Elin och Tim: Vi bor gärna litet men tillsammans
Vi möts på Göteborgs Stadsmissions öppna förskola för unga föräldrar.
Det är skönt att inte vara avvikande för att man är ung, tycker Elin Hällin, som är 20 år. Dessutom är det här ett ställe där hennes lilla familj kan samlas.
För Elin och tvååriga Julia bor hemma hos Elins föräldrar. Julias pappa Tim Malmström, 22, bor två mil bort.
De har ingen gemensam bostad och verkar inte ha hopp om att hitta någon.
Elin och Tim blev ett par när de gick på Vildmarksgymnasiet i Hyltebruk. I tvåan blev Elin gravid och trots påtryckningar ville de inte göra abort.
– Vi tänkte att det är vårat beslut och det är vi som får ta konsekvenserna. Och det har vi aldrig ångrat. Vi fick ju Julia, säger Elin när vi kör ut mot Västra Frölunda.
Först bodde hela familjen hos Elins föräldrar och hennes småsyskon. Men sju personer i en trea på 72 kvadrat blev för trångt. Tim fick flytta ut och nu hyr han en villakällare i Torslanda.
– Jag är tacksam att jag inte hamnade på gatan, men det tar en och en halv timma att komma in till stan, till jobbet och familjen, så visst är det jobbigt.
De letar efter en gemensam bostad men det som finns är korta eller alldeles för dyra andrahandskontrakt.
Tim jobbar som kock, har en 75-procentig tjänst och får ut cirka 10 000 kronor i månaden. Elin får runt 4 000 i föräldrapenning, barnbidrag med mera.
Med den ekonomin har de svårt att bli godkända av de flesta hyresvärdar, men de skulle lätt kvala in hos de stiftelser som ska hyra ut till ”mindre bemedlade”.
Fast några sådana har de aldrig hört talas om. Och många stiftelser tycks inte ha hört talas om att det finns personer som Elin och Tim.
Ändå är de långt ifrån ensamma.
2,2 miljoner vuxna svenskar har lägre årsinkomst än 180 000 kronor. Och bara i Göteborg finns 3 800 personer som räknas som hemlösa. En del har sociala problem, psykisk ohälsa eller missbruksproblem. Andra är ”bara” bostadslösa.
Åsa Vilu, biträdande socialchef på Göteborgs Stadsmission, berättar att den gruppen har ökat kraftigt hos dem.
– Vi ser en ökning både av barnfamiljer och äldre i fattigdom. Många bor trångt och osäkert, inneboende eller med dyra, svarta andrahandskontrakt och kan åka ut när som helst.
Solgula enplanslängor ligger på rad på Toftaåsgatan i Västra Frölunda. De 80 lägenheterna här byggdes på 60-talet av Olof och Caroline Wijks stiftelse.
I början hyrdes de ut till personer med funktionshinder. Senare har allt fler äldre fått flytta in.
Men länsstyrelsen upptäckte att stiftelsens ändamål är att hyra ut till ”skötsamma mindre bemedlade familjer” och i höstas slog förvaltningsrätten fast att detta ska gälla. Därmed får man inte ge lägenheter till ensamstående framöver.
– Det innebär att våra ettor kan få stå tomma. Vi vill inte bidra till trångboddhet, för då bryter vi mot stiftelsens föreskrifter att “upplåta goda och sunda bostäder”, säger stiftelsens ordförande Ingvar Svensson (S).
Han är medveten om att många bor sämre än så, men det kan inte stiftelsen ta ansvar för, enligt Ingvar Svensson.
Elin och Tim tar en promenad i området. Många dyra bilar! konstaterar Tim. Det verkar lugnt och fint, säger Elin.
Skulle ni kunna tänka er att bo i en etta här?
– Ja, absolut! säger båda två.
Men skulle det inte bli för trångt?
– Mindre trångt än nu. Det skulle vara mysigt! Och framför allt skulle vi få bo tillsammans, säger Elin.
