”Det löser sig nog”
Lilla Nicole var planerad. Lisa och Armando hade varit ett par sedan de tog studenten tillsammans. De var säkra på varandra och att de ville ha barn, så varför vänta?
– Jag var en riktig partypingla förut, gick ut onsdag, fredag, lördag varje vecka från att jag fyllde 18. Så jag kände inte att det fanns så mycket mer att se ute i krogvärlden, jag ville göra något annat, berättar Lisa.
De var 20 när Nicole föddes. Allt var frid och fröjd, förutom det där med var de skulle bo.
Lisa var lite stressad över det, men tänkte att folk har ju klarat av värre saker än att inte ha bostad och fast jobb när de får barn.
– Det löser sig nog, tänkte jag.
Nu har Nicole lärt sig gå.
De bor i Lisas föräldrahem.
Det ser inte alls ut att lösa sig med att få en egen bostad.
Lisa ber tusen gånger om ursäkt för att några påsar med tvätt står framme. Hon ska ta tvättstugan i dag.
Vi tycker att den ljusa femrummaren i Mörby, norr om Stockholm, är prydlig och fin. Knappt att man kan tro att här bor ett litet barn och fem vuxna.
Men Lisa tycker det ser ut som ett bombnedslag. Hon vill ha ordning omkring sig och säger att hon håller på och diskar, plockar undan och städar hela dagarna.
– Jag är så trött på att plocka upp efter andra. Om vi hade bott själva hade det varit mycket enklare. Nu blir jag irriterad för minsta lilla sak, jag klarar knappt av att bo här längre.
Man ska flytta innan man blir osams med föräldrarna, tycker hon. Men hur ska det gå till?
Danderyds kommun har inget kommunalt bostadsbolag och andelen hyresrätter är extremt liten. Inte byggs det heller, trots att man i många år har noterat brist på hyresrätter och bostäder för unga.
Lisa har kontaktat och ställt sig på kö hos privata värdar och olika bostadsförmedlare. Hon har också letat andrahandslägenheter.
– Nu får de ju ta ut vilken hyra de vill, så det är jättedyrt. 12 000 för en liten tvåa är inte ovanligt. En gång såg jag en annons om en tvåa med 8 000 kronor i hyra, men när de fick höra att vi har barn så blev det nej.
Helst skulle hon vilja köpa en bostadsrätt i närheten av familjen, i området där hon själv har växt upp. Men en tvåa där kostar minst två miljoner kronor och då måste de betala minst 300 000 kronor i kontantinsats.
Armando har jobb, Lisa har föräldrapenning. Några hundra tusen har de inte fått ihop även om de bor förhållandevis billigt hos Lisas föräldrar.
Det ser ut som att de får bo kvar där ett tag till. Mamma Ann säger att det går bra, det finns ju plats.
– Men vi vill ju helst att de får något eget.
I vår väntar Lisa och Armando ett barn till. Även denna gång är det planerat.
Hur tänkte ni då?
– Ja, man kan ju tycka att man ska ha allt klart innan man sätter barn till världen, men vi vill att Nicole ska få ett syskon och även om vi har det svårt med bostad just nu så kommer det förhoppningsvis att ordna sig framöver. Det ska inte hindra att vi får ett till barn, som vi kommer att ha hela livet.
