En annan sorts hemmamiddag
Trots att klockan bara är tjugo i sju ringer det på dörren. Jasmine Soufi tvärvänder i köket och skyndar sig bort till porttelefonen ute i hallen. Förrätten hon håller på att anrätta, bakad camembert med rosmarin, vitlök och nötter, lämnas halvfärdig på köksbänken.
– En del kommer väldigt tidigt, förklarar hon glatt samtidigt som hon torkar av händerna på en kökshandduk.
– I början blev jag förvånad, svenskar brukar ju vara så jäkla bra på att vara punktliga. Men nu har jag vant mig.
Jasmine lagar inte mat inför någon vanlig kvällsbjudning med familj och vänner. Sedan mitten av 2011 har hon ett par gånger i månaden arrangerat ”Middagsklubben” i sin hyresrätt i centrala Göteborg.
Grundtanken är lika enkel som ovanlig: En liten grupp människor som inte känner varandra sedan tidigare bjuds till självkostnadspris på en trerätters middag i Jasmines vardagsrum. Inspiration har hon fått från andra storstäder, där konceptet är betydligt vanligare än här.
– I Sverige är vi lite sega, folk gör gärna det som alla andra har gjort. Det tycker jag är lite tråkigt, säger hon.
Att idén funkar även i Göteborg märks dock så fort den första gästen dyker upp i dörren.
För Kristina Anneling, som till vardags jobbar som undersköterska, är det inte mindre än tredje gången hon varit med på Middagssklubbens bjudningar.
– Jag tycker det är fantastiskt! Att man inte känner några av de andra som kommer är ju bara kul, utbrister hon som svar på frågan varför hon återvänt till Jasmines lägenhet flera gånger.
Clas Jonasson, gäst nummer två för kvällen, nickar.
– Jag tycker man ska bejaka allt som är nytt och spännande. Och Middagsklubben är verkligen en sån grej, säger han.
Lägenheten fylls snabbt på med folk. Nästan alla kommer före utsatt tid. Medan Jasmine serverar välkomstbubbel i höga glas hälsar de olika besökarna lite försynt på varandra. Ur högtalarna strömmar jazzmusik, och Jasmine får snart ursäkta sig och skynda tillbaka till köket.
– Tiden går så himla snabbt. Om man inte koncentrerar sig så hamnar man efter direkt, förklarar hon.
Många skulle säkert tveka inför tanken att ha en restaurang i sitt eget hem, men Jasmine Soufi trivs. Några problem med grannar eller hyresvärden har hon heller aldrig haft. Bara ibland kan det hända att lägenhetens två världar, hemmet och Middagsklubben, krockar.
– Min sambo går också under namnet ”Middagsklubbens lokalvårdare”, förklarar hon och ler brett.
– Jag hinner liksom aldrig med att städa samtidigt som jag lagar mat och serverar. Det blir alltid saker kvar efteråt när alla gått hem.
Än så länge är den stunden långt borta. I vardagsrummet, vägg i vägg med köket, har alla precis satt sig tillrätta med förrätten. Den första blygheten verkar redan vara som bortblåst. Någon undrar.
– Har vi sagt skål?
