Granskning: Svarthandeln inifrån
Jan ”Kasse” Robertsson hade bråttom. Cancern hade spridit sig och han längtade hem till barndomens Arlöv. Det var här han ville dö. En tvåa var ledig i hyreshuset som han bodde i när han gifte sig och fick sitt första barn. Då var det 1973. Nu, över fyrtio år senare, skulle cirkeln slutas. Enligt läkarna hade han tre månader kvar att leva.
– Jag var i stort behov av lägenhet, bums alltså. Annars hade jag fått bo i tält. Och jag ville tillbaka hit.
Det var bara en sak – hyreskontraktet hade en prislapp, en ”speciell administrationsavgift”. Värden ville ha 6 000 kronor. Kontant.
– Vad fan gör man när man sitter med halva arslet i den blå garderoben? Då lägger man upp 6 000 spänn. Jag betalade hyresvärden direkt i hans hand.
De tolv femhundralapparna lämnades över på värdens kontor i Malmö, berättar Kasse.
– Jag skrev under kontraktet och hoppades att han skulle glömma det där med pengarna. Det gjorde han inte. Han räknade dem noga, två gånger. Det var inget tvivel om att pengarna skulle fram och att det var svart.
Området med ett fyrtiotal lägenheter ligger i Arlöv, i en kranskommun till Malmö. Hade det varit Stockholm eller Göteborg skulle det ha kallats en förort. Intill husen ligger en skola och några industrifastigheter. Några kvarter bort löper stambanans spår som binder ihop södra Skåne med resten av landet.
När vi ringer på hos Kasse tror han först att vi är försäljare. Han svarar genom dörren och vill inte öppna. Då dyker en granne upp. Så fort vi förklarat vad vi vill prata om sticker han en nyckel i Kasses lås och släpper in oss. Grannen är Morgan Enblom. Han har bott i huset i tjugo år och är en ovärderlig hjälp för Kasse, som är dödssjuk och har opererat bort magsäck, mjälte och en njure. Morgan tittar till Kasse varje dag och beskriver sig själv som en ”livvakt”. Det är uppenbart att de har en ovanlig typ av vänskap.
Kasse ursäktar sig. Han är trött efter strålbehandlingar och sjukhusbesök. Men läkarna hade fel på en punkt. De tre månader som de gav honom när han flyttade in är passerade med råge. Fem år har gått sedan han gjorde upp den svarta affären med hyresvärden.
Kasse är inte ensam om att ha betalat. Fem personer som vi söker upp vittnar, oberoende av varandra, om samma sak. Det handlar om nuvarande och tidigare hyresgäster och om summor från 6 000 kronor till 70 000 kronor. De ska alla ha lämnat över kontanter utan att få några kvitton.
I huset intill bor Elias. Han har nyss kommit hem från jobbet. I köket ligger en pizzakartong med en stor flaska coca-cola bredvid. För några år sedan var han nygift men bodde kvar hemma i pojkrummet. Han stod i flera bostadsköer, men kunde inte vänta längre. Han berättar att han lämnade över blandade valörer direkt till värden, en stor hög som hölls ihop av ett tunt gummiband. Totalt 70 000 kronor.
– Jag betalade först och skrev sedan på. Hyresvärden sa rakt ut att det var svart, säger han.
Vi träffar fler.
Mona, 20 000 kronor:
– Jag fick tak över huvudet till mig och mina barn. På ett sätt hjälpte han mig men jag önskar att jag hade sluppit.
Dragan, 68 000 kronor:
– Det kändes förfärligt. Det värsta någonsin. Det är aldrig bra att betala något utan kvitton.
Marko, 30 000 kronor:
– Jag hade skulder hos kronofogden och fick ingen annan lägenhet.
Ett femtontal personer som vi pratar med, med kopplingar till kvarteret i Arlöv, berättar att det ska ha pågått svarthandel med hyreskontrakt. Men de är inte överens om hur. Det finns inga kvitton. Inte heller några papper med signaturer. Bakom fasaderna döljs en härva med olovliga andrahandsuthyrningar och anklagelser om misskötsel och svarta affärer. Många hyresgäster vittnar om att uppgifterna om de skumma affärerna går hand i hand med dålig förvaltning. Det är inte helt uppenbart vem som faktiskt bott eller bor i området. Husens nye ägare, Lars Andersson, bekräftar bilden. Han har sagt upp flera hyresgäster motiverat med olovliga andrahandsuthyrningar.
– Det tar tid innan man förstår sig på vem som är vem men nu börjar det rensas upp, säger han.
Fastigheten har haft många ägare men de här personerna pekar bara ut en av de tidigare värdarna, som är delägare i ett företag med ett stort antal fastigheter i Sydsverige.
– Jag känner mig väldigt chockad måste jag säga. Alltså hur många transaktioner talar vi om? Det är en hyresgäst som ska ha gett mig pengar? Det stämmer så klart inte, säger den utpekade värden.
Han säger sig aldrig varit på plats för att träffa hyresgäster och skriva kontrakt. Kasses namn minns han inte alls. Men han bekräftar samtidigt kopplingen mellan misstänkt svarthandel och hans bolag.
– Vi hade ett tveksamt samarbete med en person då som vi avslutade, säger han.
Han ser flera andra möjliga förklaringar: att hyresgäster blivit arga när huset sålts och velat hämnas, att hyresgäster själva sålt kontrakt eller att köparna har missuppfattat.
– Det kan vara så att folk tror att de ger oss pengar när de ger någon annan pengar.
Han menar också att hyreshusen var en ”social utmaning” och medger att man inte varit på plats i den utsträckning som krävs.
Varför tror du att hyresgäster säger att de betalat just till dig?
– Ja du. Det kan jag inte svara på. Det kan väl finnas många anledningar till det. Det är väl inte någon jättekontroversiell sak att säga att alla hyresgäster inte gillar sin hyresvärd. Det gäller inte bara oss utan är nog inte så ovanligt.
Efter att vi har talat med honom händer det något. Under samtalen säger han sig veta vilka vi har pratat med och att de ska ta tillbaka uppgifterna som pekar ut honom. Det visar sig delvis stämma. Två av fem personer, som i detalj berättat om hur de betalat för kontrakt, kontaktar oss inom några minuter.
– Jag vill inte bli inblandad i något som har med honom att göra. Jag betalade deposition eller vad det heter men jag har aldrig fått pengarna tillbaka. Det får man tolka som man vill, säger Mona nu.
Även Marko vill ta tillbaka uppgifter. Sedan bekräftar han igen att han har betalat. Han sms:ar några dagar senare och vill då ta tillbaka allt.
Torbjörn Andersson har bott i tjugo år på adressen och är Hyresgästföreningens husombud. Det retar honom att de svarta affärerna fick fortsätta i flera år och han har försökt slå larm till Hyresgästföreningen.
– Alla visste att det gick att köpa ett kontrakt. Hyresvärden fortsatte ändå, säger han.
Flera personer inom Hyresgästföreningen i Skåne medger att de känner till missnöjet i Arlöv. Men ingen reagerade, polisanmälde eller gick vidare med uppgifterna. De menar att organisationen saknar rutiner för att hantera uppgifter om kriminella hyresaffärer.
– Vi har ingen policy men skulle något förekomma så blir det en utredningsfråga, säger Sead Kurtovic, juristchef på Hyresgästföreningen i södra Skåne.
Han gör skillnad på om det är ett möjligt medlemsärende eller inte. Och hur pass detaljerat tipset är. Men från polis och åklagare är budskapet tydligt – vem som helst som får höra talas om försäljningar av hyreskontrakt kan göra en polisanmälan.
I höstas skärptes jordabalken så att även köparen begår brott. Upp till fyra års fängelse väntar den som döms. Enligt utredningen i samband med lagändringen pågår handeln för fullt men det saknas officiell statistik kring omfattningen. Det är främst orter med bostadsbrist som är drabbade. Både första- och andrahandskontrakt finns att köpa.
I Sverige polisanmäls generellt få misstankar om svarthandel och knappt någon döms. Det visar vår granskning. Poliser och åklagare som vi har pratat med befarar att det kan bli ännu mer sällsynt efter lagändringen. Siffror som polisen lämnat över till regeringen visar att i snitt fyra brott per år anmäls, i hela landet. I hälften av fallen har det varit köparna som slagit larm. Den kategorin riskerar nu att falla bort helt eftersom de nu skulle sätta dit sig själva. De senaste tio åren har endast tre fall lett till straff. Efter 2015 har inga svartmäklare dömts för brott mot jordabalken. Kammaråklagare Jerker Asplund vid Ekobrottsmyndigheten höll i den senaste utredningen.
– Den som köper vill sällan hjälpa till. Att kriminalisera köparen kommer att göra det ännu svårare att utreda. Det här är kontraproduktivt, säger han.
Tjugo minuters bilresa från Arlöv, i östra Malmö, finns en lägenhet med mögel och fuktfläckar i taket. När det regnar droppar vatten ned på plastgolvet i köket som har släppt. Inomhusluften är tung att andas. Femrummaren är inte bara nedgången. Den har även en dold prislapp: 20 000 kronor.
– Du får ingen bostad om du inte betalar. Det var många som kände till det här, säger Saad.
Det har gått fyra år sedan familjen från Syrien flyttade in – Saad, hans föräldrar och syskon. Den här dagen är bara pappa Khaled och Saad hemma. Khaled har svårt att hitta rätt ord på svenska. Svettdroppar bryter fram i pannan när han försöker minnas.
– Jag lånade pengar av andra för att kunna betala för den här lägenheten, säger pappa Khaled.
– Det är mycket svårt. Inte bara för mig, alla människor vill ha någonstans att bo och det är en lång kö. Bostadskön innebär fyra eller fem års väntan innan man får något. Det är ett mycket stort problem.
En svart lägenhetsaffär fanns det egentligen inget utrymme för i familjens ekonomi. Ett informellt nätverk av bekanta och vänner som ställde upp med lån blev räddningen.
– Man försöker här och där. Det finns folk som hjälper till och så finns det andra som utnyttjar en, säger Saad.
Han känner till fler som också har betalat sig fram. Alla med samma bakgrund som han själv. Runt den här tidpunkten använde sig Arbetsförmedlingen av etableringslotsar som skulle fungera som en länk mellan nyanlända och det svenska samhället. Allt lades ner 2015 efter att myndigheten hade upptäckt stora brister. I vissa fall hade det spårat ur i oseriösa adress- och bostadsförmedlingar, men även i ren kriminalitet. Men enligt Saad fortsatte verksamheten – fast nu helt utanför myndigheternas kontroll. Vissa lotsar tog med sig sitt nätverk av klienter och fortsatte att arbeta mot betalning. Som i fallet med familjens svartmäklare. Saad berättar att kontakterna har skett på förnamnsbasis och utan papper.
– De känner folk som vill hyra ut lägenheter och eftersom de numera jobbar på egen hand så vill de ha betalt för den tjänsten, säger Saad.
Efter en stund kommer det fram att familjen även tidigare betalat för ett hyreskontrakt, under liknande omständigheter. Då kostade det 15 000 kronor för ett tillfälligt kontrakt i Malmöstadsdelen Rosengård.
De senaste åren har berättelser som den här, om handel med hyreskontrakt, varit återkommande bland hyresgäster som vi har mött. De som berättar är ofta nya i landet, och de svarta affärerna något som nämns i en bisats.
Vi söker upp familjens nuvarande hyresvärd Tommy. Han bor i västra Malmö, i den mer välmående halvan av staden, där inkomsterna är högre och de sociala problemen färre. Dagsljuset är på väg att försvinna när vi knackar på. Han är en liten fastighetsägare och håller en låg profil i branschen. Han släpper motvilligt in oss.
Sorlet från en tv ligger som en ljudmatta i bakgrunden och regnet rinner sakta ner för fönstren i vardagsrummet. På soffbordet står pjäserna redo för ett parti schack men han är ensam hemma. När vi ställer frågor om slumkontraktet vill han först inte svara. Sedan berättar han, återigen motvilligt.
– Hyresgästerna betalade förmedlaren och jag hade inget med det att göra, säger han.
Flera familjer stod på kö och förmedlaren återkom gång på gång till Tommy. Två andra familjer hoppade av. Till slut var det bara Saads familj kvar. Tommy lämnar motsägelsefulla uppgifter om pengarna men står fast vid att han själv aldrig stoppade några i fickan utan bara ville hjälpa till. Han bekräftar summan på 20 000 kronor. När affären gjordes upp var det fortfarande lagligt att köpa ett hyreskontrakt, däremot inte att sälja eller förmedla mot betalning.
– Jag vet inte vad jag ska tycka. Det finns förmedlare som säljer allt möjligt. Världen verkar inte vara helt rättvis, säger Tommy.
Vi vänder oss till de som borde veta vad som pågår i Malmös hyreshusområden: stadens tolv största bostadsbolag som kontrollerar tiotusentals hyresrätter. Varannan berättar att de stöter på misstänkt handel med kontrakt. Knappt hälften har gjort det under det senaste året. Både första- och andrahandskontrakt går att omvandla till pengar.
Under löfte om anonymitet får vi höra om konkreta exempel:
- Anställda som har erbjudits pengar för kontrakt vid lägenhetsvisningar.
- Fastighetsägare som hittat nätannonser där deras hyresrätter har lagts ut till försäljning.
- Andrahandshyresgäster som betalat förstahandshyresgäster för tillfälliga kontrakt.
- Lägenheter där hyresgästen lämnat landet för gott och där någon annan betalar in hyran. Enligt värdarna ett tydligt tecken på att kontraktet har sålts.
Det är oklart om den här informationen någonsin har nått polisen. Det som samtliga värdar pekar ut som orsak till att handel alls förekommer är bostadsbrist och att vissa i princip är helt utestängda från bostadsmarknaden. ”I förlängningen så kan man skylla det på bostadsbristen men samtidigt så blir det ju inte bättre när bara somliga med pengar kan gå före i kön”, skriver en chef på ett av bolagen.
Statliga utredningar pekar på samma sak. De som drabbas av den svarta marknaden är unga som ska skaffa sitt första hyreskontrakt, fattiga, skuldsatta och personer som är nya i Sverige. Men mörkertalet är stort och ingen vet den exakta omfattningen. Det råder ingen tvekan om att Malmö har en perfekt grogrund för svarthandel, med utbredd bostadsbrist och långa kötider.
– Det är vilda västern och människor försöker ta så bra beslut som möjligt. De flesta hyresvärdar accepterar inte etableringsersättning eller försörjningsstöd och på andrahandsmarknaden kräver många tre månaders deposition, säger Anna Nilsson på Malmö stads nya bostadsrådgivning.
En dag i veckan är det öppet hus här och fritt fram för vem som helst att komma hit för att få hjälp att söka bostad. Många av besökarna står långt ifrån en egen bostad. En del saknar språket, andra har låg digital kunskap och svårt att orientera sig på hyresvärdarnas webbsidor. Besökarnas berättelser om tillfälliga och dåliga boenden är många. Och det finns även historier om svarta betalningar. Det handlar om kontraktslösa, dyra och olovliga lösningar och om att ibland bli lurad.
– Alla är helt på det klara med att man kan betala för ett kontrakt. Det kostar väl en femtio-sextio tusen kronor, säger Anna Nilsson.
I Malmö finns över 2 000 hemlösa och i den regionala bostadskön Boplats Syd väntar 98 500 personer. För den som saknar vägar in på bostadsmarknaden återstår i värsta fall ohälsosamma och olovliga källarboenden, tillfälliga lösningar utan besittningsskydd, dyra dygnslösningar bekostade av kommunen – eller svart betalning för ett efterlängtat hyreskontrakt.
Vi återvänder flera gånger till kvarteret i Arlöv och till Kasse. Det är dunkelt i lägenheten. I vardagsrummet är persiennerna neddragna. Kroppen är i dåligt skick, han rör sig långsamt och dagarna innan har han tvingats in till akuten med en blodpropp i benet. Kasse är ändå mån om att hans berättelse ska komma fram. I hans ögon blev han utsatt för något som var fel och det vill han att andra ska få veta: han betalade, fick bara ett hyreskontrakt och pengarna har han aldrig fått tillbaka.
– Det är ett helvete att det ska behöva vara så här men jag hade alternativet att flytta ut på gatan. Jag var så jäkla sjuk. Men det är inte rätt, säger han.
Fotnot: Mona, Elias, Marko, Dragan, Saad, Khaled, Tommy heter egentligen något annat.
Enligt Jordabalken är det sedan länge olagligt att sälja eller förmedla kontrakt mot betalning. Att köpa kontrakt blev olagligt först i oktober 2019. Den som bryter om lagen kan som mest dömas till två års fängelse. Anses brottet vara grovt är maxstraffet fyra års fängelse.
Vet du mer om handeln med hyreskontrakt?
Kontakta oss: anders.paulsson@hemhyra.se eller kristina.wahlgren@hemhyra.se
Du har alltid rätt att vara anonym som tipsare.
