Dödssjuke ”Kasse”: Jag betalade svart för mitt hyreskontrakt
Jan ”Kasse” Robertsson hade bråttom. Cancern hade spridit sig i hans kropp och han längtade hem till barndomens Arlöv. Det var här han ville dö. En tvåa var ledig i hyreshuset som Kasse bodde i när han gifte sig och fick sitt första barn. Då var det 1973. Nu, över fyrtio år senare, skulle cirkeln slutas. Enligt läkarna hade han tre månader kvar att leva.
– Jag var i stort behov av lägenhet, bums alltså. Annars hade jag fått bo i tält. Och jag ville tillbaka hit.
Han sökte upp hyresvärden. Visst kunde han få flytta in, det fanns ändå ingen särskild kö, blev svaret. Det var bara en sak – hyreskontraktet hade en prislapp, en ”speciell administrationsavgift”. Kasse berättar att hyresvärden ville ha 6 000 kronor. Kontant.
– Vad fan gör man när man sitter med halva arslet i den blå garderoben? Då lägger man upp 6 000 spänn. Jag betalade hyresvärden direkt i hans hand.
Han lånade pengar av en kompis för att ha råd och berättar hur de tolv femhundralapparna lämnades över på värdens kontor i Malmö.
– Jag skrev under kontraktet och hoppades att han skulle glömma det där med pengarna. Det gjorde han inte. Han räknade dem noga, två gånger. Det var inget tvivel om att pengarna skulle fram och att det var svart.
Området med ett fyrtiotal lägenheter ligger i Arlöv, i en kranskommun till Malmö. Hade det varit Stockholm eller Göteborg skulle det ha kallats en förort. Intill husen ligger en skola och några industrifastigheter. Några kvarter bort löper stambanans vältrafikerade spår som binder ihop södra Skåne med resten av landet.
Husen har idag en ny ägare och ska renoveras. På den vindpinade gården hejar en handfull hantverkare. När vi ringer på hos Kasse tror han först att vi är försäljare. Han svarar genom dörren och vill inte öppna. Då dyker grannen intill upp. Så fort vi förklarat vad vi vill prata om sticker han en nyckel i Kasses lås och släpper in oss. Grannen är Morgan Enblom. Han har bott i huset i tjugo år och är en ovärderlig hjälp för Kasse, som är dödssjuk och har opererat bort magsäck, mjälte och en njure. Morgan beskriver sig själv som en ”livvakt” och det är uppenbart att de har en ovanlig typ av vänskap.
Kasse ursäktar sig. Han är trött efter strålbehandlingar och alla sjukhusbesök. Men läkarna hade fel på en punkt. De ynka tre månader som läkarna gett honom när han flyttade in är passerade med råge.
– Kroppen har inte läst sin egen manual, säger han.
Nu har han bott här i snart fem år.
Kasse är inte ensam. Totalt fem personer som vi söker upp berättar, oberoende av varandra, om hur de ställts inför krav på pengar och sedan betalat. Det handlar både om nuvarande och tidigare hyresgäster och om summor från 6 000 kronor upp till 70 000 kronor. I samtliga fall ska de ha lämnat över kontanter utan att få några kvitton.
I en av Kasses granntrappor bor Elias. Det är vardagskväll och han har nyss kommit hem från jobbet. I köket ligger en pizzakartong med en stor flaska coca-cola bredvid. För några år sedan var han nygift men bodde kvar i pojkrummet i föräldrarnas villa. Han stod i flera bostadsköer, men kunde inte vänta längre. Han berättar att han lämnade över blandade valörer direkt till värden, en stor hög som hölls ihop av ett tunt gummiband. Totalt 70 000 kronor.
– Jag betalade först och skrev sedan på. Hyresvärden sa rakt ut att det var svart. Det var akut för mig, jag visste inte vad jag skulle göra och det här var en lösning. Jag tänkte inte så mycket på pengarna, säger han.
Vi träffar fler:
Mona, 20 000 kronor:
– Jag fick tak över huvudet till mig och mina barn. På ett sätt hjälpte han mig men jag önskar att jag hade sluppit. Jag fick ångest när jag betalade för det var pengar som jag egentligen inte hade.
Dragan, 68 000 kronor:
– Det kändes förfärligt. Det värsta någonsin. Det är aldrig bra att betala något utan kvitton.
Marko, 30 000 kronor:
– Jag hade skulder hos kronofogden och fick ingen annan lägenhet. Det får man inte om man har anmärkningar. Han hade redan sålt till andra och jag hörde talas om det via en kontakt.
– Det bor en massa löst folk i husen. Det tar tid innan man förstår sig på vem som är vem men nu börjar det rensas upp, säger han.
Fastigheten har haft många ägare under åren men de här personerna pekar bara ut en av de tidigare hyresvärdarna. Han är delägare i ett företag med ett stort antal fastigheter i Sydsverige.
– Jag känner mig väldigt chockad måste jag säga. Alltså hur många transaktioner talar vi om? Det är en hyresgäst som ska ha gett mig pengar? Det stämmer så klart inte.
Han säger sig aldrig varit på plats, träffat hyresgäster och skrivit kontrakt. Kasses namn minns han inte alls. Men han bekräftar samtidigt kopplingen mellan misstänkt svarthandel och hans eget bolag.
– Vi hade ett tveksamt samarbete med en person då som vi avslutade helt enkelt, säger hyresvärden.
Han ser flera andra möjliga förklaringar: att hyresgäster blivit arga när huset sålts och velat hämnas, att hyresgäster själva sålt kontrakt eller att köparna har missuppfattat situationen.
– Det kan vara så att folk tror att de ger oss pengar när de ger någon annan pengar.
Flera hyresgäster säger att de betalat just dig för hyreskontrakt. Varför tror du att de säger så?
– Ja du. Det kan jag inte svara på. Det kan väl finnas många anledningar till det. Det är väl inte någon jättekontroversiell sak att säga att alla hyresgäster inte gillar sin hyresvärd. Det gäller inte bara oss utan är nog inte så ovanligt.
Efter att vi har talat med honom händer det något. Redan under samtalen säger han sig veta vilka vi har pratat med och att de ska ta tillbaka uppgifterna som pekar ut honom. Det visar sig delvis stämma. Två av de fem personer, som i detalj berättat om hur de betalade tiotusentals kronor till värden för sina hyreskontrakt, kontaktar oss inom några minuter.
– Jag vill inte bli inblandad i något som har med honom att göra. Jag betalade deposition eller vad det heter men jag har aldrig fått pengarna tillbaka. Det får man tolka som man vill, säger Mona nu.
Även Marko vill ta tillbaka uppgifter. Sedan bekräftar han igen att han visst har betalat, till den tidigare hyresvärden. Han sms:ar några dagar senare och vill då ta tillbaka allt. Flera andra tidigare hyresgäster som vi spårar upp berättar detaljerat om svarthandel. Sedan gör de sig plötsligt onåbara och slutar att svara.
Den tidigare hyresvärden menar att hyreshusen var en ”social utmaning” och medger att man inte varit på plats i den utsträckning som krävs. Hyresgäster vi pratar med håller med. Fredrik beskriver hur han flyttade in i en fallfärdig lägenhet med trasiga golv och hål i väggarna. Han var arbetslös, led av psykisk ohälsa och var desperat efter en bostad.
– Jag har inte betalat, men fick bara flytta in på villkoret att jag inte krävde något underhåll. Jag fick bara kontakta hyresvärden om det var riktigt akut. Det kändes förnedrande. När jag hade bott här ett år frågade jag om jag inte kunde få vidgjort men värden svarade bara ”du vet vad vi kom överens om”.
På frågan förnekar värden Fredriks uppgifter.
Det är inte bara de 6 000 kronorna som retar de båda grannarna Morgan och Kasse. De menar att affären gick hand i hand med förfall och uteblivet underhåll.
– Det var rena krigszonen, säger Morgan Enblom.
– Soprummet såg för jävligt ut och tvättrummet var bombat. Varenda krona skulle sparas in, säger Kasse.
Torbjörn Andersson har bott tjugo år på adressen. Som mångårig hyresgäst och ombud för Hyresgästföreningen har han hört allt som det talats om i kvarteret.
– Alla visste att det gick att köpa ett kontrakt. Hyresvärden fortsatte ändå, säger han.
– Det är för bedrövligt. Att det kunde gå till så.
Han har haft sin egen beskärda del av problem, med fuktskador och mögel, men inte betalat för kontraktet. Det retar honom att de svarta affärerna fick fortsätta i flera år och han försökte förgäves slå larm till Hyresgästföreningen.
– Jag ville själv ta upp det med hyresvärden men det skulle vara locket på. Det var ordern jag först fick från Hyresgästföreningen. Men när jag sedan frågade hur det gick började de slingra sig och säga att det här är svåra mål där folk säger att de ska vittna men sedan inte dyker upp.
Torbjörn Karlsson suckar och lägger armarna på köksbordet. Han lutar sig fram.
– Det kanske är så, men man ska ändå ta upp ett sådant här fall. Och visst, ibland kanske man förlorar, ibland kanske man vinner men just att man känner att man har trycket mot sig gör att man ger upp till slut som hyresvärd.
Flera personer inom Hyresgästföreningen i Skåne medger att de känner till missnöjet i Arlöv. Men ingen reagerade, polisanmälde eller gick vidare med uppgifterna. De menar att organisationen saknar rutiner för att hantera uppgifter om kriminella hyresaffärer.
– Vi har ingen policy men skulle något förekomma så blir det en utredningsfråga, säger Sead Kurtovic, juristchef på Hyresgästföreningen i Södra Skåne.
Han gör skillnad på om det är ett möjligt medlemsärende eller inte. Och hur pass detaljerat tipset är. Men från polis och åklagare är budskapet tydligt – vem som helst som får höra talas om försäljningar av hyreskontrakt kan göra en polisanmälan.
Vi återvänder flera gånger till Arlöv. När vi träffar Kasse en sista gång har han tagit fram sitt gamla kontrakt och försökt få ut bankuppgifter för att visa uttaget på 6 000 kronor från dagen som han skrev på. Men det har gått för många år, banken har hunnit byta ägare och ingen hittar det han frågar efter.
Han rör sig långsamt, tvingas stanna till för att hämta nya krafter. Katten Missyou stryker sig kring hans ben. Det är dunkelt i lägenheten. I vardagsrummet är persiennerna neddragna. Kroppen är i dåligt skick och dagarna innan har han tvingats in till akuten med en blodpropp i benet. Kasse är ändå mån om att hans berättelse ska komma fram. I hans ögon blev han utsatt för något som var fel och det vill han att andra ska få veta: han betalade, fick bara ett hyreskontrakt och pengarna har han aldrig fått tillbaka.
– Det är ett helvete att det ska behöva vara så här men jag hade alternativet att flytta ut på gatan. Jag var så jäkla sjuk. Men det är inte rätt, säger han.
Fotnot: Mona, Elias, Marko, Dragan och Fredrik heter egentligen något annat.
Läs alla delar i vår granskning Svarthandeln inifrån
Del 1 – Signaturen på hyreskontraktet kostade 20 000 kronor
Del 2 – Dödssjuke Kasse: Jag betalade svart för mitt hyreskontrakt
Fortsättning: Del 3 – Lagarna hårdnar men skånska svartmäklare lever tryggt
Del 4 – Hyresnämnden i Malmö: ta bort rätten att byta lägenhet
Enligt jordabalken är det sedan länge olagligt att sälja eller förmedla kontrakt mot betalning. Att köpa kontrakt blev olagligt först i oktober 2019. Den som bryter om lagen kan som mest dömas till två års fängelse. Anses brottet vara grovt är maxstraffet fyra års fängelse.
Arlöv utgör tillsammans med Åkarp Burlövs kommun, som till ytan är landets näst minsta kommun. Burlövs kommun har 18 400 invånare. Runt en tredjedel är födda utanför Sverige. Medelåldern är 39,6 år. Årsmedelinkomsten är 275 100 kronor (2017). I landet var motsvarande siffra 308 700.
Det finns 3 914 hushåll i flerbostadshus. Av dessa är nästan en tredjedel bostadsrätter, sex av tio ägs av det kommunala bostadsbolaget Burlövsbostäder och resterande ägs av privata fastighetsägare. Det står 8 200 personer i Burlövsbostäders kö.
Källa: Burlövs kommun och SCB.
Vet du mer om handeln med hyreskontrakt? Har du betalat för ditt kontrakt?
Kontakta oss: anders.paulsson@hemhyra.se eller kristina.wahlgren@hemhyra.se
Du har alltid rätt att vara anonym som tipsare.
