andra halvåret, är det väldigt lite kontakt med grannar, men här pratar man om vad man ska sätta och man byter plantor. Man springer till varandra på kvällarna, tar ett glas vin och sitter och tjattrar. Det är lättsamt umgänge, säger Inger Sundström.
- Att ha en lott innebär också förpliktelser. Regler finns så väl inom föreningar som hos kommunen.
- Bland annat för hur mycket av trädgården som måste vara odlad och att det är otillåtet att vara skriven och bo året runt i stugorna.
- Gemensamma ytor ska skötas om och det är viktigt att alla hjälper till.
- Koloniträdgårdar har funnits i Sverige sedan slutet av 1800-talet.
- Skapades för att trångbodda storstadsbor till en billig peng skulle kunna ha trädgård med möjlighet till rekreation och att kunna odla frukt och grönsaker.
- Stadsbor har i flera generationer fört odlingstraditionen vidare.
- I Norrköping finns koloniområden i Skarptorp, Fyrby och Pryssgården. Odlingsområden finns i Berga, Charlottenborg, Engelholm, Ensjön, Gustavsberg, Kättsätter, Lagersberg, Rosenborg, Smedby, Ingelsta och Ättetorp (Åby).
- Stadsodling finns runtom i Norrköping, som gjorts möjligt bland annat genom Stadsodling Norrköping och Local Wave.
