Familjen väcktes av råttor på nätterna
Avtal om ”avstående från besittningsskydd” ligger vid sidan av hyresavtalet. Kommunerna är skyldiga att ordna boende åt flyktingar som fått uppehållstillstånd och som behöver lämna asylboenden. Den tillfälliga och osäkra kontraktsmodellen har ökat kraftigt under de senaste åren. Läs mer här.
”Det var mycket bättre på förläggningen”
Här bor: Hassan Mossa, Hadyia Hassan och barnen Sahimma, 15, (ej på bild), Omas, 14, Abir, 9, Amer, 3.
Hyra: 7 650 kronor för en fyrarummare.
Bostad: En fyrarummare i den lilla byn Flädie i Lomma kommun.
”Vi kom hit den 26 juni klockan 13. Vi var så glada över att vi skulle få komma just hit, en kompis körde oss. Vi flyttade från en förläggning i Ängelholm där vi hade bott i två år. Vi trodde att vi skulle få det bättre i Flädie men här var råttor överallt. Vi hörde dem på nätterna när de kröp i väggarna och de åt maten i skafferiet. När de satte ut fällor fångade de tio stycken, men det hjälpte inte för vi hörde fortfarande ljud under golvet. Det var mycket bättre på förläggningen. Där fanns inga råttor.
Efter ett tag flyttade kommunen oss tillfälligt till Lomma där vi bor tillsammans med fem andra familjer: tre arabiska familjer, en från Afghanistan och en från Somalia. Kommunen vill att vi ska flytta tillbaka hit till Flädie men vi vill inte bo här på grund av råttorna. Det luktar illa i lägenheten. Helst vill vi bo i Bjärred där barnen går i skola. Nu får barnen åka buss för att ta sig dit. I Damaskus bodde vi i villa. Vi vill lära oss svenska så att vi inte behöver vara beroende av en tolk”.
Fotnot: Ansvariga på Lomma kommun medger att det finns en problematik med råttor i huset men uppger att det pågår ”omfattande åtgärder”.
”Jag är rädd att det ska flytta in en familj till”
Här bor: Asma Hamdan, 29 år, Mohammad, 1,5 år, Seraj Iddin, 4,5 år, Taim, 9 år.
Hyra: 5 000 kronor.
Bostad: En tvårummare i en ”paviljong” strax intill parkeringen vid Borgeby idrottsplats.
”Jag har flyttat många gånger i Sverige innan jag kom hit till Borgeby. Jag bodde först i Simrishamn, sedan i Teckomatorp, Genarp, Hörby, Höör och Tyringe. Jag flydde till Sverige tillsammans med min bror. Jag var gravid med min yngsta son och hade min mellanson i sjal runt midjan när vi åkte båt över Medelhavet. Vi passerade många länder innan vi kom fram.
Min man och min äldsta son, som är 11 år, är kvar i Syrien. Det är två år sedan jag träffade dem. Jag vill bara att de ska komma hit men när jag vet inte när de kommer. Jag får hela tiden nya besked. Jag hoppas att de kommer snart. Jag behöver hjälp av min man. Nu är jag själv med mina tre söner och det är mycket svårt. Min yngsta, Mohammad, föddes för tidigt och låg tre månader på lasarettet i Lund och han är ofta sjuk. Jag åker flera bussar varje dag för att ta mig till SFI i Lund så jag är inte hemma förrän sex på kvällen.
Jag trivs bra här i Borgeby men jag känner att de tittar på mig för att jag muslim. Och jag är rädd att det ska flytta in en familj till i min lägenhet. På alla ställen jag har bott har vi varit två familjer och det är väldigt jobbigt. Jag är glad för att vara här men jag oroar mig mycket för hur det ska gå. Min bror bor också här och han mår inte så bra”.
”Vi är fem män som bor tillsammans”
Här bor: Nabeel Al Ammari, 40 år.
Bostad: Kollektiv i en ”paviljong” i utkanten av Borgeby.
Hyra: 4 500 kronor.
”Min fru och fyra barn är kvar i Syrien. Jag har varit i Sverige i tre år och nu bor jag i Borgeby. Jag skulle hellre vilja bo mer centralt i Lomma så att jag kunde träffa fler svenskar och få lite vänner. Jag har försökt prata med en granne som bor i villa här. Men det blev bara en gång. Det är svårt. De som bor här är mycket rika.
Jag tar tre bussar varje dag för att komma till min SFI-undervisning i Lund. Först åker jag till Lomma centrum, sedan till Lund centrum och sedan en lokalbuss till andra sidan Lund. Jag är 40 år och det inte så lätt att lära sig ett nytt språk då. Jag jobbade som lärare i Syrien och jag vet att det är lärarbrist i Sverige, men jag kan inte jobba som lärare förrän jag blir bättre på svenska.
Jag vet inte hur jag vill bo i framtiden. Jag vill först att min familj kommer hit. Eftersom den är stor hade det varit bäst att bo i villa, det gjorde vi i Syrien. Vi är fem män som bor tillsammans i ett kollektiv här.Vi har var sitt sovrum, vi delar kök, vardagsrum och badrum. Det är inte så lätt. Ibland tar det en halvtimme på morgonen innan badrummet bli ledigt och köket är väldigt litet. Man kan bara vara där en åt gången så vi får köa dit också. Var och en sköter sig själv. Jag pratar med min familj i telefon. Tyvärr kan vi inte göra det över datorn för det finns inget wi-fi här”.
