De satte tegelstaden Skarpnäck på kartan
Vad är Skarpnäck? Den frågan ställde sig journalisten Pia Roxell och
fotografen Eva Wernlid.
Två år och många timmars hårt arbete senare har de svaret – i form av den 200
sidor tjocka boken Skarpnäck – tegelstaden på fältet, utgiven av Stockholmia
förlag. Där beskrivs stadsdelen i text och bild, från visionen om
Skarpnäcksstaden, hur det tomma fältet började bebyggas och den stora
inflyttningen på 80-talet, till nutidens människor, affärer, konstverk och
kvarter.
– Det finns stora bälten runt stan, där människor bor och arbetar, som ligger
i medieskugga och som aldrig någon berättar om, säger Pia Roxell.
– Skarpnäck är en sådan plats. Därför ville vi berätta om den.
För många stockholmare är Skarpnäck bara namnet på ännu en ganska oansenlig
tunnelbane-station. Vissa kanske tänker på tegelstaden och de gröna
omgivningarna, andra på stadsdelens korta historia. För de över 9 000 människor
som bor i Skarpnäck betyder namnet hem och vardag.
– Det finns starka ytterligheter i det segregerade Stockholm, Skarpnäck
tillhör inte någon av dessa. Jag tror att folk är ganska blanka när de tänker på
stadsdelen, säger Pia Roxell, och Eva Wernlid håller med. Det var den tanken som
blev startskottet för arbetet med boken. Att Skarpnäck är en plats med svag
identitet, som är varken eller. Boken är tänkt att fungera som en spotlight
som lyser upp det som annars ligger i mörker.
– Som fotograf söker man sig också alltid till ytterligheter, det ödsliga
eller det spektakulära. Därför var det roligt att försöka fånga den vanliga
vardagen, det som ändå ligger människor närmast, säger Eva Wernlid.
Det är ingen slump att boken handlar om just Skarpnäck, och inte om
någon av de andra anonyma stadsdelarna de talar om. Både Pia Roxell och Eva
Wernlid har en personlig relation till stadsdelen.
Pia Roxell bodde i Skarpnäck i ett år, när hon flyttat hemifrån som 18-åring.
Eva Wernlid har betydligt starkare band till platsen då hon har bott där sedan
början av 90-talet.
Hemmablindh
eten var ett problem, berättar hon. Samtidigt tyckte hon att det
var lärorikt att tvingas se det som ständigt legat mitt framför näsan på ett
nytt sätt.
För Pia Roxell blev utmaningen en annan. Hon försökte minnas och ringa
in det som fanns kvar med henne sedan hon flyttade där ifrån – det som är
Skarpnäck.
– Skarpnäcksfältet har alltid haft ett rikt kulturliv och det var genom det
som jag och många andra nyinflyttade snabbt kom att känna oss hemma på det
nybyggda Skarpnäcksfältet. Kulturen är väldigt viktigt för en plats identitet.
Särskilt i Stockholm där mycket kretsar kring innerstan, säger Pia Roxell.
Några liknande framtida projekt finns inte planerade. Men Pia Roxell och Eva
Wernlid är överens om att det behövs fler böcker som deras. För det finns många
förorter kvar kring Stockholm som behöver liknande hjälp.
– Att känna sig hemma är en känsla som inte bara ryms inom bostadens väggar.
Platsen man bor på är minst lika viktig, säger Pia Roxell.
