Efter månader av störd sömn tog Dick ett snack med epa-raggarna – ”Var väldigt nervös”
Dick är i 45-årsåldern och bor i ett mindre samhälle i Bohuslän. Han har drabbats hårt av störande ljud från A-traktorer och bilar.
– Här utanför har de samlats på kvällar och nätter, och de tävlar om högsta ljud, säger han. Jag har själv kört raggarbil och gillar rock på hög ljudnivå, men det här har varit en mardröm.
Musiken har dundrat natt efter natt under hela sommaren.
– Jag har ringt polisen som faktiskt kommit ett par gånger, men så fort de har visat sig har det självklart blivit alldeles tyst. Så gjorde jag misstaget att svara på ett inlägg i sociala medier, där andra kommenterade buskörning här i kommunen. Det gjorde saken ännu värre.
– Först fick jag en mängd kommentarer från föräldrar som menade att man måste acceptera att ungdomar låter. Och de som känner mig vet ju att jag själv varit ute i svängen en del.
Dick säger att hans generation inte kunnat tävla med dagens musikmaskiner, där det är hela diskoanläggningar som placerats i bilar och a-traktorer.
Efter inlägget på Facebook där Dick bara kort konstaterade att han hade ett helvete på nätterna med alla som samlades utanför hans lägenhet, började mardrömmen på riktigt:
– Det var egentligen inte särskilt skarpt inlägg jag skrev, bara att jag önskade att ”ungarna kunde samlas någon annanstans, så att vi som jobbar kunde få sova någon gång”. Men det blev starten på helvetet. Då kom det ännu fler epa-traktorer, de dånade på med ännu högre musik och flera skrek åt mig om jag visade mig. Jag kände mig faktiskt hotad.
Dick kunde inte längre sova hemma, framför allt inte på fredags- och lördagsnätter. Han fick sova hos sin särbo när det var som värst.
Grannarna stöttade honom, men ingen vågade säga något högt till ungdomarna där utanför.
Men för några veckor sedan kom vändningen.
– Hade jag varit klok nog hade jag tagit till knepet långt tidigare, säger Dick som erkänner att han nog var lite rädd, men han tog tjuren vid hornen.
– Jag gick ut en kväll till gänget som stod där ute. Då var de inte så högljudda och inte så många som de varit tidigare. Jag gick fram och presenterade mig och sa att deras bilar är så snygga. Och berättade om mitt eget bilintresse.
Dick darrar lite på rösten när han berättar:
– Jag var väldigt nervös och det märktes nog. De vet ju dessutom vem jag är och förstod nog varför jag kom ut.
Men Dick säger att när de snackat bil ett tag, så bad han dem att dämpa ljudet lite, speciellt sena kvällar, och att de kanske kunde samlas på parkeringen vid idrottsplatsen istället, där det inte ligger några hus.
– Då sa en av killarna att de självklart skulle flytta sig. Att de nog inte fattat riktigt hur illa Dick hade haft det med ljudet.
Att månader av plåga skulle sluta med att Dick tog ungdomarna i hand, blev lovat att åka med någon kväll och dessutom en ursäkt, vågade han inte ens drömma om.
– Jag får ju erkänna att jag hade fördomar om ungdomarna. Och de tyckte att jag var en gnällgubbe. Jag hade kanske reagerat på samma sätt om jag hade varit 16 år, säger Dick.
Han vill fortfarande vara anonym, både för sin egen skull och för ungdomarna.
– Men jag vill att du berättar att det kan bli ganska bra om man bara vågar snacka med varandra, säger Dick med ett skratt. Jag får väl skicka dig en bild när jag varit ute och raggat i en epa framöver.
