De hjälper ungdomar att begå folkbokföringsbrott
Det är samma dag som den tidigare Sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth twittrat en skrattande gubbe. Inlägget handlar om att två ensamkommande ungdomar från Småland omkommit i en flygplansolycka.
Månen gömmer sig bakom slöjor och luften är rå. I en liten lokal i en mellanstor kommun i Mellansverige doftar det termoskaffe och chokladkakor i plastförpackning. Klockan är strax före sex och en förening som hjälper ensamkommande, asylsökande och papperslösa ska snart ha möte. Ibland ordnar de läxläsning och ibland går de igenom hur saker fungerar i Sverige, men i kväll är det bara vanligt styrelsemöte. Och så klart: posthämtning.
I en stor beigefärgad väska dekorerad med en rosa tygblomma har en kvinna vi kan kalla Malin buntar av post: stora kuvert, små kuvert, ett litet paket som verkar innehålla en mobil. En av dem som hämtat sin post är Mahmoud. Han sitter i föreningens soffgrupp som ser ut att vara från början av 80-talet.
– Det är en räkning för mitt gymkort, säger han och visar.
Jag frågar hur han bor och var han är skriven. Han drar på svaret. Hans svenska är bra men det han säger hänger inte riktigt ihop.
– Jag förstår inte, säger jag och Malin – som sitter vid långbordet en bit ifrån – griper in:
– Du kan säga som det är till henne. Det är okej, du kan berätta.
Mahmoud ser på mig forskande.
– Jag är skriven hos Malin, men bor i en husvagn. Förut bodde jag hos Malin men sedan lyckades jag få tag i en sliten husvagn.
– Att göra som du är olagligt, vet du det? frågar jag.
– Ja, jag känner till det.
– Varför gör du det då?
Mahmoud rycker på axlarna.
– Man kan inte vara skriven i en husvagn och jag vill gå klart Komvux. Om jag får en lägenhet ska jag skriva mig där, säger han.
Om Mahmoud inte är skriven i den kommun där Malin bor, kan han inte fortsätta sin utbildning. Men kommunen där skolan ligger har inga bostäder lediga. Och går Mahmoud inte i skolan, gäller inte gymnasielagen och han mister den lilla chans han trots allt har att få permanent uppehållstillstånd. Därför hjälper Malin honom att begå folkbokföringsbrott. Malin är en av många i föreningen som hjälper till med adresser. Och Mahmoud är en av ännu fler som behöver en adress.
Hem & Hyra har tidigare berättat att 200 000 personer är folkbokförda på adresser där de inte bor. Siffran kommer från Skatteverket men är osäker, ingen vet hur utbrett problemet är. Vi har kunnat berätta om att många känner sig tvingade att betala för en adress. Men det
finns också de som får hjälp med adresser gratis av folk som är engagerade i olika frivilligorganisationer.
Sedan 2018 är det straffbart att skriva sig på fel adress. Straffet är böter eller fängelse i upp till två år. Vissa som felskriver sig är kriminella som vill hålla sig undan myndigheter eller utnyttja välfärdssystemet. Andra gör det för att det krävs en adress för att etablera sig i samhället – samtidigt som det saknas bostäder. Bostadsbristen tvingar många att hyra olovligt i andra hand. För att värden inte ska märka något får de inte lov att skriva sig där de bor.
En adress behövs för att du ska kunna få ditt id-kort, bankkonto eller ha rätt till det svenska socialförsäkringssystemet. Det gör att vissa kan slå mynt av bostadsbristen – och säljer adresser. Medan andra ger för att hjälpa.
Hösten 2018 frågade Socialstyrelsen 83 kommuner och stadsdelar hur de löst mottagandet av ensamkommande. Då visade det sig att hälften antingen tagit hjälp av eller lagt över hela ansvaret på föreningar och organisationer för att ordna boende och annat stöd. Det är en av
de föreningarna som tar emot Hem & Hyra, mot löfte att inte avslöja vare sig personnamn eller platsen för intervjun.
Runt ett långbord med blommig duk sitter denna kväll förutom Malin, ett tiotal personer med svensk-klingande namn. De flesta har ensamkommande folkbokförda hos sig. Ingen tar betalt. En kvinna har åtta personer skrivna på sin adress. Plus några papperslösa som inte är skrivna på adressen utan bara får sin post dit. Några runt bordet säger att de har ensamkommande boende hos sig – men då kan ungdomarna ändå ha folkbokföringsadressen hos någon annan.
– Man får laborera med adresser för att få det så drägligt som möjligt för ungdomarna. Det bästa är ju när de kan bo hos en och ha posten där samtidigt. När man ser dem sjunka ihop i hallen av ett besked i ett brev, kan man hjälpa till direkt och säga vad det står, säger en kvinna vid ena kortsidan av bordet.
Föreningen har funnits sedan 2015. Från början, när flyktingkrisen var mer aktuell, fick de stöd från allmänheten, pengar från organisationer, församlingar och kommunen. Medlemmarna ordnade demonstrationer som samlade många engagerade. Faktum är att Sverige inte hade klarat flyktingkrisen 2015/ 2016 om inte föreningar, församlingar och organisationer hade hjälpt till. Det säger Lena Nyberg som är generaldirektör på Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor.
– De gjorde ett fantastiskt jobb som var helt avgörande för att hantera situationen. Myndigheterna var först inte så intresserade av hjälp och stöd. Men när krisen blev mer påtaglig klev civilsamhället in för att lösa en situation som den offentliga sektorn aldrig hade klarat på egen hand, säger hon.
Nu har vindarna vänt och pengarna slutat att komma. Föreningen har drygt 7000 kronor kvar på kontot och 15 papperslösa som behöver hjälp.
– Det blir alltså 500 per person den här månaden. Men nästa månad, hur blir det då?
– Kan vi starta en insamling eller kontakta församlingar? frågar en man.
– Jag vet inte, säger Malin. Det finns inget intresse längre. När inte ens de kyrkliga eller socialisterna vill ge – vem ska då ge?
In genom dörren kliver Hamid och Ali. Hamid har Hem & Hyra tidigare skrivit om, då kallad Q. Bägge är 20 år och bägge kom utan föräldrar till Sverige den där krishösten, 2015. Ali har deltidsjobb som vikarie inom hemtjänsten och lägenhet där han är folkbokförd. Han har kommit för att hämta post åt en kompis som hittat tak över huvudet några mil bort. Men där kan han inte vara skriven eftersom han går i skola i kommunen där vi befinner oss. Ali säger att kompisen blev erbjuden att hyra en adress för 1500 kronor i månaden.
– Men tack vare de här personerna, slipper han betala, säger han och nickar ut mot rummet intill där mötet fortfarandet pågår.
Malin uppskattar att de ordnat adresser åt ett 60-tal personer, minst. För föreningens medlemmar får ibland kontakt med vänner till någon som de tidigare hjälpt. Därför känner Malin inte alla som står skrivna hos henne.
– Jag skulle säga att min världsbild förskjutits en del under den här tiden. Jag hade inte fattat hur besvärligt det är att inte ha en fast punkt eller att inte hitta en adress att skriva sig på: att det är så mycket som faller med det, säger Malin.
Tidigare hade Ali samma situation och var skriven hos en person i föreningen. Då bodde han tillsammans med fem andra ensamkommande i en lägenhet, men de kunde inte vara skrivna på adressen. För Ali och några andra pojkar hade inte uppehållstillstånd vilket gjorde det
farligt att vara skriven där om polisen skulle komma.
– Kom polisen efter en av oss var vi rädda att alla skulle hittas och deporteras, därför skrev vi oss på olika adresser, säger han.
Hamid har varit skriven på sex olika adresser där han aldrig bott. Någon fast punkt har han inte. Ibland sover Hamid hos sin kompis Ali, men inte för många dagar i sträck för då är Ali orolig för sitt hyreskontrakt.
– Jag brukar säga till Ali att det är lugnt och att jag bor några nätter hos någon annan. Men oftast går jag bara omkring på nätterna. Sitter på bänkar eller sover i skogen (läs mer om Hamid här).
För Skatteverket är det ingen skillnad om någon betalar för en adress eller skriver sig felaktigt gratis. Båda är lika illa.
– Rent moraliskt kanske vissa tycker att den som tar betalt gör mer fel än den som upplåter en adress gratis – men är folkbokföringskartan fel får politiska beslut inte avsedd effekt. I det avseendet spelar det ingen roll om någon tar betalt för adressen eller lånar ut den gratis, säger Skatteverkets expert Tobias Wijk.
Att ta betalt för adresser är inte ens olagligt. Däremot kan det generera skatteintäkter. Att beskatta den som tar betalt och driver adresshotell är nämligen ett av få sätt för Skatteverket att komma åt felaktig folkbokföring. Det kan vara lägenhetsinnehavare som tjänar 20 000 kronor i månaden på att hyra ut sin adress till desperata människor i behov av en adress.
– Signalvärdet är att göra det mindre attraktivt och begränsa den felaktiga folkbokföringen. Vi vill störa ett felaktigt beteende, säger Tobias Wijk.
En av föreningens svenska medlemmar kommer in där vi sitter. Nu ska Hamid skriva under en fullmakt.
– Det är för att han är helt svart nu. Han kan bli hämtad av gränspolisen när som helst eller lyckas ta sig till Paris. För att vi ska ha rätt att ta reda på vad som hänt honom eller hjälpa honom behöver vi ha fullmakter, förklarar en kvinna med en tatuering på armen. ”This too shall pass” står det inristat med svarta bokstäver.
Kvinnan säger att hon själv inte har någon vare sig boende eller skriven hos sig.
– Jag har så mycket fullmakter hemma att jag inte vill att polisen ska komma och stöka till. Jag vill inte dra någon uppmärksamhet till mig, säger hon och sträcker över fullmakterna till Hamid.
Hon säger att hon gjort en extra fullmakt om någon myndighet skulle få för sig att behålla den ena. Hamid skriver under med spretig, lite barnslig handstil.
När Hamid och Ali ska gå den här kvällen, ropar Malin till sig Hamid. Hon sticker lite diskret till honom en ihoprullad 500-kronorssedel. 500 kronor av de 7000 som föreningen har kvar i kassan.
– Jag är ledsen, säger hon och kramar Hamid, men det finns inte mer än så här.
Dörren stängs och Malin suckar. Kanske är det sista gången hon ser honom.
– Jag visste inte att Sverige kunde vara så här, säger hon.
Jag frågar Malin hur hon ser på att hon och de andra faktiskt hjälper ungdomarna att begå folkbokföringsbrott.
– Vet du. Jag har inga problem med det. Det handlar om deras överlevnad, vad ska de göra? Ser samhället ut så här måste vi anpassa verkligheten efter det. Problemet är ju inte vad de gör. Problemet är bostadsbristen.
(Mahmoud, Hamid, Ali och Malin heter egentligen något annat).
Grafik: TT Nyhetsbyrån
Folkbokföring är den grundläggande registreringen av alla som bor i Sverige. Den styrs av folkbokföringslagen och sköts av Skatteverket.
Grundregeln är att du ska vara skriven där du bor. Du anses bo där du oftast sover. Det spelar ingen roll om du är inneboende, hyr i andra hand eller har förstahandskontrakt.
Sedan 1 juli 2018 är det brottsligt att lämna oriktiga uppgifter om var du bor, eller att inte anmäla till Skatteverket när du flyttar. Det kallas folkbokföringsbrott. Straffet är böter eller fängelse i upp till två år.
Detta gäller för att få folkbokföra sig:
- Är du inte medborgare inom EU måste du ha uppehållstillstånd som gäller i minst ett år.
- Är du medborgare inom EU/EES behöver du arbeta, studera, driva eget företag eller ha tillräckligt med pengar att försörja dig.
- Är du medborgare i ett nordiskt land har du fri rätt att skriva dig här.
Läs mer om folkbokföring här.
Du kan få uppehållstillstånd utan att ha en adress. Men om du själv vill bestämma vart du vill bo och inte bli placerad i en viss kommun måste du ha en adress.
När du fått uppehållstillstånd kan du få ett svenskt personnummer av Skatteverket. Men då måste du först ha en folkbokföringsadress.
Får du uppehållstillstånd behöver du en fast adress för att få id-kort, bankkonto och en plats på SFI.
I undantagsfall beviljas personnummer även utan folkbokföring. Det gäller den som har diplomatisk immunitet och är i Sverige i minst ett år, till exempel som anställd vid en utländsk ambassad eller vissa internationella organisationer.
Den som inte är eller har varit folkbokförd i Sverige kan i stället få ett samordningsnummer av Skatteverket. Det sker om du har fått jobb och ska betala skatt här, eller om du har ett företag som ska registreras hos Skatteverket.
Samordningsnummer kräver inte att du bor på den adress du har lämnat till Skatteverket. Det måste du däremot om du är folkbokförd.
