Deras boende är i uselt skick – men värden vägrar ta ansvar
Ann-Christine Liljenberg har bott i huset i 18 år och Kerstin Jönsson i 35 år. De har varit med om tre ägarbyten och konstaterar att huset, som ligger på det gamla sanatorieområdet i Broby, förfaller mer och mer för varje dag som går. Lillehem Teknik AB tog över fastigheten 2011 och sedan dess har Ann-Christine Liljenberg och Kerstin Jönsson kämpat med problem. De har kontaktat ägaren och vaktmästaren. Men allt tycks gå trögt.
– Tvättstugan är fullkomligt oanvändbar. Jag skulle inte ens tvätta mina skitiga tennisskor där. Det är smutsigt, skitigt, stopp i avloppet, och översvämningar i källaren. Jag vet aldrig vem som tvättar. Ingen skriver upp sig och det tvättas dygnet runt. Det går inte att komma ner där. Jag har löst det genom att skaffa egen tvättmaskin, säger Kerstin Jönsson.
– Det har jag också gjort, fyller Ann-Christine Liljenberg i, och visar upp sin lägenhet. Hallen är tapetserad med en mängd bilder med olika djurmotiv. Orsaken är att väggarna saknar tapeter.
– Min gamla tapet satt fast längst upp och längst ned men i mitten kunde jag köra in handen och dra loss den. Därför tog jag ner tapeten, köpte nya för egna pengar och bad om hjälp att sätta upp den. Då fick jag till svar att har jag tagit ner den kan jag sätta upp den med. Det kan jag inte. Därför ser det ut som det gör, säger Ann-Christine Liljenberg.
Andra problem är kommunikationen med vaktmästaren.
– Jag har inget telefonnummer till vaktmästaren. Om jag vill ha hjälp får jag knacka på hans dörr men problemet är att vi inte förstår varandra. Han pratar arabiska och jag pratar svenska. Det är svårt, säger Kerstin Jönsson.
Listan på brister och fel är lång. Trappan städas inte. Det slängs tuggummi, kaffe spills och löv blåser in. Kerstin Jönsson säger att trappan inte städats sedan midsommar och innan dess var det påsk. Förrådet i källaren kommer hon knappt in i då ingången till hennes förråd är fyllt av kartonger. Hon har fått hjälp att byta golvet på sin balkong men räcket lämnades rostigt och obehandlat. Vinrankan får hon själv klippa så att hennes fönster inte växer igen. En av grannarna på andra våningen har sitt ena fönstret helt skymt av vildvinet. Sopsorteringen fungerar inte. Enligt Kerstin Jönsson tömdes inte soporna i vintras på två månader eftersom allt var felsorterat.
– Jag har informerat grannarna om vad som gäller både i tvättstuga och med sopsortering. Det hjälper inte och nu orkar jag inte mer, säger Ann-Christine Liljenberg.
– Huset är i förfall och jag tycker det är synd. Man brukar gnälla på Malmö att det är en skitstad. Men min mamma bor i ett vanligt MKB hus i Malmö och där är det tyst som i graven. Det är prydligt och i hennes trappuppgång bor både nyanlända, studenter, äldre och det är inga problem. De har anslagstavlor med lappar på olika språk med information om vad som gäller. Jag skulle vilja att vårt hus fungerar som mammas.
Är det värt att bo kvar?
– Var hittar jag en lägenhet i Broby? Det finns ju inga lägenheter. Det finns ju inga lägenheter någonstans om jag inte vill bo i en sådan där pensionärslägenhet för 12 000 kronor i månaden. De är dessutom uppbokade, säger Kerstin Jönsson.
– Det finns skog här. Jag är född i skogen och jag vill bo kvar i skogen, säger Ann-Christine Liljenberg.
Claes Olvegård äger fastigheten tillsammans med sin bror Sven Olvegård. När han hör om hyresgästernas kritik blir han förvånad.
– Jag ska ta reda på fakta och kolla upp vad som har hänt. Jag är inte så insatt i vad som händer i huset. Det är min bror som sköter det. Jag ska kontakta honom och höra vad som har hänt. Jag tror det bottnar i kulturkrockar men jag ska se till att det blir bättre. Det ligger i vårt intresse att alla trivs.
