Flerfamiljshuset blev mordplats i nya deckaren
De träffades på en tenniskurs och nu har Christina Olséni och Micke Hansen skrivit fyra böcker tillsammans. Men vi tar det från början: Micke Hansen skrev musik och låttexter, Christina Olséni gjorde karriär som civilekonom. För henne innebar det många och långa arbetstimmar och en stor dos resande. Kombinationen med tre små barn visade sig inte vara särskilt lyckad. Hon brände ut sig, ungefär samtidigt som Micke också gjorde det. Båda anmälde sig till en kurs i tennis för att aktivera sig om dagarna. Och det var där de började prata om sina drömmar om att skriva.
– Hamnar man i den situationen som vi var i funderar man också på vad man vill ägna sitt liv åt. Så roligt är det inte att göra karriär, säger Christina Olséni.
Vi sitter vid hennes köksbord i Ljunghusen. Det är ruggig höst utanför fönstren, det ligger fler gula löv på marken än vad som sitter kvar i träden. Kaffet är varmt och kakorna nyinköpta. Det är också här Christina och Micke för det mesta sitter när de skriver. En del av arbetet gör de två tillsammans, men i praktiken skriver de ofta ett kapitel var innan det är dags för genomgång och renskrivning. De tre första deckarna, som utgör en egen serie, utspelar sig i villatäta Falsterbo. I den fjärde och nyutkomna Ester Karlsson med K har handlingen i stället flyttats till centrala Lund och ett flerfamiljshus på Sandgatan. Grannkonflikter står i fokus när en mordgåta ska lösas.
Varför är ett flerfamiljshus en bra plats för en deckare?
– Vi ville jobba med det slutna rummet. Eftersom det är låsta dörrar och man behöver taggar för att komma in måste någon boende vara skyldig, eller så har någon som bor i huset släppt in mördaren. Det är gott om konflikter i huset, som det ofta är. Det vet alla som bott i ett flerfamiljshus. Man kommer ner och så har någon snott ens tvättid eller så städar inte folk efter sig. Man störs av att någon spelar hög musik och så vidare, säger Christina Olséni.
Är det fler konflikter i flerfamiljshus än i villaområden?
– Nej, men det kanske är andra typer av konflikter. Man har grannarna vägg i vägg. Men det som stör en person bekommer kanske inte en annan. Fast tvättstugan är en klassiker. I villaområdet stör man sig mer på det fria rummet, löv från grannens trädgård och sådant.
Vilken är värsta grannen egentligen?
– Jag har haft mardrömsgrannen. Jag bodde i en lägenhet på Sturegatan i Malmö och kom ut i vardagsrummet och det droppar från taket. Grannen hade själv installerat en disk- eller tvättmaskin och mitt tak blev totalt vattenskadat, säger Micke Hansen.
– Jag hade en granne som borrade jättemycket i sitt badrum och satte upp hylla efter hylla. Till slut blev det fuktskador som spred sig. Grannen under oss klagade när min lilla dotter hällde ut lego på golvet. Men den värsta grannen jag hade bodde i grannhuset och var självmordsbenägen. En gång startade han en brand i köket, en annan gång hoppade han från sjätte våningen, men överlevde för han landade på ett plåttak till ett cykelskjul, säger Christina Olséni.
Varför blev det just Lund?
– Jag är född och uppvuxen på Klostergården och Christina har pluggat i Lund så det är en miljö vi båda känner till. Vi ville ha lite stadsmiljö och då passade Lund helt enkelt, säger Micke Hansen.
För huvudpersonen är det viktigt att betona att hon bor i en bostadsrätt och inte hyresrätt.
– Det säger ju något om henne. Hyresrätt eller bostadsrätt spelar ju ingen roll egentligen men för henne är det lite finare. Hon bor också i en våning och inte i en lägenhet. Jag har inspirerats av min mormor som var född 1914. När hon bodde på seniorboende bodde hon i en våning. Själv har jag alltid tyckt att hyresrätt är perfekt. Går något sönder bara ringer man och får det lagat och det är tre månaders uppsägningstid, säger Christina Olséni.
Ni bor ju båda i villa, hur har ni gjort research?
– Jag är född och uppvuxen i hyresrätt, säger Micke Hansen.
– Och jag har bott i hyresrätt i femton år, säger Christina Olséni.
