Granskning: Här river kommunerna för att slippa fattiga hyresgäster
I vintras ansågs problemen med social dumpning ha blivit så stort att civilminister Lena Micko (S) bjöd representanter från 19 hårt drabbade kommuner till Stockholm för ett särskilt möte. Kravet från kommunerna var att regeringen skulle gripa in. Strömmen av nya invånare med stort hjälpbehov från tillväxtkommunerna måste stoppas. Med sig därifrån fick de ett löfte om att frågan ska snabbutredas. I mitten av november ska förslagen presenteras.
Hem & Hyra har frågat de kommuner som träffat civilministern om hur situationen är nu. De allra flesta svarar att social dumpning förekommer, en fjärdedel så ofta som några gånger i månaden.
Kommunerna vi pratat med anser att tomma lägenheter och värdar som inte kräver att hyresgästerna ska ha egen försörjning, är en av de främsta förklaringarna till att människor i stort behov av hjälp dumpas i glesbygden. Därför blir rivning ett allt hetare alternativ när allmännyttan inser att kostymen är för stor. Fyra av de 19 kommuner som tillfrågats svarar att man har rivit eller planerar att riva hus på sju olika orter. En av de viktigaste anledningarna är att motverka social dumpning. Husen är ofta hårt slitna och har tidigare hyrts av Migrationsverket.
I småländska Hultsfred väntas kommunen inom kort fatta beslut om att jämna 150 lägenheter med marken. I Hällefors i norra Örebro län finns planer på att riva allmännyttiga lägenheter.
Där är kommunstyrelsens ordförande Annalena Järnberg (S) ”riktigt förbannad” över att det några gånger i månaden kommer människor med stort hjälpbehov till kommunen.
– Det borde inte vara tillåtet att sålla ut de kommuninvånare man inte vill ha och hjälpa dem till en annan kommun. Mest synd är det om barnen som rycks upp och tvingas till ett kringflackande liv. Det här hör inte hemma i ett modernt samhälle.
Vilka är då de kommuner som ägnar sig åt social dumpning? I Hem & Hyras enkät är bilden tydlig: Det är Stockholm med kranskommuner och det är Göteborg. Konflikten om social dumpning är en konflikt mellan stad och landsbygd.
Men när vi frågar de ansvariga i storstadsregionerna slår de ifrån sig kritiken: ”Anklagelserna är grundlösa och vi vänder oss mot beskrivningen som ges”, säger exempelvis Lars Rådén (M), ordförande i kompetensnämnden i Solna.
Samtidigt medger de anklagade att de tipsar, coachar och hjälper människor att finna bostäder utanför den egna kommunen. Ibland på långt avstånd. Exempelvis: Om ett hushåll som bor i Göteborg hittar bostad på annan ort kan Göteborgs socialtjänst ge ekonomiskt bistånd till hyra och uppehälle den första månaden. Sedan övergår ansvaret till den nya hemkommunen.
Hur vanligt förekommande är det att personer hamnar i er kommun som ett resultat av social dumpning?
Så svarar de 19 kommuner, drabbade av social dumpning, som Hem & Hyras riktat undersökningen till.
I rapporteringen har ofta nysvenska familjer som efter etableringstiden på två år får ”hjälp” att flytta lyfts fram som exempel. Annalena Järnberg vill dementera att det bara rör sig om den gruppen.
– Det är människor som överlag har det svårt. Exempelvis med missbruksproblem och står väldigt långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden. Det leder bland annat till ökad droganvändning och problem med våld i nära relationer i vår kommun, säger hon.
19 kommuner som drabbats av social dumpning svarade på undersökningen. Dessa är: Avesta, Bengtsfors, Botkyrka, Bromölla, Filipstad, Hagfors, Hultsfred, Hällefors, Kramfors, Laxå, Ljusnarsberg, Ludvika, Lund, Malmö, Nässjö, Sollefteå, Söderhamn, Vingåker, Östra Göinge.
