Dina krukväxter säger vem du är

Ta gärna en stickling! Redan i en av trapphusets fönsterkarmar möts vi av små pelargonplantor som längtar omsorg, sommar och ny ägare. En halv trappa upp i hyreshuset i Malmö bor Sandra Neergaard-Petersen.
När hon inte skänker sticklingar till grannarna studerar hon etnologi och mer specifikt krukväxter och framför allt vad de säger om sin ägare.

Själv har Sandra en hel uppsjö med växter i lägenhetens två fönster, som vetter ut mot gatan. I vardagsrummet står dessutom de stora växterna på olika piedestaler runt omkring soffan. Stora växter som små, alla har hon själv drivit fram från sticklingar eller skott som hon har fått eller tagit. Några har hon snott utan att fråga, som klängrankan som växer runt vardagsfönstret. Den kommer från en stickling som hon knipsade av från en växt på Swedbank och skottet från en annan klätterväxt tog hon på ett högskolebibliotek när personalen tittade bort. Andra har hon fått från äldre damer under sin tid i hemtjänsten.

Läs ocksåJohnny ville rädda sin bror från hemlöshet – blev uppsagd tre gånger: "Känns som en häxjakt"

Att varje växt har en egen historia är viktigt. Och även om elefantörat inte är från hennes barndom påminner den henne om den.
– De är inte bara växter utan var och en är ett minne, de bär på en historia som betyder något för mig, säger Sandra.

Hon vattnar med en brun platskanna, plockar vissna blad varje dag och när hon nu ska studera i Zagreb i en termin har andrahandshyresgästen fått en lång skötsellista.
– Det var villkoret när jag skulle hyra ut. Att hyresgästen kunde sköta om mina växter också, säger hon och skrattar.

Men tillbaka till det där med identitet. Att Sandra har gröna bladväxter och inte vilka växter som helst ser hon som en stark medelklassmarkör. Krukorna ska helst vara i terrakotta med en viss patina eller i någon udda keramik. Att ha tid att vårda och driva upp egna växter är status idag, precis som surdegsbakande och handarbete.

Läs ocksåGrannen slet av Monas slöja när hon konfronterade rasism mot barn: ”Jag är fortfarande rädd”

– För mig handlar det om att hävda mig som intellektuell, säger Sandra, som själv inte har vuxit upp i ett akademiskt hem.

Att köpa en begonia eller en saintpaulia i mataffären är å andra sidan helt otrendigt och dessa blommor signalerar också något annat, vilket hon skriver om i sin uppsats ”Plastblommor, torra blad och ’crazy plant ladies’”.
– Jag tror att den typen av blommor fortfarande förknippas med äldre personer.

Stora gröna växter var från början förbehållet den borgerliga klassens stora salonger. När krukväxterna väl hittade in i arbetarhemmen under folkhemsbyggandet förlorade de samtidigt sin status i de högre klasserna. Under 70-talets gröna våg blev det modernt igen och nu är det en ny generation som sätter trenden.   

Läs ocksåNu slipper Maksym och Valentyna bo i chefens barack: ”Mycket bättre att ha ett eget boende”

– Saker ska få ta tid. Det är en process att se en liten stickling växa. Det handlar om ett motstånd mot det snabba i dagens samhälle. Och det handlar också om att lyfta fram traditionellt kvinnliga värden, säger Sandra Neergaard Petersen.