Doroteahus tvingas riva 48 lägenheter – ”Det känns frustrerande”
I september 2020 träffar Hem & Hyra Bengt Henriksson, styrelseordförande, och Lars-Göran Nilsson, tillförordnad vd i Doroteahus.
Vi går en promenad längs huvudgatan genom samhället till huset på Storgatan 32 som är tomt kallställt.
– Det är synd på ett sådant här hus. Det ser ju inte dåligt ut utifrån. Men det är från mitten av 1950-talet och har stort behov av renovering, berättar Bengt Henriksson.
En bit bort ligger ett annat område med tvåvåningshus mellan stora gräsmattor. Judith Eliasson och Birgitta Wallin är ute på sina balkonger. Svaret på vad de skulle göra om inte allmännyttan fanns är kort.
– Då flyttar vi, säger Birgitta Wallin.
Doroteahus har i dagsläget 389 lägenheter i sitt bestånd. Av dessa är 90 procent uthyrda.
I kommunen bor 2500 invånare och befolkningen minskar hela tiden. Ändå behövs det en allmännytta om invånarna ska ha någonstans att bo.
– Det finns inga banker som lånar ut pengar till en privatperson som vill bygga en villa, eftersom marknadsvärdet inte kommer i närheten av byggnadsvärdet, säger Bengt Henriksson.
Det sista hyreshuset i kommunen byggdes 1992. De flesta är från 1950-, 60- och 70-talen. Standarden är lägre än i moderna lägenheter och inget av husen har hiss.
Undantaget är en fastighet med äldreboenden som kommunen blockhyr samt ett nytt seniorboende som Statens bostadsomvandling äger och som kommunen också hyr.
De vill inte använda termen ”konkursmässigt”, men de brottas med en dålig ekonomi.
– I praktiken är det ju så att ett sådant här allmännyttigt bolag ägs av kommunen som har borgat för alla lån, så det vore ekonomiskt vansinne för kommunen att låta bolaget gå i konkurs. Men vi har haft minusresultat sedan 2016 och jobbar med att minska det. Målet är ju att gå plus, säger Lars-Göran Nilsson.
Förutom den minskade befolkningen, det sviktande skatteunderlaget och det allmänt dåliga ekonomiska läget i kommunen gjorde bolaget en affär som inte föll ut som man hade hoppats. För snart 13 år sedan köpte de 1085 andelar i vindkraftsföreningen Kvarkenvind i Umeå när det startade.
– Det var ju väldigt miljövänligt och bra. Men så ändrade statsmakterna förutsättningarna för vind-el. Det var skattebefriat i början, men så plötsligt fick vi börja betala skatt för den, berättar Bengt Henriksson.
Dessutom sjönk energipriserna, så att marknadsvärdet på vindkraftsandelarna minskade.
Vinkraftsandelarna som de köpte för närmare 8 miljoner kronor är idag bara värda 2 miljoner kronor.
– Man får betala för att vara miljövänlig, säger Lars-Göran Nilsson med ett stänk av svart humor.
Har det lett till höjda hyror?
– Att höja hyran är inte så lätt. Hyresgästföreningen har ju sina normer och vi försöker förhandla med dem så att vi åtminstone ska överleva, säger Lars-Göran Nilsson.
De utför renoveringar i sakta mak, men mäktar inte med till exempel ett stambyte.
– Vi har ju också haft stora utgifter på grund av vattenskador – ledningar som har gått sönder av åldersskäl, berättar Lars-Göran Nilsson.
Utöver dessa problem har de en för hög vakansgrad.
– Vi har ungefär 90 procent uthyrt och borde ha mellan 95 och 97 för att ligga på en bra nivå. Det betyder ju att det kommer in mindre pengar där också, säger Bengt Henriksson.
Hur känns det för er när ni läser om bostadsbrist i Sverige?
– Det känns lite frustrerande. Här är vi på den linjen att vi kallställer och river hus för att få ner antalet lägenheter, säger han.
24 lägenheter kallställdes 2019 på Storgatan och 24 under 2020 på Villagatan.
Var går smärtgränsen för när en kommun inte längre har råd att ha en allmännytta?
– Det varierar väl från kommun till kommun vad man anser att man orkar med. Vi har ju en krympande ekonomi, vi får färre skattebetalare när antalet invånare sjunker och så vi får in mindre pengar. Så det är klart att det finns en gräns men var den går vet man inte riktigt, säger Bengt Henriksson.
Vad skulle kunna hända med bolaget då – kan man avveckla det och sälja?
– Ja det går alltid att avveckla och sälja. Problemet är vem som ska köpa. Du har ett marknadspris som är långtifrån vad huset är värt, så vi får ut väldigt lite pengar när vi säljer, säger Bengt Henriksson.
Om de ska rikta sin besvikelse mot någon så är det staten.
– De erbjuder inte någonting till de små kommunerna, utan det är alltid kustregionerna och södra Sverige som ska ha mest. Vi producerar allt som gagnar riket, men har väldigt svårt att få någonting tillbaka, säger Lars-Göran Nilsson.
Känns det så?
– Ja så är det. Ta bara som exempel när man tömde hela inlandet på flyktingar för att det var för långt från migrationsverkets kontor. Här hade vi 19 lägenheter uthyrda till flyktingar och bara över en natt försvann de, minns Lars-Göran Nilsson.
De tycker att det är på tiden att staten tar ansvar för att hela landet ska leva. Det kan handla till exempel om att placera flyktingar på mindre orter och att utlokalisera myndigheter.
– Jag för min del tror inte på att vi kommer kunna ha ett land som bara består av storstäder. Folk kommer mer och mer se nyttan av att komma ut från storstäderna och bo i en tryggare miljö, säger Lars-Göran Nilsson.
Tre månader senare när vi hörs på telefon igen har kommunfullmäktige beslutat om ett ägartillskott på 9,4 miljoner kronor till Doroteahus. Pengarna ska främst gå till rivningskostnader för 48 lägenheter i tre hus, varav två redan är kallställda, samt ett ödehus i centrum. Rivningarna ska ske under sommaren och hösten 2021. Ägartillskott var en förutsättning för att klara av det.
– Det är ju lite frustrerande att vi river medan andra har bostadsbrist och det känns tråkigt att riva så många lägenheter. Men vi måste ju anpassa oss efter verkligheten. Det är det som gäller, säger Bengt Henriksson.
