En annan bild av Östermalm

Innan vi har hunnit sätta oss ned över en kopp kaffe börjar Jonas själv att peppra iväg frågor.
– Gammal yrkesskada, ursäktar han sig och syftar på sitt förflutna som reporter på bland annat Veckans Affärer.

I romanen Fältöversten får vi stifta bekantskap med tonåringar från varierande bakgrunder på 80-talets Östermalm. Klädesmärkeshets och föräldrafria fester i exklusiva våningar varvas med alkoholiserade föräldrar och stöldräder längs Valhallavägen.

Läs ocksåHem & Hyras porträttserie blir utställning

Fröet till boken såddes en dag när Jonas gick förbi metadonkliniken på Söder och tyckte att han kände igen en av killarna som hängde utanför.
– Jag började kolla igenom gamla skolkataloger, ringde upp gamla kompisar och identifierade ett gäng killar, som jag kom ihåg att man var jävligt rädd för. De kom från andra uppväxtvillkor än vi andra östermalmsknoddar. Och de bodde i Fältöversten.

Kvarteret Fältöversten var ett bostadspolitiskt projekt sprunget ur 70-talets Sverige. Tanken var att ett tvärsnitt av befolkningen skulle bo här, med handel, social service och bostäder integrerade i samma kvarter.
– Det framstår som naivt i dag när man läser programförklaringarna. Samtidigt blir jag deppig när jag tänker på hur det ser ut i dag i stället.

Under tiden Jonas arbetade med boken, köpte Boultbee kvarteret, behöll köpcentrumet och sålde vidare hyresrätterna till en bostadsrättsförening.
– Jag började förstå att här finns en berättelse om Sverige, från folkhemmet till utförsäljningarna och gentrifieringen av innerstaden. Jag vet inte om det finns någon bostadspolitik värd namnet i dag.

Läs ocksåHelsingborgaren Ulf är sambo med 150 tavlor

Jonas är själv uppvuxen på Karlaplan, i ett akademikerhem, mitt emot det stora röda kvarteret.
– På 80-talet såg det ganska annorlunda ut, det låg små sunkiga verkstäder och tryckerier här och var. Idag är det arkitektkontor och boutiquer, bensinmacken är reklambyrå, säger Jonas lätt uppgivet.

I början av året föreläste han om platser och dess betydelser på biblioteket i Fältöversten. Stämningen var tryckt.
– Många var oroliga att jag hade svartmålat kvarteret i boken och sänkt värdet på deras bostadsrätter. Men de här ungdomarna är inte på något sätt representativa för människorna som bor där nu, boken utspelar sig för mer än 20 år sedan. Samhället hade enorma resurser på den här tiden, ändå gick det åt helvete för de här ungdomarna.