Gift, ofog och hyreshajar bland Malmös hyresgäster
En fastighetsägare på Södra Förstadsgatan nummer 58 i Malmö anklagas för att terrorisera sina hyresgäster. Mannen är en före detta polis och går under smeknamnet Kungliga Johansson. I bakgrunden ligger ett bråk om hyressättningen och uteblivet underhåll i huset.
Det har gått så pass långt att de boende på adressen överväger att sluta betala hyra. Stämningen är hetsig och konflikten har spårat ur. Hyresgästerna vittnar om att värden har kallat dem både för “pack” och “lösdrivare”.
I början av 1937 skriver Tidningen Bostaden om det infekterade situationen i huset vid Triangeln i Malmö. Redaktionen låg tvärs över gatan och några kvarter upp mot Möllevången. Några år tidigare har tidningens ägare Hyresgästföreningen bildats i Malmö.
Via Bostaden går det att få en inblick i de skånska hyresgästernas liv så långt tillbaka som 30-talet. Den kan beskrivas som en tidig föregångare till Hem & Hyra men utan dagens självständighet och granskande journalistik.
Idag resulterar artiklar om skadedjur, som vägglöss och faraomyror som slagit sig ner i lägenheter, i ett stort läsarengegemang. De återkommande annonserna från saneringsfirmor i dåtidens bostadspress visar på problemets omfattning på den tiden.
Att företagen använde sig av cyanväte som vapen mot ohyran hade förmodligen inte gått lika väl hem idag. Det är en giftig gas som bland annat användes i nazisternas utrotningsläger under andra världskriget. “Sakkunnig och tillförlitlig behandling garant”, står det kortfattat i annonserna.
På vissa punkter verkar tiden närmast ha stått still. 1954 rapporterar tidningen om den skånska bostadsbristen och om vad som 2019 förmodligen skulle ha fått stämpeln utsatta områden. Artikeln illustreras med en bild av tre välkammade unga malmöiter som står och hänger i en port.
“De trånga hemmen tvingar ungdomen ut på gatorna, till vistelse i portar och trappor, till gängbildningar med allehanda ofog i släptåg. Ungdomen blir rotlös”, står det i bildtexten.
Konkurrensen var stenhård. Försäljning av hyreskontrakt och överhyror, som förekommer idag, är inget nytt visar de gamla gulnande tidningssidorna. Men då beskrevs det som “hyresskoj” och var något som “hyreshajar” sysslade med.
I oktober 1945 rapporteras att det endast finns 10 lediga lägenheter via kommunala Malmö Bostadsförmedling. Hur lång kön samtidigt är framgår inte av artikeln. Men till och med de mest eländiga slumbostäderna går åt. Så stor är efterfrågan på lägenheter.
Läs här om barnfamiljen som ställdes på gatan i slummen efter en skuld på tre kronor.
Samtidigt funderar stadens socialdemokratiska ledning över om det inte vore en bra idé att starta ett kommunalt bostadsbolag. Det håller Hyresgästföreningen med om i tidningen och tror att det skulle kunna bidra till att hålla hyresnivåerna nere.
Ekonomin är inte helt oväntat ett återkommande tema. “Rapporter från stridsfronten” är rubriken över de senaste förhandlingarna med skånska fastighetsägare. Tidningen berättar under 50-talet om en barnfamilj i “Hälsingborg” som har lyckats få ner hyran för sitt lilla vindsrum till 360 kronor per år efter att den innan dess hade legat på 720 kr. Det motsvarar drygt tiotusen kronor i dagens värde.
Hyresgästerna själva får till skillnad från idag oftast inte vara med i tidningen under den här tiden. Varken på bild eller genom citat. Det är ett helt medvetet val enligt ett bildreportage från Malmös slum. Den anonyma skribenten vill inte lägga någon “extra sten på bördan” för de drabbade hyresgästerna, skriver hen. Kameran vänds istället mot fasader och inredning.
Men under samma period får dock några Malmöbor komma till tals i tidningen. Ett trettiotal familjer har precis flyttat in i det gamla vattentornet på Kirseberg. En tillfällig lösning där det finns rinnande vatten i bostäderna men inget värmesystem.
Reportern: Hur känns det att bo så här provisoriskt?
– Åh, inget vidare – men vad skall man göra? Man är ju tvungen att ha husrum för barnens skull.
Så svarar en förälder i en av familjerna. Och fortsätter:
– Hoppas, att det nån gång skall ljusna på bostadsmarknaden så vi kan bo som folk.
