”Det känns fullkomligt hopplöst faktiskt”
”Första gången jag sa till om att jag skulle vilja ha en lägenhet med uteplats på bottenvåningen var för åtta år sedan. Då var det en annan värd än nu och det har varit ytterligare en emellan. Nu är det Willhem som äger området och de pratade jag med om det första gången för fem år sedan. De har lovat att höra av sig direkt om det blir något ledigt, men så fort det blir det så ska den lägenheten renoveras och så höjer de hyran jättemycket. Med lite pengar och stora krav är det verkligen inte lätt. Jag har ingen bil så helst ska det vara nära till affären och finnas kollektivtrafik också. Vi bor i en trea nu, jag och min man och det känns lagom stort.
Jag kollar hos andra värdar också, för helst skulle jag vilja flytta från Skäggetorp. Vi har bott här i 15 år, men nu känns det otryggt, med alla bränder och bråk. En gång blev jag hotad i trappuppgången.
Jag går in på datorn ofta och kollar om det finns några lägenheter att söka. Härom dagen fanns det en ledig i Tannefors, men när jag försökte ringa på den var det upptaget hela tiden så jag kom inte fram. Det känns fullkomligt hopplöst faktiskt.”
Berättat för Jenny Knutsson
Ålder: 64 år.Bor: I en hyreslägenhet på 82 kvadratmeter med tre rum och kök i Skäggetorp, Linköping.Gör: Pensionär. Tar många promenader med hunden Nicki, döpt efter speedwayföraren Nicki Pedersen.
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här.
