Sjuka och missbrukande grannen terroriserade Jonathan
– Ibland skrek hon en hel natt. Hon kunde skrika mitt namn och vad hon skulle göra med mig, om knivar och annat. När hon gick förbi vår dörr brukade hon banka på den. En gång när jag tittade ut genom tittögat drog hon med fingret över sin hals.
Så berättar Jonathan, som egentligen heter något annat.
Hem & Hyras granskning visar att hyresgäster med psykisk sjukdom är kraftigt överrepresenterade bland dem som sägs upp för störningar i Västsverige. En tragedi för den som sägs upp, men bakom varje vräkningsärende finns ofta grannar som lidit i åratal.
Jonathan vet. Under åtta år hyrde han en etta i Göteborg. Han märkte snart att kvinnan som bodde ovanför hade psykiska problem och att det ibland lät mycket från hennes lägenhet. De första åren försökte han lösa det genom att sova hos sina föräldrar när det var stökiga perioder.
Ofta var det kvinnan själv som gjorde ljud eller spelade musik. Men hon missbrukade också droger, och det var inte ovanligt att andra missbrukare var hemma hos henne och festade.
– De mest aparta ljuden kom när hon var ensam. Hon kunde hänga ut genom fönstret och skrika helt sjuka saker till förbipasserande, även till barn. En gång slängde hon ut en brinnande stol.
Under andra halvan av 2010-talet träffade Jonathan en tjej och flyttade in hos henne. Sin lägenhet hyrde han ut i andra hand till en kompis och hans sambo.
– Det var under den perioden det började eskalera. Min kompis ringde störningsjouren och då fick hon räkningar som gjorde henne vansinnig, säger Jonathan.
Vid ett tillfälle försökte grannkvinnan och en manlig bekant till henne bryta upp säkerhetsdörren till Jonathans lägenhet och ta sig in. Hans kompis tjej var ensam hemma.
– Efter det vågade inte tjejen bo kvar, säger Jonathan.
Han och hans sambo flyttade tillbaka till ettan. Den hade ett attraktivt läge och de hoppades kunna byta till en större.
– Vi visste att det hade blivit värre, men inte hur illa det var.
Nu hade kvinnan börjat ”hämnas” för störningsanmälningarna från grannarna. Hon kunde sätta på musik klockan 23.45 på en vardagskväll, så högt det bara gick.
– Sedan väntade hon i fönstret och tittade ut tills hon såg Störningsjourens bil. Då stängde hon av. Fem minuter efter att de åkt satte hon igång igen. Så kunde det hålla på fram till sju på morgonen. Jag fick ringa flera gånger till jobbet och säga att jag inte kunde komma, säger Jonathan.
Han säger att det kändes som att de satte rekord i att ringa Störningsjouren den där sommaren.
Enligt honom var det många av de andra i huset som inte vågade anmäla. Kvinnans fientlighet kom därför mer och mer att riktas mot Jonathan och hans sambo.
– Belysningen i trapphuset styrdes av en rörelsedetektor. Vi vågade inte öppna vår dörr om det inte var mörkt utanför. Ibland väntade vi en halvtimme innan vi gick ut, vi var livrädda, säger Jonathan.
Han försökte få sin värd, kommunala Bostadsbolaget, att ordna en evakueringslägenhet. Men det gick inte. När Jonathan hittat en annan hyresgäst att byta med tog däremot Bostadsbolaget ett aktivt steg.
– De ringde till tjejen som ville byta och berättade att det fanns en granne som orsakade väldigt mycket störningar. ”Då är det väl ert ansvar som hyresvärd att göra något åt det” sade hon. Men de svarade bara ”vi tyckte att du skulle veta”, säger Jonathan.
Bytet ställdes in.
Jonathan beskriver det som att Störningsjouren gjorde vissa försök att hjälpa grannkvinnan, pratade med henne och hade kontakt med socialtjänsten. Bostadsbolaget förhöll sig däremot totalt passiva, enligt honom.
I slutet av sommaren var situationen ohållbar. Av handlingarna i hyresnämnden framgår det att kvinnan hade fått en uppsägning på posten vid det här laget.
– En dag gick hon ner till torget i närheten och hämtade en ganska ung pundarkille. De gick upp till henne och sedan ringde min telefon. Jag hörde genom taket att det var de som ringde, och när jag inte svarade blev de jättearga. ”Jag ska visa vem som bestämmer”, skrek hon. Då bara drog vi från lägenheten.
Jonathan och hans sambo flyttade först hem till sina föräldrar. Sedan lyckades hans sambo hitta en andrahandslägenhet de kunde hyra. Nu satt de med två hyror samtidigt.
– Bostadsbolaget ville inte ge mig några pengar tillbaka, men gick med att på att korta min uppsägningstid till en månad.
Kvinnan bestred sin uppsägning och därför hamnade ärendet i hyresnämnden. Bostadsbolaget ville att Jonathan skulle vittna.
– Jag skrev tillbaka att jag helst inte ville det, eftersom jag var rädd. Men jag skulle tänka på saken.
När sammanträdet i hyresnämnden närmade sig blev han kontaktad av Störningsjourens jurist, som företrädde Bostadsbolaget i ärendet.
– Han sade att nu måste jag vittna, eftersom det är ett lagbrott att inte ställa upp ifall man först sagt att man ska. ”Och vi har ju varit schyssta mot dig, nu får du ställa upp tillbaka”. Jag tycker ju i och för sig att det är rimligt att man vittnar, men så kan man inte bete sig mot människor, säger Jonathan.
I slutändan vittnade han ändå mot sin före detta granne, som i mellantiden bland annat hade hunnit elda i sin lägenhet. Hyresnämnden fann att det var skäligt att säga upp henne och under 2020 flyttade kvinnan ut.
Vad som hänt henne sen vet inte Jonathan. Han och hans sambo kunde ta ett lån och bor nu i en bostadsrätt istället.
– Psykiatrireformen på 1990-talet var kanske bra för vissa, men det är jättemånga som inte klarar av att bo själva. Det är inte bara att de mår dåligt själva, det påverkar hela omgivningen, säger han.
Hans bestående känsla är besvikelse på Bostadsbolaget.
– De visade noll intresse. Jag förstår att det kanske inte var så lätt att hjälpa henne, men de gjorde inte ens ett försök. Och för oss gjorde de ingenting förrän de såg en chans att bli av med henne, då var vi viktiga. Det känns väldigt cyniskt.
Malin Pethrus är pressansvarig på Bostadsbolaget och svarar på Hem & Hyras frågor över mejl.
Hon betonar att det är Störningsjouren som sköter ärenden hos de kommunala bostadsbolagen som handlar om störningar och vräkningar.
– Vi har all förståelse för hur fruktansvärt jobbigt det är att ha en granne som är så störande att det går ut över hela ens liv. Det är därför vi arbetar så metodiskt med störningar och har en egen organisation för det inom koncernen.
Fanns det ingen möjlighet att hjälpa Jonathan och hans sambo när läget blev akut?
– Vi kan flytta hyresgäster om det finns en anmodan från polisen att göra det, alltså att polisen har bedömt hotbilden som så stark att en hyresgäst måste flyttas. Men när det blir som i det här fallet – där alla i ett trapphus blir så pass störda – så har vi ingen möjlighet att flytta alla i trapphuset i väntan på att den som stör flyttar ut.
Samtidigt bidrog ni aktivt till att deras eget byte ställdes in. Varför?
– I de fall där det finns ett pågående ärende som är av så pass allvarlig grad att Störningsjouren driver ett vräkningsärende behöver vi ändå informera nya hyresgäster om det innan de skriver på kontraktet. Annars skulle ju den nya hyresgästen uppfatta det som att vi ”mörkade” sanningen och känna sig grundlurad med vad hen skrivit kontrakt på.
