Erika fixar hem åt hotade kottar
De senaste tjugo åren har igelkottarna minskat kraftigt i Sverige. Trots att de är fridlysta hittas många sjuka och döda kottar i bland annat bostadsområden och längs vägarna. Men på Gotland försöker några boende göra skillnad. I byn Träkumla, cirka en mil söder om Visby, finns ett av öns särskilda jourhem för igelkottar. I ett par små vita frigolitlådor i Erika Lovéns trädgård har Garbo och tre andra små igelkottungar flyttat in. Erika matar, väger och för journal över hur de växer.
– De får kattmat, äggula, honungsvatten och så brukar jag slänga in lite fallfrukt och vad som finns, säger hon.
Garbo och hennes taggiga grannar hamnade hemma hos Erika via ”kottelinjen”, ett telefonnummer dit allmänheten kan ringa och larma om skadade igelkottar eller ungar som blivit av med sin mamma. När Gotlands djurskyddsförening för två år sedan efterlyste fler frivilliga som kunde tänka sig att bli jourhem hörde Erika av sig direkt.
– Jag har alltid gillat djur och har haft ett extra hjärta för vilt. Jag tycker det är viktigt att kunna göra skillnad och försöka få ut de här djuren i naturen igen så fort som möjligt, säger hon.
Målet är att få upp dem i tillräcklig vikt och i så bra form att de kan klara kommande vinter. Som mest har Erika haft tretton stycken hemma samtidigt och för att skilja ut varje kotte märks de med en liten klick nagellack.
– De är verkligen individer med olika instinkter. En del går runt och stuffar, är nyfikna och andra är mer försiktiga.
Igelkotten räknas som ett vilt djur och för att ha dem hemma längre än två dygn krävs tillstånd av länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Enligt Erika är det viktigt att de inte behandlas som något vanligt husdjur.
– Det bästa är om de inte tycker om en när man släpper ut dem, så att de inte blir vana vid människor.
Förra året lyckades jourhemmen på Gotland rädda cirka hundra igelkottar. Trots det är hjälpbehovet fortsatt stort.
– Vi har ett landskapsdjur som människan håller på att ta död på med bil, med nät och med gifter. De blir bara färre och färre, säger Lotta Persson, vice ordförande i djurskyddsföreningen.
På kottelinjen kommer samtal från hela landet och under sommaren är trycket som störst, berättar Mona Stengård, som tar emot en del av samtalen. Då föds många ungar samtidigt som farorna ökar med exempelvis biltrafik och lekande barn.
– I bostadsområdet Gråbo i Visby var det en tiopoängare att köra ihjäl en igelkott och då undrar man vad är det för värderingar. Vi har vägar med 30 kilometer i timmen där vi hittat överkörda kottar, hur är det möjligt, säger Mona Stengård.
De yngsta som kommit in har vägt 40–50 gram och varit knappt en vecka gamla. En del av dem som hittas är dock i för dåligt skick och avlivas.
– För ett tag sedan släppte vi ut elva honor, och en hona kan få fem ungar, då känner man att man hjälpt till lite grann.
Garbo står nu på tur att snart få återvända till ett liv i det fria. Men när Hem & Hyra vill ta en närmare titt i hennes boende skakar hon till och rullar ihop sig.
– Det är bra, det är en försvarsmekanism. Hon ska ju inte vänja sig vid oss, förklarar Mona Stengård.
Om du hittar en igelkott som inte verkar må bra, börja med att ta en petflaska med vatten och värm i micron, drag en strumpa över flaskan och lägg den intill igelkotten. Den kan varken tillgodose sig dryck eller mat om den inte får värme.
Ge igelkotten vatten och lite kattmat. Ge den inte mjölk, då de är laktosintoleranta.
Om igelkotten behöver vård i mer än 48 timmar måste du lämna den till en godkänd viltrehabiliterare. Tag kontakt med länsstyrelsen.
Källa: Gotlands igelkottsfond.
