Gör musik i sin etta i paradiset Jokkmokk – Kitok har flyttat hem
När pandemin strypte hela Stockholms musikliv och han samtidigt blev singel bestämde han sig för att flytta tillbaka till Jokkmokk. Han fick en etta i ett privat hyreshus och efterlyste möbler på Facebook.
– Jag blev så glad över att folk var så himla schyssta och frågade: Vill du ha ett täcke? En soffa? En tv-bänk? För en dag fick jag vara bygdens lilla son som återvände. Annars har jag ingen naiv bild av att komma tillbaka och ta byn med storm. Folk som bor här har ju familjer och barn. Man får skapa något eget, en egen tillvaro.
2015 satte han sin hemort på kartan i Musiksverige med albumet ”Paradise Jokkmokk”. Det här var samtidigt som han tog det samiska artistnamnet Kitok, tog klivet från indie-pop till hiphop, hittade en helt egen stil, började rappa och slog igenom nationellt. Just nu jobbar han med nya albumet ”Paradise Jokkmokk 2: Hot love”.
Han njuter av att kunna göra spontana fjällturer och att umgås med sin familj och hemma i lägenheten har han allt han behöver för sitt skapande.
Hur kommer det sig att du började med musik?
– Det är ju 10.000-kronorsfrågan. Jag vet faktiskt inte. Alla mina syskon är riktiga motorgrabbar eller gillar sport. Men min farfar spelade dragspel och min farmor skrev lite dikter och jag har alltid fascinerats av musik. När jag var liten gillade jag färgsprakande grejer som Kiss och Michael Jackson. Jag lärde mig spela alla möjliga instrument: bas, gitarr, lite piano och trummor. Det fanns inte så många att spela med så jag fick spela mycket själv. Jag hade ett band, men jag ville spela hela tiden – det var det enda jag ville göra. Jag blev kompis med musiklärarna och fick ta hem gamla trumset och någon PA-anläggning från skolan.
Varför flyttade du från Jokkmokk?
– Jag ville gå estetiskt program på gymnasium och det fanns i Luleå. Sedan hade jag också en förhoppning om att hitta likasinnade och jag längtade väldigt mycket efter något mer urbant. Efter Luleå flyttade jag till Stockholm för att vara på plats i händelsernas centrum, för att befinna mig där musikscenen befinner sig, för att jag ville bli en del av den. När man turnerar är det dessutom svårt att bo norröver.
Var det folk som tyckte att du svek Norrbotten?
– Nej. Min identitet är Jokkmokk och har alltid varit det. Om jag flyttar till Stockholm så har jag Jokkmokk med mig och jag har nästan enbart umgåtts med exilnorrbottningar, men jag tar inte med mig Stockholm till Jokkmokk.
Och varför flyttade du tillbaka?
– Delvis på grund av pandemin. Stockholm är ju epicentret för musik, men när den biten helt och hållet har plockats bort så tog jag chansen att flytta tillbaka till Jokkmokk.
Vad hände där när du tog artistnamnet Kitok?
– Det var 2013. Eftersom jag har tappat det samiska språket, så tyckte jag det kändes som naturligt att framhäva att jag är same genom att ta mitt samiska efternamn Kitok som artistnamn. Det finns väl kanske en bild av att samisk musik är ethno eller world music och att det ska låta på ett visst sätt. Det gör det ju inte för mig. Det samiska präglar mig på ett sådant sätt att det är en stor del av mitt liv. Jag har velat göra något eget och innan dess följde jag lite för mycket i fotspåren på folk som var egna. Men då blir man paradoxalt nog en kopia. Jag körde in i väggen med den musik jag höll på med och så kom jag på att jag istället skulle gräva mer där jag står.
Hur viktiga är texterna för dig och varför började du med rap?
– De är jätteviktiga. Om jag sjunger eller säger eller rappar något som känns dåligt, så kan jag inte ta med det i en låt, då måste jag bygga om det. Det fina med rap är att man kan få plats med några beskrivande rader och sedan helt plötsligt lägga in något skämt i nästa rad. Man kan attackera ett ämne från alla håll. Det är lättare att vara nyanserad och rolig och ändå ha en stor poprefräng om man vill det. Jag tyckte det var friare att hålla på med.
Vad har du för musikprylar i lägenheter?
– Mikrofonstativ och mikrofon, kompressorer, gitarrer, en elbas, högtalare, ljudkort.
Hur funkar det att jobba i lägenhet?
– Det funkar jättebra. Jag har så himla bra grannar. Det bor bara en massa ungdomar här. De vill inte att man ska låta på morgonen, men på kvällen får man hålla på.
Är du en högljudd granne?
– Ja, alltså bitvis. När jag ska lägga rap, då är jag jättehögljudd.
Kan det hända att grannarna stör och gör ljud som kommer med på inspelningen?
– Nje. Visst har det hänt, men då är det bara att vänta en stund.
Vilken del av lägenheten är studio och vilken bor du i?
– Det är väl vardagsrummet som jag är i och jobbar, där låter det bäst. Man kan gå två vägar när man bygger en studio. Antingen extremt väggfast med stora prylar, eller så försöker man satsa på att vara så portabel som möjligt och det är väl det jag har gjort.
Händer det att du tar in ett helt band?
– Sara-Elvira Kuhmunen har varit här och jojkat och kanske någon som har spelat lite gitarr. Men jobbar man med ett helt band kan man hyra in sig i någon annans studio en dag.
Du har berättat i media att du var sjuk under en period, hur mår du nu?
– Jag blev psykiskt sjuk av tempot, för mycket alkohol och för lite sömn. Jag diagnostiserades med OCD och panikångest. Men det är flera år sedan och jag mår bra nu. Jag har fått verktygen att kunna hantera det. Det är också en sådan där grej med Stockholm – jag fick jättebra hjälp för att jag bodde där. Hade jag bott i Jokkmokk hade det varit väldigt jobbigt, eftersom hela inlandet är så eftersatt.
Vad tänker du om att folk i hela Sverige lyssnar på dig?
– Det är skitkul. Det är lite otroligt när man går på Spotify och ser alla lyssningar i siffror. Det är helt astronomiskt mycket tid som folk har lyssnat på ens musik och det är helt sjukt att försöka ta in. Det är verkligen en anledning att fortsätta.
Vad jobbar du med just nu?
– Just nu jobbar jag med en låt som heter ”Epa-traktor” och som ska släppas 28 maj. Den handlar om epa-kultur som jag har fått se på lite närmare håll när jag har flyttat upp. Epa-traktorerna har tagit över fullständigt har jag märkt och så får de så mycket hat i media från polis och föräldrar, så jag tyckte det var kul att göra en låt som tar det från ungas perspektiv.
Hur länge tror du att du blir kvar i Jokkmokk?
– Det får vi se. Det är första gången i mitt liv jag inte vet vart jag ska ta vägen. Då får man påminna sig om att det är force majeure – att det är en pandemi som ställer till det. Just nu tycker jag det är väldigt trivsamt att vara nära släkten. Och Stockholm är ju stängt. Allt jag gör, hela min livsstil, allt är stängt.
Vad längtar du efter när pandemin är slut?
– Jag längtar efter att gå på bio. Jag längtar efter att kunna vara ute på kvällen. Förutom de helt självklara sakerna, som att kunna utöva mitt yrke igen. Spela. Träffa folk.
Namn: Magnus Ekleund.
Ålder: 34
Bor: Lägenhet i Jokkmokk
Familj: Fem bröder, pappa, mamma och bonuspappa
Gör: Artist under namnet Kitok, låtskrivare, producent. Med som producent/låtskrivare på Jakob Hellmans nya skiva ”Äntligen borta” och medverkan i tv-programmet ”Så mycket bättre”.
Utgivna Kitok-album och singlar: ”Paradise Jokkmokk” (2015), ”Norrsken i baren” (2015), ”#DARKWEBDETOX” (2016), ”Vi är stålmän” (2018), ”Inland Empire” (2019), ”Du behöver inte va rädd” (2020).
