De lämnade miljonstaden för Johannelund
– Första gången jag besökte Sverige var i januari. Det var sju minusgrader och mörka, korta dagar. Allt var så annorlunda från vad vi ser i Brasilien, förklarar Douglas William Dos Santos Silva.
Tillsammans med hustrun Rafaela och elvaårige sonen Felipe tog han chansen. Som kvalitetsingenjör vid Saabs anläggning i Brasilien fick han möjlighet att byta villalivet utanför miljonstaden Sao Paulo mot en hyresrätt i stadsdelen Johannelund i Linköping.
– Vi kom hit tillsammans i april. Det var väldigt kallt, men våren kom efter ett par veckor.
Brasilien och Sverige har ett speciellt band och en diplomatisk relation som upprättades för nära 200 år sedan, år 1826. Fortfarande sker utbytet på flera områden enligt ett samarbetsavtal regeringarna emellan. På listan med gemensamma utvecklingsmål nämns exempelvis gruvnäringen, socialförsäkringssystemen, klimatfrågor och försvarspolitik.
Att komma till en ny stad i ett nytt land kan vara en utmaning på många sätt. I Linköping råder bostadsbrist, men den drabbade inte familjen Dos Santos Silva eftersom arbetsgivaren ordnade med en möblerad bostad.
Lägenheten ligger på tredje våningen med utsikt åt två håll. Att kliva in i den färdiginredda trerummaren var familjens första steg mot svenska levnadsförhållanden. Några av de andra ingenjörerna vände på tröskeln till sina lägenheter och tog in på hotell de första nätterna.
– Fast vi tänkte från början ”Det här är vårt hem nu”, minns Douglas William.
Rafaela ler när hon berättar hur paret reagerade när de såg att deras sovrum hade två enkelsängar.
– Vi ställde så klart ihop dem, men först blev vi verkligen förvånade.
Fönstren i den svenska bostaden innebar oväntade problem.
– Jag förstår att ni har stora fönster eftersom ni har en årstid som är så mörk, men vi är vana vid små fönster som dessutom är skuggade av solskydd, säger Douglas William och tecknar en markis i luften.
Att de svenska sommarnätterna dessutom är ljusa – medan den brasilianska natten är svart – gjorde att en tur till Ikea blev nödvändig.
– Jag kan inte sova om det finns minsta strimma ljus i rummet, säger Douglas William.
Nu är sovrummet utrustat med persienner, mörkläggningsrullgardin och mörka sammetsdraperier.
Van att spendera tid i bilkö till jobbet tycker Douglas William att det är en frihet att på fem minuter ta cykeln till jobbet. Och så detta med att Felipe själv tar bussen till skolan.
– Så hade det aldrig kunnat gå till i Brasilien, säger Rafaela.
Visst saknar Felipe sina brasilianska kompisar, men det motsäger inte det faktum att han trivs bra i sin engelsktalande klass.
– Jag älskar Sverige. För mig kommer Sverige på första och Brasilien på andra plats, säger han.
På familjens tv-bänk står en rad souvenirer från utflykter de gjort sedan de kom till Europa. Ett eiffeltorn, och snöglober från Köpenhamn, Helsingfors, Frankrike och Barcelona.
Fast ännu har de inte varit hemma hos någon svensk familj. Inte ens hos en granne.
– Men vi är inbjudna till en kollega på kräftskiva snart.
Familjen skrattar igenkännande åt att svenskar ogärna småpratar i trappuppgången eller på offentliga platser.
– Det stämmer precis med vad vi upplevt. Hemma hos oss hade det varit tvärt om – att man vill gå ut i uppgången för att träffa grannarna, säger Douglas William.
– Fast vi har aldrig känt oss det minsta uteslutna eller diskriminerade för att vi kommer från ett annat land vilket vi var rädda för innan vi kom.
De återkommer till tryggheten de känner som föräldrar.
– Här ser vi barn som leker utomhus själva. Där vi kommer ifrån får barnen bli skjutsade för att leka i varandras hem.
När de återvänder till Brasilien importerar de en ny sed.
– I framtiden ska alla ta av sig skorna när de kommer på besök hos oss. Det är en mycket bra vana som ni har här i Sverige
- Familjens tips till kommande brasilianska gästarbetare:
1 Skaffa en riktigt varm täckjacka.
2 Fixa en luftfuktare.
3 Glöm inte att packa med dig viktiga brasilianska basvaror som kasawamjöl och cariocabönor, för det är svårt att få tag på i Sverige.
