De matchades för att bli kompisar

Amani Al-Sayadi har lagat mat – mycket mat. Det doftar gott från moussakan och pastagratängen som står på bordet. Och det är lite som det brukar vara när två småbarnsfamiljer sitter runt ett matbord – mycket prat och skratt men också lite småstökigt med småkids som kanske inte har fullt fokus på maten.

Det som är lite speciellt med de här två familjernas relation är att de har träffats genom integrationsverksamheten Familjekompis i Örebro. Här sammanförs familjer som är etablerade i landet med familjer som är nya i Sverige.

Läs också"Fel att stjälpa över kommunens ansvar på Öbo"

För Hanna Höglund och hennes man Jesper handlar deltagandet i Familjekompis om en vilja att engagera sig, samtidigt som det är lite av ett politiskt ställningstagande mot främlingsfientlighet och rasism.

– Det är ganska tråkiga vindar som blåser i Europa just nu och någonstans vill vi visa att inte alla ställer upp på det, säger Hanna.

Amani och maken Bilal Al-dahiby kommer ursprungligen från Jemen, men har bott i Sverige i nära sex respektive åtta år. För dem handlar Familjekompis i hög grad om att komma in i det svenska samhället och att de och deras två barn ska få vänner med svensk bakgrund. Givetvis är det också en chans att lära sig det svenska språket.

Läs ocksåÄlgarna integrerar med jobb i Vivalla

– Vi försöker lära oss så mycket som möjligt om den svenska kulturen och för att göra det måste man kunna språket, säger Bilal.

– Det är svårt att lära sig svenska och Google translate funkar inte alltid. Men om Jesper eller Hanna är här kan jag bara fråga dem, säger Amani.

Läs ocksåÖbos jakt på svartuthyrare – 500 har blivit av med sina lägenheter

Hanna och Jesper har rest mycket och även bott utomlands i perioder.

– Därför vet vi att man kan behöva lite hjälp, säger Hanna.

Bilal håller med.

– Ja, många grejer som är självklara för svenskar kan ta hur lång tid som helst för oss att förstå, säger Bilal.

Det är fjärde gången familjerna träffas sedan de gick med i Familjekompis hösten 2018. De brukar äta mat tillsammans och prata om sådant som barnfamiljer brukar prata om – barnen, förskolan, jobbet, planer inför sommaren med mera.

– Det här är ett jättebra och avslappnat sätt att träffa människor som man annars kanske inte skulle ha mött, förklarar Jesper.

Den första gången de sågs var vid en gemensam träff för flera familjer som ingår i verksamheten. Innan träffen hade familjerna matchats ihop utifrån sådant som ålder och bakgrund. Men den viktigaste faktorn för att det ska funka mellan familjerna är att de har barn i samma ålder.

Att fyraåringarna Rayan och Valdemar och tvååringarna Manne och Leen leker bra ihop råder det inget tvivel om.

– Ja, direkt när de träffades började de springa runt och leka med varandra, berättar Bilal.

Under tiden vi har pratat har barnen lekt med varandra i vardagsrummet. Men nu väntar en tur till Stadsparken så att de kan få leka i friska luften. Fyraåringarna är klart ivrigast att komma iväg och på trottoaren utanför huset förklarar Valdemar vad han ska göra:

– Nu ska jag springa. Fort!

Läs mer här om forskaren som tror att Familjekompis kan göra skillnad.