Första gången på 20 år – så ska forskare granska trångboddhet i Malmö
Hur påverkas människor i Malmö av att leva trångt? Senast någon forskare i staden försökte ta reda på detta var i slutet av 90-talet. Nu pågår ett nytt försök att kartlägga trångboddheten. Bakom studien står bostadsforskaren Martin Grander och forskningsassistenten Matilda Sandberg på Malmö universitet.
–Tanken är att vi med hjälp av statistik kan identifiera två områden med särskilt hög trångboddhet som vi sedan fördjupar oss i, säger Matilda Sandberg.
Redan nu kan de se, inte helt oväntat, att det är Malmös miljonprogramsområden som studien kommer att riktas mot.
–Man kan konstatera att det är väldigt stora skillnader mellan olika områden. Vi gjorde en enkel körning där vi jämförde Folkhälsomyndighetens data över inrapporterade covidfall med trångboddhet. I det område som har mest trångboddhet, Herrgården, är det dubbelt så många covidfall per 10 000 invånare som i området med minst trångboddhet, Bunkeflo. Det finns ett tydligt samband. Sen kan man även se stora skillnader mellan privat och allmännyttig hyresrätt, säger Martin Grander.
Hur tänker ni att resultatet ska kunna användas?
–Förhoppningen är såklart att vi kan bidra med en bättre förståelse för hur trångboddheten faktiskt ser ut, hur den upplevs och hur de boende som lever med det varje dag hanterar den och vilka situationer som den framkallar i deras vardagsliv. Målsättningen är också att kunna säga någonting om de sociala konsekvenser som det får i ett lite större perspektiv, säger Matilda Sandberg.
–Vi hoppas att kunskapen i sig kan bli vägledande för utformningen av framtida bostadsförsörjningsstrategier och bostadspolitik. Sen vi vet vi ju inte vad vi kommer fram till men vi är glada om forskningen används på olika sätt i praktiken, säger Martin Grander
Men det är inte helt enkelt att genomföra den här typen av forskning under en pågående pandemi som skördar människoliv. Forskarna planerar att göra en enkät med uppåt 400 personer, den ursprungliga tanken med dörrknackning i bostadsområden fick ställas in med hänsyn till spridningen av coronaviruset. De ska även genomföra djupare intervjuer, som ser ut att bli digitala, med ett tjugotal personer. Det handlar både om boende och om personer som genom sina yrken har kunskap om trångboddhet.
–Det finns en fördel i att inte gå och knacka på hemma hos människor. Vi kan misstänka att folk som bor trångbott inte alltid vill berätta eller släppa in oss, även om vi är forskare. Genom att få en enkät och fylla i kan man känna sig mer anonym och säker på att ens svar inte används på något konstigt sätt, säger Martin Grander.
Någon gång i sommar beräknas studien vara färdig.
Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, har forskat på välfärdsfrågor i 35 år. Tillsammans med Martin Grander står han bakom en artikel om hur trångbodda påverkats av pandemin som publicerats av myndigheten Delegationen mot segregation (Delmos). I det arbetet uppstod inspirationen till att titta djupare på boendet, som nu blir studien i Malmö.
Vad har smittspridningen inneburit för trångbodda hyresgäster i Sverige?
– Alla kriser och pandemier slår hårdast mot de som redan är utsatta. Nu är det väldigt speciellt med corona. Hemmet har fått stor betydelse på många olika sätt. Folk ska hålla sig hemma och de underliggande ojämlikheter som finns blir mer tydliga. De som har det bättre ställt har passat på att inordna sig i ett hemmaorienterat liv. Många av oss jobbar hemifrån och har möjlighet att hantera den här situationen så att man till och med kanske får en fördel. Många andra, de som har lite sämre ekonomi och bor trångt och ofta i hyresrätt, har inte de här valmöjligheterna. Det är oftast dessa som har jobb där de är mer exponerade i pandemin. Då slår det dubbelt, säger Tapio Salonen.
Har myndigheterna tillräckligt vägt in trångboddhet när man rekommenderat folk att hålla sig mer hemma?
– Det tror jag inte. Jag tror inte man var medveten om detta. Historiskt sett trodde vi att trångboddheten var passerad. Det såg väldigt bra ut länge under efterkrigstiden och någonstans vände detta. Under tjugohundratalet har vi haft en paradoxal situation där de flesta hushåll inkomstmässigt har fått det väldigt mycket bättre. Realinkomster för medel- och höginkomsttagare har ökat påtagligt. Men avståndet till de som har låg ekonomi har också tenderat att öka. Ojämlikheten i Sverige slår igenom i boendet.
Det finns flera definitioner av trångboddhet, så kallade trångboddhetsnormer.
Norm 2 definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än två boende per sovrum, kök och vardagsrum oräknade. Ensamboende räknas enligt denna norm inte som trångbodda oavsett antal rum. Trångboddhetsnorm 2 tillkom under 1960-talet.
Norm 3 definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än en boende per sovrum, kök och vardagsrum oräknade. Sammanboende delar dock sovrum, medan varje barn ska ha ett eget rum för att hushållet inte ska räknas som trångbott. Enligt denna norm, som infördes 1974, räknas fler som trångbodda jämfört med definitionen enligt norm 2.
Källa: SCB.
