”De två gånger jag separerat har jag av en slump hamnat i exakt samma lägenhet”
David Sundin, i din humorshow lanserar du en del nya ord. Förekommer det några sådana även i barnboken?
– Det gör det! Men med de nya orden i min standup-föreställning har jag en förhoppning att de eventuellt kan komma till användning någon gång medan de nya orden i barnböckerna är rent nonsens och svammel för att ställa till det för den som läser. Mina barnböcker är högläsningsböcker som inte vill bli lästa så därför krånglar de och beter sig. Bland annat genom att bjuda på en hel radda hittepå-ord. Jag älskar att krumbukta med språk.
Vad är skillnaden mellan att skriva skämt för barn och vuxna?
– Egentligen är principen densamma men den stora grejen man får vara försiktig med är referenser. Barn har svårt att uppskatta ett riktigt bra bolåneskämt och vuxna kan ha problem att ta in ett Fortnite-skämt hur välkonstruerat det än må vara.
Vilken typ av humor går generellt hem i alla åldrar?
– Ja men det är klassikerna såklart! Folk som drattar på ändan, pruttar och så. Man kan fila på en rolig historia en hel livstid och så kommer det in någon som halkar på ett bananskal och så är det mycket roligare än allt annat som någonsin har skrivits. Synd men sant.
Vad är hemkänsla för dig?
– Oj, det har jag nog inte riktigt tänkt på. Kanske är det så enkelt som att hemkänsla är platsen där man får vara hundra procent sig själv. Överallt måste man anpassa sig och vara olika varianter av sig själv som man tror att folk förväntar sig men hemma ska man bara kunna vara … hemma. Det och ett dyrt doftljus.
David Sundin: hörde ett ljud i trapphuset
Vilket är det värsta stället du bott på?
– De två gånger jag har separerat från en längre relation så hamnade jag av en ren slump i exakt samma lägenhet i Stockholm. Med en massa år emellan var det verkligen en märklig slump. Det var väl inget fel på lägenheten i sig men det var speciellt att återvända till samma lägenhet och må exakt lika skit som sist.
Berätta om en granne som du minns!
– En gång hörde jag ett ljud i trapphuset mitt i natten. Det lät precis som en tant som ramlade omkull. Men jag tänkte att det kunde det väl inte vara så här sent, det måste ha varit någon som kom hem från krogen eller något. Så låg jag och funderade på om det inte kunde vara en tant ändå tills jag gick och kollade. Och då var det en tant som hade gått ut ur hissen liksom mellan två våningsplan, ramlat och blivit liggande där. Jag hjälpte henne hem och hon berättade om hela sitt liv och om sin man som hon trodde fanns men som inte fanns längre. Bibban, hette hon.
Hur ofta möblerar du om?
– Extremt sällan! När en möbel har hittat sin plats ser jag ingen anledning till att störa genom att hålla på och flytta omkring på den. Jag möblerar när jag flyttar in och sedan tänker jag inte mer på den saken.
Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Be om ursäkt och sedan försöka se till att alla har tak över huvudet och göra allt så rättvist som möjligt. Därefter skulle jag unna mig en riktigt god lunch eftersom jag har en så maffig ministerlön. På eftermiddagen blir det pranks på de andra ministrarna.
