Dennis köade 40 år för sin lägenhet – så här bor han i dag: ”Får nypa mig i armen”
En stor grön träport leder in till en innergård med en stor trädgård som ramas in av flera äldre byggnader. I trevåningshuset från 1700-talet finns fem lägenheter – i en av dem bor Dennis Rydmark och hans sambo.
Han visar in genom dörren till den smala stentrappan som leder upp till trerummaren på 79 kvadratmeter högst upp i huset. Sittandes vid träbordet i det stora köket berättar han att de flyttade in i januari.
– Vi nyper oss i armen ofta och tänker att det här är helt fantastiskt. Det är lite surrealistiskt att man kan ha det så bra, vi är jättetacksamma, säger han.
Han berättar om resan som började med att han ställde sig i bostadskön 20 januari 1984 och slutade vid ett köksbord i en lägenhet med kanske Stockholms bästa utsikt.
Började som inneboende
Det började med att han 1985, 19 år gammal flyttade till en lägenhet på Södermalm och blev inneboende. Efter jordenruntresa och skidåkning, kom han hem och blev inneboende i en lägenhet på Kungsholmen. Några år senare tackade han ja till den första egna lägenheten, en tvåa på Kungsholmen.
– Det var någon som lämnat ett sent återbud så jag fick en dag på mig att bestämma mig och tackade ja. Tack vare att den var halvmodern med dusch i källaren så fick jag lägenheten, men fick samtidigt behålla min kötid sedan 1984. Hade jag inte fått behålla min kötid hade jag aldrig suttit här, säger han.
Efter några år skulle huset stambytas och värden ville höja hyran med 61 procent. Då köpte hyresgästerna huset och ombildade till bostadsrätter. En äldre dam i huset ville inte köpa sin trea 84 kvadratmeter utan bytte till med Dennis tvåa.
– Vi hade jätteflyt och kunde senare sälja trean och köpa ett hus i Nacka. När barnen flyttade ut och katten hade dött så tänkte jag att nu är det dags att sälja och flytta. Vi hade möjlighet att få en hyresrätt så det var ett självklart val, säger han.
I jakten på en hyresrätt hade han tre krav: Högt i tak, låg hyra och ett bra läge. Tack vare sin långa kötid hamnade han ofta som nummer ett på attraktiva lägenheter när han kollade på Bostadsförmedlingens hemsida.
– Jag hade lyxen att kunna välja, det var ett privilegium. Men till en början var jag nummer två på den här lägenheten och tackade ja till en annan lägenhet. Sedan när jag skulle lägga mig och sova så kollade jag igen och såg att jag var nummer ett på den här lägenheten och tackade ja. Jag blev otroligt glad när jag fick den, vi var klara med husboendet, säger han.
Han visar runt i den långsmala lägenheten längst upp i huset, flera originaldetaljer som dörrar och gamla lås är bevarade. Han gillar också de breda fönsternischerna som man kan sitta i och kallskafferiet.
– Sedan är det väldigt speciell utsikt från sovrummet, känns som det är Stockholms bästa. Vi ser stora delar av Stockholm – Riddarfjärden, stadshuset, Gamla Stan, Västerbron och DN-skrapan en bit där borta, säger han.
Från köksfönstret är utsikten en annan – här syns den stora gröna gräsmattan och äppelträden i trädgården. Dennis tar några steg ut genom dörren och nerför den gamla stentrappan och går ut på innergården.
– Det blev så mycket äpplen så vi fick skänka bort en del och här borta har vi en vinranka, säger han och pekar mot en rödmålad träbyggnad.
Yogar i trädgården
Men trädgården utanför huset är bara början på tomten som tillhör de hushållen i husen, runt hörnet av huset öppnar en stor gräsmatta upp sig med tre sittgrupper med utsikt över hela Stockholm, en stor del utgörs av Riddarfjärden.
– Trädgården och det här historiska är riktigt coolt. Jag tror tomten är på 1000 kvadratmeter och det är nästan aldrig någon som sitter här ute. Vi brukar yoga, äta middag här och ta med frukost ut och sätta oss på helgerna, det är fantastiskt, säger han.
Superlativen haglar när han berättar om lägenheten, men det finns några nackdelar. Hyran är på 8 000 kronor, men elvärmen betalar han själv och i januari var räkningen på 3 000 kronor.
Sedan får man nästan inte göra något i lägenheten på grund av att fastigheten är blåklassad eftersom den har ett stort kulturhistoriskt värde.
– Man kan säga att vi bor i ett reservat. Det står på en skylt lite längre bort att det här är ett område som ska bevaras. Det har hänt flera gånger att folk vill komma in och kolla hur vi har det och då guidar vi så klart, säger han.
