”Det går inte att vara kräsen”
”Jag och min sambo flyttade till en andrahandstvåa i december. Jag är 21 år, det är orimligt att jag ska bo hemma med föräldrarna. En lägenhet är början till ett eget liv.
Helst vill jag ha något eget, men det här passar bra för stunden. Vi har någonstans att bo och samlar på oss köpoäng. Vi trivs, lägenheten är rymlig och ligger centralt. Hyran är 5 500 kronor per månad. Egentligen är min maxgräns 5 000, jag vill inte bara jobba för att kunna bo.
Vi fick lägenheten tack vare kontakter; bekanta som skulle resa till Australien. Jag tackade först nej, eftersom jag var arbetslös. När jag fick jobb fanns lägenheten kvar, ren tur.
Kontraktet går ut om ett år, förhoppningsvis har vi ett förstahandskontrakt då. Vi står i kö hos Trollhättans kommunala bostadsbolag och söker även hos privatvärdar i Tvåstad. Det mesta är orimligt dyrt, för litet eller har för höga krav på kötid. Helst vill vi ha en tvåa, men det går inte att vara kräsen. I värsta fall får vi flytta hem till föräldrarna igen.
Jag vill att politikerna satsar på subventioner som ger byggföretagen en morot att bygga fler och bättre bostäder. Det är inte alls rimligt att så många står utan lägenhet.”
Namn/ålder: Marcus Holst, 21 år.
Bor: Hyr en tvåa i andra hand i Trollhättan, med sambon Anna Silfverstolpe, 19 år.
Gör: Originalare på deltid, jobbar extra på ett lager.
Berättat för Minna Ulin
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här.
