Grannen intill: Språket är nyckeln för Silva – siktar på att bli lärare
Du flydde från kriget i Syrien 2015 där din mamma och dina tre bröder fortfarande bor kvar. Hur hamnade du i Borlänge?
– Jag reste genom Europa tillsammans med två familjer och tre unga killar, två bröder och deras kusin. Bröderna hade en bror som bodde i Borlänge och jag åkte helt enkelt med dem hit. Jag visste ingenting om den här stan, men jag trivs väldigt bra här.
– Killarna var väldigt snälla, de hjälpte mig. Och det var genom dem som jag träffade min man här i Borlänge. Han kommer från samma by som de här killarna och de var kompisar sedan tidigare.
Du har kämpat hårdare än de flesta med att lära dig svenska. Varför är det så viktigt?
– Jag har läst på SFI, lånat barnböcker på svenska, gått på språkkaféer, kyrkornas träffpunkter och så har jag en svensk språkkompis. För mig är det jätteviktigt att lära sig svenska, annars kan man inte komma in i samhället. Det är nyckeln till livet kan man säga.
– Förut när jag gick med min pojke till barnavårdscentralen så hade jag en tolk. Men till slut sa jag till sjuksköterskan att jag inte behövde någon tolk, att jag ville klara mig själv. Och hon sa: ”det kommer du att göra”.
Det är viktigt för dig att stå på egna ben?
– Ja, vem ska annars göra det jag behöver göra?
Om jag skulle be någon att beskriva dig. Vad tror du att han eller hon skulle säga då?
– Vet inte, men kanske att de skulle bli lite imponerade av att jag har jobbat så hårt med att komma in i samhället. Med att söka jobb och läsa svenska. Jag måste ha något att göra, annars mår jag inte bra.
– Fast egentligen är jag lite blyg, även om jag försöker jobba med det. Förut kanske jag inte vågade fråga om olika saker men nu gör jag det.
Du är verksamhetsledare på Internationella kvinnoföreningen i Borlänge. Men det är ett vikariat, så vad tänker du om framtiden?
– I Syrien läste jag kemi på universitetet för jag ville bli receptarie på apotek. Men kriget gjorde att jag fick avbryta studierna. Och det går inte att läsa till receptarie här i Dalarna. I så fall måste jag flytta och det vill jag inte. Så nu siktar jag på att bli lärare för yngre barn.
Varför vill du bli lärare?
– Jag tror att det är ett roligt jobb och så vill jag göra något som är till nytta för samhället.
Om du får önska något, vad skulle det vara?
– Jag vill träffa min mamma hemma i Syrien igen. Jag vill veta att hon och mina bröder har det bra.
– Jag saknar min mamma väldigt mycket och ringer eller sms:ar henne varje dag. Hör jag inte av mig så blir hon orolig.
Och vad önskar du för egen del?
– Att jag får ett jobb och att jag och min familj får ett bra liv.
Ålder: 25 år.
Familj: Sonen Ivan, 4,5 år, maken Rizan Malak. Mamma och tre bröder i Syrien samt tre systrar i Tyskland.
Bakgrund: Kurd, uppvuxen i byn Amri och staden Kamishlo i Syrien.
I serien ”Grannen intill” behöver man inte ha ett toppjobb eller ha bestigit Mount Everest för att få vara med. Vi intervjuar helt enkelt personer som vi tror kan vara intressanta.
Har du en granne vi borde skriva om? Mejla: mattias.froden@hemhyra.se, anna.rytterbrant@hemhyra.se